Jeremia 48
48
Moab
1Till Moab.
Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) Israels Gud (Elohim):
Ve till Nevo! För det är tillspillogivet.
Qirjatim måste skämmas, det är taget.
Misgav måste skämmas och förskräckas.
2Moabs lov finns inte mer.
I Cheshbon har de tänkt ut ont mot henne:
”Kom, låt oss hugga av henne från att vara en nation.”
Även du Madmen ska föras till tystnad, svärdet ska jaga dig.
3En röst ropar från Choronim:
”Ödeläggelse och stort fördärv!”
4Moab är tillintetgjort,
hennes små har låtit ett rop höras.
5För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt
ska de stiga upp,
för i nedstigandet av Choronim
har de hört ångestens undergångsrop:
6Fly! Rädda era liv
och var som en tamarisk i öknen.
7Eftersom du har litat på ditt arbete
och på dina skatter, ska du fångas
och Kemosh ska gå i fångenskap,
hans präster och hans furstar tillsammans.
8Och fördärvaren ska komma över varje stad
och ingen stad ska komma undan,
dalen ska förgås
och fältet ska fördärvas,
som Herren (Jahveh) har sagt.
9Ge vingar till Moab
för hon måste flyga och ge sig av,
och hennes städer ska bli en ödeplats
utan någon som bor där.
10Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahvehs) ärenden med en slö hand,
och förbannad (arar) är den som håller tillbaka sitt svärd från blod.
11Moab har varit lätt från sin ungdom
och han har satt sig [som vin] på botten
och inte blivit tömd från kärl till kärl
– han har inte gått i fångenskap,
därför finns hans smak kvar hos honom
och hans doft har inte förändrats.
12Därför, se dagarna kommer,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp)
och de ska plöja honom
och de ska tömma deras kärl
och bryta deras krukor i bitar.
13Och Moab ska skämmas för Kemosh
som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.
14Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft),
stridsmän till striden?
15Moab är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer
och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten,
förkunnar (säger, proklamerar) Konungen,
vars namn är Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot).
16Katastrofen för Moab kommer nära
och hennes bedrövelse hastar mycket.
17Begråt (jämra er över) honom alla ni som är runt omkring honom,
och alla ni som känner (är väl förtrogna med) hans namn.
Säg: ”Hur har den starka staven brutits,
den vackra spiran!”
18Du dotter som bor i Divon,
kom ner från din härlighet och sitt törstig,
för Moabs fördärvare har kommit emot dig,
han har brutit ner dina starka fästen.
19Aroers invånare,
stå vid vägen och se och skåda,
fråga honom som flyr och han som kommer undan.
Säg: ”Vad har hänt?”
20Moab måste skämmas, för det är nedbrutet,
jämra er och ropa,
berätta det i Arnon,
att Moab är fördärvat.
21Och domen har kommit till slättlandet,
till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat
22och över Divon och över Nevo
och över Beit-Divlatajim
23och över Kirjatajim och över Beit-Gamol
och över Beit-Meon
24och över Qeriot och över Botsra
och över alla städer i Moabs land, nära och långt borta.
25Moabs horn är avhugget
och dess arm är bruten,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). [Horn är en bild på styrka.]
26Gör honom drucken
för han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh)
och Moab ska vältra sig i sina spyor
och han ska även bli till åtlöje.
27För var inte Israel ett åtlöje för dig?
Blev han funnen bland tjuvar?
För så ofta som du talade om honom
skakade du ditt huvud.
28Och ni som bor i Moab,
lämna städerna och bo bland klipporna
och var som duvor
som bygger sina bon vid hålets öppning (mun).
29Vi har hört om Moabs stolthet,
han är mycket stolt,
hans upphöjdhet och hans stolthet
och hans högmod och hans hjärtas höghet.
30Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.
31Därför ska jag jämra mig över Moab;
ja, jag ska ropa för hela Moab,
för Qir-Cheres män [staden förknippas ofta med Moabs antika huvudstad; betyder ”mur av lerskärvor”] ska mitt hjärta stöna.
32Mer än Jaazers gråt ska jag gråta för dig,
Sivmas vin,
dina grenar nådde över havet,
de sträckte sig över Jaazers hav.
Över din sommarskörd
och över din vingård har fördärvaren fallit.
33Och glädje och fröjd har tagits bort
från dina fruktbärande fält och från Moabs land
och jag har låtit vinet sina från dina vinpressar,
ingen ska trampa med rop,
ropen ska inte vara några rop.
[Man brukade trampa druvorna i vinpressen under taktfasta rop och ibland med rytmiska sånger, då det var vanligt att man stod tillsammans i vinpressen och höll en jämn gemensam takt i trampandet.]
34Från Cheshbons rop till Elale till Ahat
har du hävt upp din röst,
från Tsoar till Choronajim,
en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.
35Och jag ska göra slut i Moab,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
på honom som offrar på höga platser
och honom som offrar till sina gudar.
36Därför jämrar sig mitt hjärta för Moab
som flöjter,
och mitt hjärta jämrar sig
som en flöjt för Qir-Cheres män [i Moab],
eftersom hans överflöd har gått till spillo.
37Alla huvuden är kala
och alla skägg avklippta,
alla händer är fårade
och över höfterna är säcktyg.
38På alla Moabs hustak
och på dess öppna platser (torg) – överallt klagan,
för jag har krossat Moab som ett kärl
som saknar skönhet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
39Hur nedbruten är han inte! De jämrar sig!
Hur har inte Moab visat ryggen med skam.
Så ska Moab bli ett hån
och en förfäran för alla runtomkring honom.
40Så säger Herren (Jahveh):
Se han ska hovra som en örn
och ska sprida ut sina vingar mot Moab.
41Städerna är tagna
och bergfästena [naturliga bergfästen, grottor och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] är belägrade,
och hjärtat hos Moabs mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft)
ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
42Och Moab ska upphöra att vara ett folk
eftersom han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahveh).
43Skräck och avgrund, en snara är över dig Moabs invånare,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
44Han som flyr för skräcken
ska falla i avgrunden
och han som tar sig upp ur avgrunden
ska fångas av snaran,
för jag ska föra den över henne,
över Moab ditt besökelseår,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
45I Cheshbons skugga
står flyktingarna utan styrka,
för en eld har gått fram från Cheshbon,
och en flamma från Sichons mitt
och den slukar Moabs hörn
och kronan på huvudet på de stormande.
46Ve dig Moab!
Kemosh folk är upplöst
för dina söner är bortförda fångar
och dina döttrar är i fångenskap.
47Men jag ska vända Moabs fångar
vid dagarnas slut (i kommande dagar)
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh). Till hit är Moabs dom.
Nu markerat:
Jeremia 48: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln