Nu var en man som hette Lasarus sjuk (svag, kraftlös). Han var från Betania [strax utanför Jerusalem], den stad där Maria och hennes syster Marta bodde. Det var den Maria som [senare hemma hos Simon den spetälskes hus, se Joh 12:3] smorde Herren med parfym (olja) och torkade hans fötter med sitt hår. Det var hennes bror Lasarus som nu var sjuk (svag, kraftlös). Systrarna sände bud till Jesus [som befann sig en dagstur från dem i Jordandalen]. Budet löd: ”Herre, din vän (han som du har en ömsesidig vänskapsrelation med) är sjuk.”
När Jesus hörde detta sa han: ”Den sjukdomen (svagheten) kommer inte att leda till döden, i stället kommer Gud att förhärligas (tillbedjas), så att Guds Son blir förhärligad genom den.”
Jesus älskade (osjälviskt utgivande) Marta, hennes syster [Maria] och Lasarus. När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats där han var. Sedan efter detta sa han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judéen.”
Lärjungarna sa till honom: ”Rabbi (lärare), de judiska ledarna ville nyss stena dig. Ska du gå tillbaka dit?”
Jesus svarade: ”Har inte dagen tolv timmar [då det är ljust]? Den som vandrar på dagen snubblar (snavar, syndar) inte, eftersom han ser världens ljus [Jesus, se Joh 8:12]. Men den som vandrar på natten, han snubblar (snavar, syndar) eftersom han inte har det ljuset inom sig.”
När han sagt detta tillade han: ”Vår vän Lasarus har somnat in (är död), men jag går dit för att väcka honom ur sömnen.”
Lärjungarna sa till honom: ”Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad).” Jesus hade talat om hans [Lasarus] död, men de trodde att han talade om vanlig naturlig sömn.
Då sa Jesus i klartext till dem: ”Lasarus har dött, och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig).”
Då sa Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), till de andra lärjungarna: ”Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom.”
När Jesus kom fram fick han veta att Lasarus redan hade varit i graven [i klippan] fyra dagar. Betania låg nära Jerusalem, bara 15 stadier (3 km) därifrån, och många judar (invånare i Judéen) hade kommit till Marta och Maria för att trösta (sympatisera med, uppmuntra) dem i sorgen över deras broder [Lasarus död].
[Enligt den judiska begravningstraditionen begravdes den döde inom ett dygn. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista.]
När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta (konfrontera, ifrågasätta) honom, medan Maria satt kvar i huset.
Marta sa till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror [Lasarus] inte ha dött. Men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om.”
Jesus sa till henne: ”Din bror ska uppstå igen (komma tillbaka till livet).”
Marta svarade honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att han ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den sista (yttersta) dagen.”
Jesus sa till henne [Marta]: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (kommer att) leva även om han skulle dö, och alla (var och en) som lever [i Guds överflödande liv] och tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (skulle) aldrig någonsin (i evighet) [behöva] dö. Tror du detta?”
Hon svarade honom: ”Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen.”
Bibelappen
Bibelappen för barn
