Johannes 2:1-25

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var [redan] där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. [Uttrycket ”tredje dagen” syftar på olika saker beroende på utgångspunkt. I Joh 1:19-51 har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den ”första veckan” med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket ”den tredje dagen” också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger ”det var gott” två gånger, se 1 Mos 1:9-13. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt. En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se Joh 21:2. Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se Joh 4:46.] När vinet tog slut sa Jesu mor till Jesus: ”De har inget vin.” [Om vinet skulle ta slut skulle det vara en stor skam för brudens familj. Det kunde till och med bli rättsliga följder. I det bindande kontrakt som skrevs vid trolovningen specificerades alla åtagandena vid bröllopsfesten, och konsekvenserna om de inte uppfylldes. Flera viktiga moment under vigselakten bestod i att en bägare med vin lyftes upp och välsignelser uttalades, och om vinet tog slut skulle inte bröllopsceremonin kunnat slutföras.] Jesus sa till henne: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit.” Hans mor sa till tjänarna: ”Vad han än säger, gör det.” Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde två till tre bat-mått (gr. metretes). [Ett bat-mått motsvarar 36-40 liter. Varje kärl rymde 70-120 liter och totalt i alla sex kärlen var det 400-700 liter!] Jesus sa till tjänarna: ”Fyll upp krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. [Totalt omkring 400-700 liter vin.] Sedan sa han till dem: ”Ös nu upp och ta det till bröllopsvärden (den som ansvarar för festen)”, och de gjorde det. Bröllopsvärden smakade på vattnet som nu hade blivit till vin. Han visste inte varifrån det kom, men det gjorde tjänarna som öst upp vattnet. Då kallade han på brudgummen och sa till honom: ”Alla andra serverar först det bästa vinet, och när gästerna börjar bli druckna serverar de det sämre, men du har sparat det bästa vinet tills nu!” [I den judiska kulturen var vin en viktig del av firandet, men eftersom fylleri var något skamligt, så blandades vinet ofta ut med vatten för att minska alkoholhalten.] Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i Kana i Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom. [Det grekiska ordet för tecken, semeion, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet! - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin. - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se Matt 5:17 - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär. - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut. - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga. Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.] Efter detta [bröllopet], gick han ned till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar. [Det var vår och] Judarnas påskhögtid (pesach) närmade sig. Jesus gick upp till Jerusalem. I templet [tempelförgården] såg (upptäckte, fann) han dem som satt och sålde oxar, får och duvor, och andra som växlade valutor. [De flesta romerska mynten hade en bild av kejsaren inpräntat. Dessa mynt ansågs inte rena och mot höga avgifter växlades de in till godkända judiska eller feniciska mynt utan avgudabilder.] Då gjorde han en piska av repstumpar [antagligen från tömmar och tyglar från oxarna] och drev ut dem alla ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. Till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats.” Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet [Ps 69:10]: ”Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus.” Då tog judarna [de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sa: ”Vilket tecken (mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?” Jesus svarade: ”Riv ner (lösgör) detta tempel (det allra heligaste, Guds boning), så ska jag resa upp det igen på tre dagar.” Då sa judarna: ”Det tog fyrtiosex år att bygga (renovera) detta tempel [och ombyggnaden var ännu inte klar], och du ska resa upp det på tre dagar?” Men templet (den plats där Gud bor) han talade om var hans kropp. [Det första templet byggdes 953 f.Kr. av Salomo. Det förstördes av babylonierna 586 f.Kr. då judarna fördes bort i fångenskap. Sjuttio år senare byggdes det andra templet. Herodes den store påbörjade en omfattande renovering och expandering 19 f.Kr. När Jesus nu besökte templet hade arbetet pågått i 46 år, men det blev inte klart förrän 63 e.Kr, bara sju år innan det förstördes 70 e.Kr. Dessa tre verser använder det grekiska ordet naos för tempel. Det syftar på den plats där Gud bor. I templet var det den innersta gården och det allra heligaste, men Jesus använder också ordet om sig själv – Jesus är Guds Son.] När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt. Under påskhögtiden [som pågick under åtta dagar] i Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro på [och följa] honom när de såg de tecken (mirakler, under) han gjorde. Men själv anförtrodde sig inte Jesus åt dem [på samma sätt som han gjorde med sina lärjungar från Galileen], eftersom han kände dem alla. [Jesus såg igenom denna kortvariga ytliga tro som bara berodde på de tecken han gjorde. Det är när tron prövas, som den kan visa sig vara äkta, se 1 Tim 3:610.] Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den [bedrägliga] mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. [Han känner alla tankar och människors hjärtan, se 1 Sam 16:7.]