Johannesevangeliet 2:1-25

Dela

Johannesevangeliet 2:1-25 nuBibeln (NUB)

På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesus mor var där. Jesus och hans lärjungar var också inbjudna dit. Vinet tog slut, och Jesus mor sa då till honom: ”De har inget vin.” ”Lämna mig ifred, kvinna”, svarade han. ”Min stund har inte kommit än.” Men hans mor sa till tjänarna: ”Gör precis som han säger.” Där fanns sex stora stenkrukor för de judiska reningsceremonierna. Krukorna rymde omkring hundra liter var. Jesus sa nu till dem: ”Fyll krukorna med vatten”, och när alla krukorna var helt fulla, sa han: ”Ös upp och ge det till bröllopsvärden.” Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom – bara tjänarna som hade öst upp vattnet kände till det – kallade han på brudgummen och sa: ”Alla bjuder ju först på det utsökta vinet och på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det bästa till sist!” Genom detta sitt första tecken i Kana i Galileen visade Jesus sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Därefter gick Jesus ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där under några dagar. När påskhögtiden närmade sig gick Jesus till Jerusalem. I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och dem som satt och växlade pengar. Jesus gjorde sig en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord, och till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt detta härifrån! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats!” Då kom hans lärjungar ihåg att det stod skrivet: ”Min iver för ditt tempel förtär mig.” Men judarna sa till honom: ”Vad kan du visa oss för tecken, när du nu gör så här?” Jesus svarade: ”Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar.” Judarna sa: ”Detta tempelbygge har pågått i fyrtiosex år, och du menar att du kan resa upp det på tre dagar!” Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på det ord Jesus själv hade talat. Tack vare de tecken han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn. Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla. Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.

Johannesevangeliet 2:1-25 Bibel 2000 (B2000)

På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: »De har inget vin.« Jesus svarade: »Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.« Hans mor sade till tjänarna: »Gör det han säger åt er.« Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: »Fyll kärlen med vatten«, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: »Ös upp och bär det till bröllopsvärden«, och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom — men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet — ropade han på brudgummen och sade: »Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.« Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar. Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.« Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig. Judarna sade då till honom: »Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?« Jesus svarade: »Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.« Judarna sade: »I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!« Men det tempel han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt. Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.

Johannesevangeliet 2:1-25 Svenska Folkbibeln (SFB98)

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar blev också bjudna till bröllopet. När vinet tog slut sade Jesu mor till honom: "De har inget vin." Jesus svarade: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit." Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han än säger till er." Nu stod där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten!" Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde det. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin, och han visste inte varifrån det kom. Men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: "Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu." Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kapernaum tillsammans med sin mor, sina bröder och sina lärjungar. Där stannade de några få dagar. Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet fann han dem som sålde oxar, får och duvor, och sådana som satt där och växlade pengar. Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut penningväxlarnas mynt och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: "Ta bort det här! Gör inte min Faders hus till en saluhall!" Hans lärjungar kom då ihåg att det stod skrivet: "Iver för ditt hus skall förtära mig." Judarna frågade honom: "Vad för tecken kan du visa oss, eftersom du gör så här?" Jesus svarade: "Bryt ner detta tempel, så skall jag resa upp det på tre dagar." Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skall resa upp det på tre dagar!" Men det tempel han talade om var hans kropp. När han hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och ordet som Jesus hade sagt. Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla. Han behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan.

Johannesevangeliet 2:1-25 Nya Levande Bibeln (BSV)

Två dagar senare hölls ett bröllop i staden Kana i Galileen, och Jesus mamma Maria var där. Jesus och hans efterföljare var också inbjudna. Mitt under bröllopsfesten tog vinet slut, och Maria gick då till Jesus och berättade det för honom. "Lämna mig ifred, mamma", svarade han. "Den tid som Gud bestämt har inte kommit än, då jag ska avslöja varför jag har kommit." Men hans mamma sa till tjänarna: "Gör precis som han säger." I huset fanns sex stora stenkrukor. De användes vid de judiska reningsceremonierna och rymde omkring 100 liter var. Jesus sa nu till tjänarna: "Fyll krukorna med vatten", och när alla krukorna var helt fulla, sa han: "Häll upp lite och ge det till bröllopsvärden." Och tjänarna gjorde som han sa. Värden smakade på vattnet, som nu hade förvandlats till vin. Men eftersom han inte visste varifrån det kom - bara tjänarna kände till det ‑ kallade han på brudgummen och sa: "Det här är ett utsökt vin. Du gör minsann inte som alla andra och bjuder på sämre vin när gästerna börjar bli berusade. Du har sparat det bästa till sist." Genom det här undret i Kana i Galileen visade Jesus för första gången offentligt sin gudomliga makt, och hans efterföljare blev övertygade om att han var sänd av Gud. Efter bröllopet gick Jesus till Kafarnaum tillsammans med sin mamma, sina bröder och sina efterföljare, och de stannade där under några dagar. När den judiska påskhögtiden närmade sig gick Jesus till Jerusalem. Och där på tempelområdet fick han se köpmännen som sålde oxar, får och duvor, och myntväxlarna som satt och växlade pengar. Jesus gjorde sig därför en piska av några repstumpar och drev ut allihop från tempelområdet tillsammans med fåren och oxarna. Han slog ut myntväxlarnas pengar och välte deras bord, och han gick till männen som sålde duvor och sa till dem: "Ta ert pick och pack och försvinn härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" Då kom hans efterföljare ihåg att det står i Skriften: "Omsorgen om ditt hus ska brinna som en eld inom mig." Men de judiska ledarna sa till Jesus: "Om Gud har gett dig i uppdrag att göra detta, så bevisa det genom att göra ett under." "Det ska jag göra", svarade Jesus. "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det igen på tre dagar." "Va!" ropade de. "Det tog 46 år att bygga det här templet, och du påstår att du kan resa upp det igen på tre dagar." Men det tempel Jesus talade om var hans egen kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans efterföljare ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på det som Gud förutsagt i Skriften och på det budskap de hade hört från Jesus själv. Tack vare de under han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro att han verkligen var sänd av Gud. Men Jesus litade inte på någon, för han kände deras innersta tankar. Ingen behövde tala om för honom hur opålitliga människor kan vara.

Johannesevangeliet 2:1-25 Karl XII 1873 (SK73)

Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der. Vardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet. Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin. Då sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen. Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer. Så voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått. Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla. Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro. När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen; Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill. Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom. Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar. Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem; Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande. Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull. Och sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus. Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig. Då svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra? Svarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta. Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar! Men han sade om sins kropps tempel. Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade. Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde. Men Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla; Och behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var.

Johannesevangeliet 2:1-25 Svenska 1917 (SVEN)

På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där. Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet. Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.» Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.» Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.» Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var. Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden. Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så. Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen. och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.» Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom. Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar. Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem. Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där. Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord. Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.» Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.» Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?» Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.» Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?» Men det var om sin kropps tempel han talade. Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt. Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde. Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.

Johannesevangeliet 2:1-25 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." Jesus svarade henne: "Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er." Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu." Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar. Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig. Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?" Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar." Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!" Men templet han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt. Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.

Johannesevangeliet 2:1-25 Svenska Kärnbibeln (SKB)

På tredje dagen var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var [redan] där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. [Uttrycket ”tredje dagen” syftar på olika saker beroende på utgångspunkt. I Joh 1:19-51 har totalt fyra dagar beskrivits. Dessa fyra dagar tillsammans med ytterligare tre gör att den tredje dagen fullbordar den ”första veckan” med ett bröllop. För judiska läsare är uttrycket ”den tredje dagen” också synonymt med tisdag, eftersom den judiska veckan börjar på söndag. Tisdag var den vanliga dagen för bröllop då och är det än i dag i Israel. Anledningen är att det är den enda dagen i skapelsen som Gud säger ”det var gott” två gånger, se 1 Mos 1:9-13. Det är enligt den rabbinska traditionen en extra välsignad dag att gå in i något nytt. En judisk bröllopsfest på Jesu tid hade många gäster och varade upp till en vecka. Bruden eller brudgummen var antagligen släkt med Maria, eftersom det antyds att hon redan var där och hjälpte till med förberedelserna. Jesus kommer tillsammans med sina lärjungar, hittills sex stycken. Den senaste är Natanael som var just från staden Kana, se Joh 21:2. Johannesevangeliet har flera olika parallella teman. Här börjar en sektion på två kapitel som också avslutas i Kana med det andra tecknet där kungens tjänares son blir helad, se Joh 4:46.] När vinet tog slut sa Jesu mor till Jesus: ”De har inget vin.” [Om vinet skulle ta slut skulle det vara en stor skam för brudens familj. Det kunde till och med bli rättsliga följder. I det bindande kontrakt som skrevs vid trolovningen specificerades alla åtagandena vid bröllopsfesten, och konsekvenserna om de inte uppfylldes. Flera viktiga moment under vigselakten bestod i att en bägare med vin lyftes upp och välsignelser uttalades, och om vinet tog slut skulle inte bröllopsceremonin kunnat slutföras.] Jesus sa till henne: ”Kvinna [inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt och ömhet], vad har det att göra med dig och mig, min tid (att agera) har ännu inte kommit.” Hans mor sa till tjänarna: ”Vad han än säger, gör det.” Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde två till tre bat-mått (gr. metretes). [Ett bat-mått motsvarar 36-40 liter. Varje kärl rymde 70-120 liter och totalt i alla sex kärlen var det 400-700 liter!] Jesus sa till tjänarna: ”Fyll upp krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. [Totalt omkring 400-700 liter vin.] Sedan sa han till dem: ”Ös nu upp och ta det till bröllopsvärden (den som ansvarar för festen)”, och de gjorde det. Bröllopsvärden smakade på vattnet som nu hade blivit till vin. Han visste inte varifrån det kom, men det gjorde tjänarna som öst upp vattnet. Då kallade han på brudgummen och sa till honom: ”Alla andra serverar först det bästa vinet, och när gästerna börjar bli druckna serverar de det sämre, men du har sparat det bästa vinet tills nu!” [I den judiska kulturen var vin en viktig del av firandet, men eftersom fylleri var något skamligt, så blandades vinet ofta ut med vatten för att minska alkoholhalten.] Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i Kana i Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom. [Det grekiska ordet för tecken, semeion, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet! - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin. - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se Matt 5:17 - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär. - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de skriftlärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut. - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga. Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.] Efter detta [bröllopet], gick han ned till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och stannade där bara några dagar. [Det var vår och] Judarnas påskhögtid (pesach) närmade sig. Jesus gick upp till Jerusalem. I templet [tempelförgården] såg (upptäckte, fann) han dem som satt och sålde oxar, får och duvor, och andra som växlade valutor. [De flesta romerska mynten hade en bild av kejsaren inpräntat. Dessa mynt ansågs inte rena och mot höga avgifter växlades de in till godkända judiska eller feniciska mynt utan avgudabilder.] Då gjorde han en piska av repstumpar [antagligen från tömmar och tyglar från oxarna] och drev ut dem alla ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord. Till dem som sålde duvor sa han: ”Ta bort allt det här! Gör inte min Faders hus till en marknadsplats.” Hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet [Ps 69:10]: ”Jag förtärs av intensiv kärlek (iver, nitälskan, avundsjuka) för ditt hus.” Då tog judarna [de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sa: ”Vilket tecken (mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?” Jesus svarade: ”Riv ner (lösgör) detta tempel (det allra heligaste, Guds boning), så ska jag resa upp det igen på tre dagar.” Då sa judarna: ”Det tog fyrtiosex år att bygga (renovera) detta tempel [och ombyggnaden var ännu inte klar], och du ska resa upp det på tre dagar?” Men templet (den plats där Gud bor) han talade om var hans kropp. [Det första templet byggdes 953 f.Kr. av Salomo. Det förstördes av babylonierna 586 f.Kr. då judarna fördes bort i fångenskap. Sjuttio år senare byggdes det andra templet. Herodes den store påbörjade en omfattande renovering och expandering 19 f.Kr. När Jesus nu besökte templet hade arbetet pågått i 46 år, men det blev inte klart förrän 63 e.Kr, bara sju år innan det förstördes 70 e.Kr. Dessa tre verser använder det grekiska ordet naos för tempel. Det syftar på den plats där Gud bor. I templet var det den innersta gården och det allra heligaste, men Jesus använder också ordet om sig själv – Jesus är Guds Son.] När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt. Under påskhögtiden [som pågick under åtta dagar] i Jerusalem [då stora skaror var i staden] började många tro på [och följa] honom när de såg de tecken (mirakler, under) han gjorde. Men själv anförtrodde sig inte Jesus åt dem [på samma sätt som han gjorde med sina lärjungar från Galileen], eftersom han kände dem alla. [Jesus såg igenom denna kortvariga ytliga tro som bara berodde på de tecken han gjorde. Det är när tron prövas, som den kan visa sig vara äkta, se 1 Tim 3:610.] Han behövde inte någon människas vittnesmål för att bevisa den [bedrägliga] mänskliga naturen, för han visste själv vad som fanns i människan. [Han känner alla tankar och människors hjärtan, se 1 Sam 16:7.]