Job 20
20
Tsofars andra tal
1Sedan tog Tsofar – naamaiten [Job 2:11; 11:1], till orda och sa:
2Mina stormiga tankar (orostankar – hebr. saif) för mig tillbaka (tvingar mig att bemöta detta),
jag är så upprörd (tankarna rör sig snabbt – hebr. chosh).
3Kränkande tillrättavisning måste jag höra,
men mitt förstånds ande (hebr. roach binah) ger mig svar.
[Tsofar beskriver att hans tanke och hans förstånd driver honom att ge sig in i diskussionen igen. I Jobs sista anförande anklagade han de tre för att ha kränkt honom (Job 19:3). Nu kan inte Tsofar vara tyst, nu är det han som känner sig kränkt. Detta är Tsofars andra replik mot Job, totalt den sjätte argumentationen mot Job.]
4Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan (hebr. adam) sattes på jorden,
5att de gudlösas (hebr. rasha) jubelrop [triumferande fröjderop] är kortvarigt (nära) [den gudsfrånvände är snar till skratt men också snar till gråt],
och den gudlöses (skenheliges, hycklarens – hebr. chanef) glädje varar ett ögonblick?
6Även om han stiger
mot himlen
i sin höjd (stolthet, arrogans).
Och hans huvud
molnen
vidrör (når).
[Versen är en välstrukturerad kiasm i tre nivåer.]
7så förgås han dock för alltid som sin egen dynga (avföring).
De som såg honom ska fråga: ”Var finns han?”
8Som en dröm flyger han bort och ingen finner honom,
han jagas i väg som en syn om natten.
9Ögat som såg honom ser honom aldrig mer,
hans plats får inte återse honom.
10Hans söner ger nåd till de fattiga
och hans styrka återvänder i hans hand.
11Hans ben var fulla av ungdom [ungdomlig spänst],
men de ska ligga i stoftet med honom. [Han dör i förtid.]
12 [I flera verser liknar Tsofar ondska som något sött men dödligt.]
Även om ondskan är söt (ger behag) i hans mun [jfr vers 17]
och han gömmer den under tungan,
13även om han är rädd om den
och inte vill förlora den utan förvarar den i sin mun,
14så förvandlas hans föda i hans inre
och blir till ormgift inom honom.
15Den rikedom han svalt (konsumerat)
måste han spy upp
ur hans mage driver Gud (El) ut den.
16Gift från kobran (den starka/slingrande ormen – hebr. peten) ska han suga i sig,
giftormens (den hissande ormens – hebr. efeh) tunga ska döda honom.
17Han ska inte få se (glädja sig att se porlande) bäckar,
inget flöde av honung och smör (tjock mjölk, kvarg, ostmassa).
18Sitt slit måste han återlämna,
han får inte svälja (njuta av) rikedom han vunnit,
eller glädjas åt den.
19eftersom han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus som han inte hade byggt.
20Han känner ingen ro i sin mage (hebr. beten) [känslor påverkar magen],
han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
21Inget är kvar för honom att äta (hans begär),
det är därför hans framgång inte består.
22Mitt i höjden av sitt överflöd (”när applåderna ljuder och hyllar hans överflödande”)
ska han drabbas av nöd,
lidande av alla slag ska möta honom.
[Att överflöda (hebr. male) i kombination med det ovanliga ordet sefeq kan ha betydelsen applådera.]
23När han fyller sin mage (buk)
ska han sända sin vredes glöd över honom,
och den ska träffa honom som regn i hans inälvor.
24Om han flyr undan för vapen [generell term för militär utrustning] av järn,
så genomborras han av [pilen från] bronsbågen.
25Han drar [ut pilen], och den kommer ut från hans rygg
och det blixtrande [svärdet/spjutet där som reflekterar ljuset] ur sin galla [vers 14].
Då drabbar honom dödsångest,
26djupt mörker väntar på (är lagrad för) hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på ska förtära honom,
den ska ödelägga det som finns kvar i hans tält.
27Himlarna uppenbarar (blottar; sänder i exil – hebr. galah) hans missgärning (synd – hebr. avon)
och jorden reser sig mot honom.
[Himlar och jord är en merism som förstärker att de skyldigas skuld kommer bli synlig för alla – Gud i himlen och alla på jorden.]
28Skörden [förråd av grödor] i hans hus spolas bort,
som forsande vatten på vredens dag.
29Det är vad den gudlösa människan (hebr. adam) får av Gud (Elohim),
den lott Gud (El) har bestämt.
Nu markerat:
Job 20: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln