Job 32
32
Eliho träder fram
[Nu följer fyra tal av en ny person – Eliho. Han är yngre än de andra tre bekanta som pratat med Job, se vers 4. Han har varit med och lyssnat på samtalen (Job 33:8). Han är den enda personen i Jobs bok som har en släkttavla, se vers 2. Hans stam var från Boz, som är namn på två män (1 Mos 22:21; 1 Krön 5:14) och en plats. I Jer 25:23 nämns Boz tillsammans med Dedan och Tema (Job 6:19). Eliho hade som de tre övriga rötterna i ökenlandskapet öster om Israel.]
1De tre [bräckliga] männen [Elifaz, Bildad och Tsofar] slutade nu svara Job,
eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
2Detta upprörde Eliho, Barachels son, en bozit, av Rams släkt.
Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud (Elohim),
3och mot sina tre bekanta blev han upprörd,
för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4Eliho hade väntat (hebr. chachah) med att rikta några ord till Job
eftersom de andra var äldre (hebr. zaqen) än han.
5Men när Eliho såg att det inte fanns något svar i munnen på dessa tre [bräckliga] män (hebr. enosh),
blev han brinnande vred.
Elihos tal till de tre bekanta
6Då tog Eliho, Barachels son, boziten, till orda. Han sa:
Jag är ung till åldern,
och ni är föråldrade (skröpliga – hebr. jashish).
[Här används ett ovanligare ord för gammal än i vers 4.]
Därför var jag rädd
och vågade inte lägga fram min mening för er.
7Jag sa (tänkte för mig själv): ”Dagar [ålder, se Job 15:10] ska tala
och de många åren lära ut (vara förtrogen med) vishet.” [Job 12:12]
8Men det beror på anden i människan (hebr. enosh),
den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] ger henne förstånd.
9Nej, det är inte många [dagar/år] som ger vishet
eller bara gamla som förstår vad som är rätt.
10Därför säger jag: Lyssna på mig!
Jag vill lägga fram min mening, också jag.
11Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter era insikter
när ni sökte finna de rätta orden,
12och jag tittade noga på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
ingen kunde svara på hans ord.
13Svara nu inte: ”Vi möttes av vishet!
[Bara] Gud (El) kan besegra honom, inte människor (hebr. ish).”
14Hans [Jobs] ord var inte riktade mot (uppradade – hebr. arach) [uppställd som en armé redo att attackera] mig,
och jag ska inte bemöta honom med era uttalanden (argument – hebr. emer).
[Eliho vänder sig nu från de tre bekanta, och riktar sig mot Job. Texten skiftar från andra person till tredje person, ett skifte som är vanligt i tillrättavisning, se Job 18:3-4.]
15De är bestörta och svarar inte mer,
pratet (babblet – hebr. milah) har lämnat dem.
16Skulle jag vänta när de inte talar,
när de fortfarande står där utan svar?
[Svaret på den retoriska frågan i föregående vers är nej. Eliho kan knappt bärga sig att få tala, han är på väg att explodera. Verbet ”svara” kommer först i den hebreiska ordföljden, vilket betonar att han verkligen vill svara! Två gånger förekommer också frasen ”också jag”. Uttrycket formar en ram till två substantiv som centralt har verbet ”lägga fram”!]
17Jag ska svara –
också jag
min del
vill jag lägga fram (presentera)
min åsikt (hebr. dea)
också jag!
18för jag är uppfylld av prat (hebr. milah),
anden inom mig pressar (motiverar; tvingar) mig.
19Ja, min mage är som ett vin som inte öppnats [det jäser och bubblar],
såsom nya vinsäckar vill det sprängas.
20Låt mig tala!
Ge mig lättnad (ge mig utrymme för luft)!
Låt mig öppna mina läppar
och svara.
[I ett kiastiskt uttryck ger Eliho utryck för att han måste få ventilera sina känslor.]
21Nej, jag ska inte vara partisk mot någon (man – hebr. ish)
och inte smickra någon människa (hebr. adam).
22För jag vet inte hur man smickrar [det är inte min vana att tala så],
om jag gjorde det skulle min Skapare snabbt rycka bort mig [från jorden, se Ps 102:24].
[Titeln min Skapare används mest i visdomslitteraturen, se Job 4:17; Ords 14:31; 17:5.]
Nu markerat:
Job 32: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 32
32
Eliho träder fram
[Nu följer fyra tal av en ny person – Eliho. Han är yngre än de andra tre bekanta som pratat med Job, se vers 4. Han har varit med och lyssnat på samtalen (Job 33:8). Han är den enda personen i Jobs bok som har en släkttavla, se vers 2. Hans stam var från Boz, som är namn på två män (1 Mos 22:21; 1 Krön 5:14) och en plats. I Jer 25:23 nämns Boz tillsammans med Dedan och Tema (Job 6:19). Eliho hade som de tre övriga rötterna i ökenlandskapet öster om Israel.]
1De tre [bräckliga] männen [Elifaz, Bildad och Tsofar] slutade nu svara Job,
eftersom han var rättfärdig i sina egna ögon.
2Detta upprörde Eliho, Barachels son, en bozit, av Rams släkt.
Han blev upprörd mot Job för att denne menade sig ha rätt mot Gud (Elohim),
3och mot sina tre bekanta blev han upprörd,
för att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.
4Eliho hade väntat (hebr. chachah) med att rikta några ord till Job
eftersom de andra var äldre (hebr. zaqen) än han.
5Men när Eliho såg att det inte fanns något svar i munnen på dessa tre [bräckliga] män (hebr. enosh),
blev han brinnande vred.
Elihos tal till de tre bekanta
6Då tog Eliho, Barachels son, boziten, till orda. Han sa:
Jag är ung till åldern,
och ni är föråldrade (skröpliga – hebr. jashish).
[Här används ett ovanligare ord för gammal än i vers 4.]
Därför var jag rädd
och vågade inte lägga fram min mening för er.
7Jag sa (tänkte för mig själv): ”Dagar [ålder, se Job 15:10] ska tala
och de många åren lära ut (vara förtrogen med) vishet.” [Job 12:12]
8Men det beror på anden i människan (hebr. enosh),
den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] ger henne förstånd.
9Nej, det är inte många [dagar/år] som ger vishet
eller bara gamla som förstår vad som är rätt.
10Därför säger jag: Lyssna på mig!
Jag vill lägga fram min mening, också jag.
11Se, jag väntade på era ord,
jag lyssnade efter era insikter
när ni sökte finna de rätta orden,
12och jag tittade noga på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
ingen kunde svara på hans ord.
13Svara nu inte: ”Vi möttes av vishet!
[Bara] Gud (El) kan besegra honom, inte människor (hebr. ish).”
14Hans [Jobs] ord var inte riktade mot (uppradade – hebr. arach) [uppställd som en armé redo att attackera] mig,
och jag ska inte bemöta honom med era uttalanden (argument – hebr. emer).
[Eliho vänder sig nu från de tre bekanta, och riktar sig mot Job. Texten skiftar från andra person till tredje person, ett skifte som är vanligt i tillrättavisning, se Job 18:3-4.]
15De är bestörta och svarar inte mer,
pratet (babblet – hebr. milah) har lämnat dem.
16Skulle jag vänta när de inte talar,
när de fortfarande står där utan svar?
[Svaret på den retoriska frågan i föregående vers är nej. Eliho kan knappt bärga sig att få tala, han är på väg att explodera. Verbet ”svara” kommer först i den hebreiska ordföljden, vilket betonar att han verkligen vill svara! Två gånger förekommer också frasen ”också jag”. Uttrycket formar en ram till två substantiv som centralt har verbet ”lägga fram”!]
17Jag ska svara –
också jag
min del
vill jag lägga fram (presentera)
min åsikt (hebr. dea)
också jag!
18för jag är uppfylld av prat (hebr. milah),
anden inom mig pressar (motiverar; tvingar) mig.
19Ja, min mage är som ett vin som inte öppnats [det jäser och bubblar],
såsom nya vinsäckar vill det sprängas.
20Låt mig tala!
Ge mig lättnad (ge mig utrymme för luft)!
Låt mig öppna mina läppar
och svara.
[I ett kiastiskt uttryck ger Eliho utryck för att han måste få ventilera sina känslor.]
21Nej, jag ska inte vara partisk mot någon (man – hebr. ish)
och inte smickra någon människa (hebr. adam).
22För jag vet inte hur man smickrar [det är inte min vana att tala så],
om jag gjorde det skulle min Skapare snabbt rycka bort mig [från jorden, se Ps 102:24].
[Titeln min Skapare används mest i visdomslitteraturen, se Job 4:17; Ords 14:31; 17:5.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln