Job 33
33
Elihos tal till Job
1Eliho tog till orda och sa:
Och likväl Job, jag ber dig, lyssna till mitt prat (hebr. milah)
och alla mina ord (hebr. davar).
2Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun,
min tunga har talat i min gom.
3I mitt hjärtas uppriktighet (ärlighet, rättframhet – hebr. josher) säger jag,
och det mina läppar vet (är intimt förtrogna med)
ska de tala (flöda fram från hjärtat – hebr. malal) klart (rent, sant, tydligt).
[Ovanligt ord för att tala från hjärtat, se även Job 8:2.]
4Guds (Els) Ande har skapat mig
och den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande har gett mig liv.
5Om du kan bemöta mig,
gör dig redo inför mig
och framställ din sak.
6Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El),
från lera är jag formad, även jag.
7Se, min skräck ska inte göra dig rädd,
mitt tryck ska inte vara tungt över dig.
8Men du [Job] sa inför mina öron,
så lydde babblet (pratet – hebr. milah) jag hörde:
9”Jag är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och utan synd,
jag är rentvättad (hebr. chaf) och utan skuld.
10Men se, han [Gud] är avståndstagande (hindrar och håller tillbaka – hebr. tenoa) mig,
han räknar mig som sin fiende.
11Han sätter mina fötter i boja (stock),
han vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)”
[Eliho hade säkert Jobs ord från Job 13:27 i åtanke, versen är identisk förutom du/han.]
Elihos svar till Job
12Se, vad gäller detta har du inte rätt [Job] – det är mitt svar till dig,
för Gud (Eloha) är större än en [bräcklig] människa (hebr. enosh).
13Varför (av vilken anledning) tvistar du med (motsätter du dig – hebr. riv) honom,
för att han inte ger ett enda ord till svar?
[Ett av svaren på att Gud inte alltid förklarar sig för människor finns i Jes 55:8-9.]
14För Gud (El) talar ibland på ett sätt,
ibland på ett annat, utan att man ser (bryr sig om) det.
[Nu följer två sätt som Eliho säger att Gud talar på: drömmar (vers 15-18) och lidande (vers 19-22).]
15I drömmen, i en syn om natten,
när sömnen fallit tung över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16då avtäcker han människornas öron
och bekräftar deras förmaningar (hebr. mosar),
17för att hindra människan (hebr. adam) från en ogärning
och hålla högmodet borta från en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever).
18Han bevarar hennes liv (själ) från graven
och hennes liv från att gå (genomborras) av vapen (”något som kastas” – hebr. shelach).
[Eliho fortsätter dela sina tankar. Om inte någon lyssnar på Guds varningar under natten kommer Gud straffa (Job 36:10) för att få uppmärksamhet.]
19Han tuktas med plågor på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20Så han får avsmak för bröd (mat),
han avskyr den föda han älskade.
21Hans kött tärs bort tills inget finns kvar,
hans ben blottas (som en kal höjd) som förr inte syntes.
22Hans liv (själ) närmar sig graven,
hans liv dödens budbärare (ordagrant: ”till döden” – hebr. le mot).
[Eliho tar nu upp två undantag: En ängel kan gripa in (vers 23-25) och människan kan be till Gud (vers 26-28).]
23Men om det finns en ängel, som vakar över honom,
en medlare, någon enda av de tusen, och denne får berätta för människan om hennes uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher),
24då förbarmar han [Gud] sig över honom och säger:
”Friköp (lös ut) honom från att fara ner i graven,
jag har funnit lösen för honom.”
25Då får hans kropp ny ungdomskraft,
han blir på nytt som i sin ungdoms dagar.
26Han ber till Gud (Eloha) och han visar nåd (hebr. ratsah) mot honom,
han får se hans [Guds] ansikte med jubel.
Och han [Gud] återupprättar människans rättfärdighet.
27Han sjunger då [upprättad] inför människorna:
”Jag syndade och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28Han friköpte mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset.”
29Se, allt detta gör Gud (El) [talar genom drömmar och plågor, vers 15-22]
både två och tre gånger med en stridsman (hebr. gever).
30för att återföra hans liv (själ) från graven
och låta livets ljus stråla över honom.
[Vers 29 och 14 formar en inclusio med frasen ”en och två”, och här ”två och tre”. Detta ramar in hela denna sektion (vers 12-30) där Eliho svarar Job.]
Elihos utmaning till Job
31Lyssna, Job! Hör på mig!
Håll tyst, så jag får tala.
32Om du har något babbel (hebr. milah) att bemöta mig med (ge tillbaka till mig),
tala, för jag vill gärna ge dig rätt.
33Om inte, lyssna du då till mig.
Håll tyst, jag ska lära dig vishet.
[Eliho lämnar bara två alternativ till Job – var tyst eller omvänd dig. Job väljer tystnad, för inget svar kommer mellan kapitel 33 och 34. Det är en ton av ungdomlig arrogans (Job 32:6) i hela Elihos tal. Det ska noteras att varken här eller någon gång senare i Elihos långa anförande ända till och med kapitel 37 svarar Job honom en enda gång.]
Nu markerat:
Job 33: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 33
33
Elihos tal till Job
1Eliho tog till orda och sa:
Och likväl Job, jag ber dig, lyssna till mitt prat (hebr. milah)
och alla mina ord (hebr. davar).
2Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun,
min tunga har talat i min gom.
3I mitt hjärtas uppriktighet (ärlighet, rättframhet – hebr. josher) säger jag,
och det mina läppar vet (är intimt förtrogna med)
ska de tala (flöda fram från hjärtat – hebr. malal) klart (rent, sant, tydligt).
[Ovanligt ord för att tala från hjärtat, se även Job 8:2.]
4Guds (Els) Ande har skapat mig
och den Allsmäktiges (Shaddajs) livsande har gett mig liv.
5Om du kan bemöta mig,
gör dig redo inför mig
och framställ din sak.
6Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El),
från lera är jag formad, även jag.
7Se, min skräck ska inte göra dig rädd,
mitt tryck ska inte vara tungt över dig.
8Men du [Job] sa inför mina öron,
så lydde babblet (pratet – hebr. milah) jag hörde:
9”Jag är ren (moraliskt ren – hebr. zach) och utan synd,
jag är rentvättad (hebr. chaf) och utan skuld.
10Men se, han [Gud] är avståndstagande (hindrar och håller tillbaka – hebr. tenoa) mig,
han räknar mig som sin fiende.
11Han sätter mina fötter i boja (stock),
han vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)”
[Eliho hade säkert Jobs ord från Job 13:27 i åtanke, versen är identisk förutom du/han.]
Elihos svar till Job
12Se, vad gäller detta har du inte rätt [Job] – det är mitt svar till dig,
för Gud (Eloha) är större än en [bräcklig] människa (hebr. enosh).
13Varför (av vilken anledning) tvistar du med (motsätter du dig – hebr. riv) honom,
för att han inte ger ett enda ord till svar?
[Ett av svaren på att Gud inte alltid förklarar sig för människor finns i Jes 55:8-9.]
14För Gud (El) talar ibland på ett sätt,
ibland på ett annat, utan att man ser (bryr sig om) det.
[Nu följer två sätt som Eliho säger att Gud talar på: drömmar (vers 15-18) och lidande (vers 19-22).]
15I drömmen, i en syn om natten,
när sömnen fallit tung över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16då avtäcker han människornas öron
och bekräftar deras förmaningar (hebr. mosar),
17för att hindra människan (hebr. adam) från en ogärning
och hålla högmodet borta från en stridsman (man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft – hebr. gever).
18Han bevarar hennes liv (själ) från graven
och hennes liv från att gå (genomborras) av vapen (”något som kastas” – hebr. shelach).
[Eliho fortsätter dela sina tankar. Om inte någon lyssnar på Guds varningar under natten kommer Gud straffa (Job 36:10) för att få uppmärksamhet.]
19Han tuktas med plågor på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20Så han får avsmak för bröd (mat),
han avskyr den föda han älskade.
21Hans kött tärs bort tills inget finns kvar,
hans ben blottas (som en kal höjd) som förr inte syntes.
22Hans liv (själ) närmar sig graven,
hans liv dödens budbärare (ordagrant: ”till döden” – hebr. le mot).
[Eliho tar nu upp två undantag: En ängel kan gripa in (vers 23-25) och människan kan be till Gud (vers 26-28).]
23Men om det finns en ängel, som vakar över honom,
en medlare, någon enda av de tusen, och denne får berätta för människan om hennes uppriktighet (rättsinnighet, integritet – hebr. josher),
24då förbarmar han [Gud] sig över honom och säger:
”Friköp (lös ut) honom från att fara ner i graven,
jag har funnit lösen för honom.”
25Då får hans kropp ny ungdomskraft,
han blir på nytt som i sin ungdoms dagar.
26Han ber till Gud (Eloha) och han visar nåd (hebr. ratsah) mot honom,
han får se hans [Guds] ansikte med jubel.
Och han [Gud] återupprättar människans rättfärdighet.
27Han sjunger då [upprättad] inför människorna:
”Jag syndade och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28Han friköpte mitt liv (min själ – hebr. nefesh) från att hamna i fördärvet,
och mitt liv ska se ljuset.”
29Se, allt detta gör Gud (El) [talar genom drömmar och plågor, vers 15-22]
både två och tre gånger med en stridsman (hebr. gever).
30för att återföra hans liv (själ) från graven
och låta livets ljus stråla över honom.
[Vers 29 och 14 formar en inclusio med frasen ”en och två”, och här ”två och tre”. Detta ramar in hela denna sektion (vers 12-30) där Eliho svarar Job.]
Elihos utmaning till Job
31Lyssna, Job! Hör på mig!
Håll tyst, så jag får tala.
32Om du har något babbel (hebr. milah) att bemöta mig med (ge tillbaka till mig),
tala, för jag vill gärna ge dig rätt.
33Om inte, lyssna du då till mig.
Håll tyst, jag ska lära dig vishet.
[Eliho lämnar bara två alternativ till Job – var tyst eller omvänd dig. Job väljer tystnad, för inget svar kommer mellan kapitel 33 och 34. Det är en ton av ungdomlig arrogans (Job 32:6) i hela Elihos tal. Det ska noteras att varken här eller någon gång senare i Elihos långa anförande ända till och med kapitel 37 svarar Job honom en enda gång.]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln