Job 35
35
Elihos andra tal till Job
1Eliho tog till orda och sa:
2Tycker du att du har rätt [när] du säger:
”Min rättfärdighet – från Gud (El)” [Job 6:29],
3eftersom du säger:
”Vilken nytta ger den [min rättfärdighet] dig [Gud]?
Vad kan jag vinna [av att leva rättfärdigt, mer än] av min synd [att inte synda]?”
[Eliho börjar sitt tal här i vers 2-3 med att ifrågasätta logiken i Jobs argumentation. Andra delen i vers 2 är kortfattad och kan tolkas som att Eliho anser att Job har sagt att ”hans rättfärdighet är från Gud” eller att han jämförde sig med Gud och ansåg sig ha mer rätt än Gud själv. Vers 3 är också kortfattad, men växlar i pronomen från dig till jag. Till grund ligger Jobs uttalanden i Job 7:20; 9:29-31; 34:9.]
Elihos respons på Jobs argument
4Jag, jag ska bemöta ditt babbel (hebr. milah)
och [även] dina bekanta [Elifaz, Bildad och Tsofar] med dig.
[Jag upprepas i hebreiskan vilket förstärker hur Eliho nu går till rätta med alla som talat tidigare.]
5Blicka upp mot himlarna och se [Job],
lägg märke till skyarna högt över dig.
[Eliho vill påminna om att Gud är ovan jorden. Gud finns i den andliga världen, se även Ps 8:4-5. I den teologi som han nu presenterar är Gud så högt ovan jorden att han inte påverkas, eller ens bryr sig om vad människorna gör här på jorden. Vare sig synd eller rättfärdighet spelar någon roll enligt Eliho.]
6Om du syndar (missar målet – hebr. chata), vad gör (verkar – hebr. paal) du då för honom?
Om dina brott är många, vad formar (hebr. asah) det för honom?
7Om du är rättfärdig, vad ger (hebr. natan) du honom,
vad kan han ta (hebr. laqach) från din hand?
[Vers 6-7 formar en merism (kontrast) mellan synd och rättfärdighet. Inget av detta påverkar Gud enligt Eliho.]
8Din ondska påverkar en man (hebr. ish) som du [din medmänniska, inte Gud],
din rättfärdighet ett människobarn (hebr. ben adam).
9I överflöd
av förtryck
ropar man på hjälp (hebr. zaaq).
Ropar i smärta (hebr. shava)
från armen av
de mäktiga (stora).
[Versen är formad som en kiasm, där de två verben för ropar står centralt och förstärks.]
10Men ingen frågar: ”Var är Gud (Eloha) som har gjort (format; insatt – hebr. asah) mig,
han som ger sånger i natten [tider av oro, se Ps 42:9; 77:6; Apg 16:25],
11lär (undervisa – hebr. alaf) oss
från jordens djur
och från himlarnas fågel
som ger vishet (hebr. chacham).”
[De två verben är placerade först och sist, vilket formar en inclusio. Centralt finns en uppmaning att studera skapelsen som beskrivs i flera motpoler, från alla jordens djur till en enda fågel i en rörelse uppåt från det jordiska till det himmelska. Genom hela Bibeln finns många lärdomar från djuren (och då särskilt fyrfotadjur och boskapsdjuren som behemah ofta syftar på) t.ex. relationen mellan fåret och herden i Ps 23. Jesus uppmanar att se på fåglarna, se Matt 6:26.]
12Då man högljutt skriar (hebr. tsaaq), men han inte svarar,
på grund av de ondas högmod.
[En del tolkar att man ropar på grund av de onda, men i sammanhanget verkar betydelsen vara att Eliho menar att Gud inte svarar på grund av att de som ropar inte är rättfärdiga. Den tolkningen ligger också i linje med Elihos slutsats på varför Job inte blir bönhörd. Ordet för att skrika högt kan härröra från ”att åska” på arabiska. Det är ett högt och ljudligt rop på hjälp. Ordet används i 5 Mos 22:24 där en kvinna ska ”ropa högt” om någon antastar henne. I Job 28:7 nämndes gladan (hebr. aja). Det är enda gången (förutom klassificeringen rena/orena fåglar i Moseböckerna) denna fågel, som delar rot med ett ord som betyder ”den som skriker”, nämns. Det kan vara en koppling till fågeln (singular) som just nämnts i vers 11.]
13Med säkerhet – tomhet, det hör inte Gud (El),
den Allsmäktige (Shaddaj) ser sådant.
14Helt säkert, även om du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15och nu [eftersom du säger], att han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket om synden?
16 [Eliho vänder sig nu från Job, och pratar om honom till dem som står runt:]
Så Job öppnar sin mun [pratar] till tomhet,
utan kunskap hopar sig (flödar) pladder (prat, babbel – hebr. milah).
Nu markerat:
Job 35: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 35
35
Elihos andra tal till Job
1Eliho tog till orda och sa:
2Tycker du att du har rätt [när] du säger:
”Min rättfärdighet – från Gud (El)” [Job 6:29],
3eftersom du säger:
”Vilken nytta ger den [min rättfärdighet] dig [Gud]?
Vad kan jag vinna [av att leva rättfärdigt, mer än] av min synd [att inte synda]?”
[Eliho börjar sitt tal här i vers 2-3 med att ifrågasätta logiken i Jobs argumentation. Andra delen i vers 2 är kortfattad och kan tolkas som att Eliho anser att Job har sagt att ”hans rättfärdighet är från Gud” eller att han jämförde sig med Gud och ansåg sig ha mer rätt än Gud själv. Vers 3 är också kortfattad, men växlar i pronomen från dig till jag. Till grund ligger Jobs uttalanden i Job 7:20; 9:29-31; 34:9.]
Elihos respons på Jobs argument
4Jag, jag ska bemöta ditt babbel (hebr. milah)
och [även] dina bekanta [Elifaz, Bildad och Tsofar] med dig.
[Jag upprepas i hebreiskan vilket förstärker hur Eliho nu går till rätta med alla som talat tidigare.]
5Blicka upp mot himlarna och se [Job],
lägg märke till skyarna högt över dig.
[Eliho vill påminna om att Gud är ovan jorden. Gud finns i den andliga världen, se även Ps 8:4-5. I den teologi som han nu presenterar är Gud så högt ovan jorden att han inte påverkas, eller ens bryr sig om vad människorna gör här på jorden. Vare sig synd eller rättfärdighet spelar någon roll enligt Eliho.]
6Om du syndar (missar målet – hebr. chata), vad gör (verkar – hebr. paal) du då för honom?
Om dina brott är många, vad formar (hebr. asah) det för honom?
7Om du är rättfärdig, vad ger (hebr. natan) du honom,
vad kan han ta (hebr. laqach) från din hand?
[Vers 6-7 formar en merism (kontrast) mellan synd och rättfärdighet. Inget av detta påverkar Gud enligt Eliho.]
8Din ondska påverkar en man (hebr. ish) som du [din medmänniska, inte Gud],
din rättfärdighet ett människobarn (hebr. ben adam).
9I överflöd
av förtryck
ropar man på hjälp (hebr. zaaq).
Ropar i smärta (hebr. shava)
från armen av
de mäktiga (stora).
[Versen är formad som en kiasm, där de två verben för ropar står centralt och förstärks.]
10Men ingen frågar: ”Var är Gud (Eloha) som har gjort (format; insatt – hebr. asah) mig,
han som ger sånger i natten [tider av oro, se Ps 42:9; 77:6; Apg 16:25],
11lär (undervisa – hebr. alaf) oss
från jordens djur
och från himlarnas fågel
som ger vishet (hebr. chacham).”
[De två verben är placerade först och sist, vilket formar en inclusio. Centralt finns en uppmaning att studera skapelsen som beskrivs i flera motpoler, från alla jordens djur till en enda fågel i en rörelse uppåt från det jordiska till det himmelska. Genom hela Bibeln finns många lärdomar från djuren (och då särskilt fyrfotadjur och boskapsdjuren som behemah ofta syftar på) t.ex. relationen mellan fåret och herden i Ps 23. Jesus uppmanar att se på fåglarna, se Matt 6:26.]
12Då man högljutt skriar (hebr. tsaaq), men han inte svarar,
på grund av de ondas högmod.
[En del tolkar att man ropar på grund av de onda, men i sammanhanget verkar betydelsen vara att Eliho menar att Gud inte svarar på grund av att de som ropar inte är rättfärdiga. Den tolkningen ligger också i linje med Elihos slutsats på varför Job inte blir bönhörd. Ordet för att skrika högt kan härröra från ”att åska” på arabiska. Det är ett högt och ljudligt rop på hjälp. Ordet används i 5 Mos 22:24 där en kvinna ska ”ropa högt” om någon antastar henne. I Job 28:7 nämndes gladan (hebr. aja). Det är enda gången (förutom klassificeringen rena/orena fåglar i Moseböckerna) denna fågel, som delar rot med ett ord som betyder ”den som skriker”, nämns. Det kan vara en koppling till fågeln (singular) som just nämnts i vers 11.]
13Med säkerhet – tomhet, det hör inte Gud (El),
den Allsmäktige (Shaddaj) ser sådant.
14Helt säkert, även om du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom,
och du bör vänta på honom.
15och nu [eftersom du säger], att han inte straffar i vrede
och inte bryr sig så mycket om synden?
16 [Eliho vänder sig nu från Job, och pratar om honom till dem som står runt:]
Så Job öppnar sin mun [pratar] till tomhet,
utan kunskap hopar sig (flödar) pladder (prat, babbel – hebr. milah).
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln