Job 36
36
1Och Eliho fortsatte [hans fjärde tal] och sa:
2Ha lite tålamod med mig och jag ska visa dig,
för det finns fortfarande mer prat (fler ord – hebr. milah) till Gud (Eloha).
3Jag ska hämta min kunskap från fjärran
och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
4I sanning är inte mitt prat (hebr. milah) lögn.
Den som är fullkomlig i kunskap är med dig.
5Se, Gud (El) är mäktig (väldig – hebr. kabir), han föraktar ingen,
han är mäktig (hebr. kabir), ett hjärta med styrka (full vigör – hebr. koach).
6Han bevarar inte den ondes liv
utan ger de fattiga deras rätt.
7Han tar inte sina ögon ifrån de rättfärdiga,
utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem.
8Och om de kedjas i oket,
fångas av lidandets rep,
9då berättar (förklarar) han för dem om deras gärningar
och deras uppror, eftersom de varit fräcka (arroganta).
10Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning
och säger att de ska återvända från synden.
11Om de lyssnar och tjänar honom,
ska de tillbringa sina dagar i framgång
och sina år i tillfredsställelse.
12Men om de inte lyssnar
ska de förgås med vapen (sticks de ned; hebr. shelach)
och de ska dö utan kunskap.
13Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14Deras själ dör ung,
och deras liv tar slut som manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh).
15Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse
och klär av (öppnar) deras öron i förtryck.
16Och han lockar dig från nödens mun,
till en rymlig plats utan trångmål,
med ditt bord fullt av fet aska (hebr. deshen)
[Ordet används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer (3 Mos 1:6; 6:10). Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]
17Och du är full av dom över de onda,
dom och rättvisa tar dem i sitt grepp.
18Eftersom vreden (hebr. chema) annars lockar dem till straff,
och rikedom blir en muta som inte varar.
19Förbered ditt nödrop (hebr. shoa), inte guld
och all styrka (hebr. maamats) och vigör (hebr. koach).
20Längta inte efter natten
när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
21Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd,
för detta har du valt framför bedrövelse.
22Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (hebr. koach),
vem är en lärare (regn – hebr. moreh) som han?
[Det hebreiska ordet för regn är moreh och kan betyda både höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot jarah som har att göra med att ”skjuta ut något”. Ett moln ”skjuter ut” regndroppar mot marken och en lärare ”skjuter ut ord” till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3-10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som ”vattnade”, men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
23Vem har tillägnat honom hans vägar?
Och vem har sagt: ”Du har gjort orätt (det som är ont/fel)?”
24Kom ihåg att du förökar hans gärningar (arbete – hebr. paal)
som männen sjunger om.
25Alla människor skådar på det,
männen betraktar det avlägset.
26Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder)
går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
27Han skrapar av vattendropparna,
för att sila fram regn till dimman,
28som flödar (hebr. nazal) från skyn (hebr. shachaq)
och droppar på människornas skaror.
29Kan någon förstå molnens utbredning,
ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka).
[Lövhyddan kan syfta på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.]
30Se, han sprider sitt ljus över den
och han täcker havens djup.
31för i detta dömer han folken,
han ger mat i överflöd.
32Han täcker över sina händer med ljus
och befaller det att möta (krocka med) marken.
33Ljudet från det (åskan) berättar om hans närvaro,
likaså boskapen det som stiger upp.
Nu markerat:
Job 36: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 36
36
1Och Eliho fortsatte [hans fjärde tal] och sa:
2Ha lite tålamod med mig och jag ska visa dig,
för det finns fortfarande mer prat (fler ord – hebr. milah) till Gud (Eloha).
3Jag ska hämta min kunskap från fjärran
och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
4I sanning är inte mitt prat (hebr. milah) lögn.
Den som är fullkomlig i kunskap är med dig.
5Se, Gud (El) är mäktig (väldig – hebr. kabir), han föraktar ingen,
han är mäktig (hebr. kabir), ett hjärta med styrka (full vigör – hebr. koach).
6Han bevarar inte den ondes liv
utan ger de fattiga deras rätt.
7Han tar inte sina ögon ifrån de rättfärdiga,
utan han sätter dem som kungar på tronen och upphöjer dem.
8Och om de kedjas i oket,
fångas av lidandets rep,
9då berättar (förklarar) han för dem om deras gärningar
och deras uppror, eftersom de varit fräcka (arroganta).
10Och han klär av (öppnar) deras öra till förmaning
och säger att de ska återvända från synden.
11Om de lyssnar och tjänar honom,
ska de tillbringa sina dagar i framgång
och sina år i tillfredsställelse.
12Men om de inte lyssnar
ska de förgås med vapen (sticks de ned; hebr. shelach)
och de ska dö utan kunskap.
13Men de som är gudlösa i hjärtat samlar vrede,
de ropar inte på hjälp när han binder dem.
14Deras själ dör ung,
och deras liv tar slut som manliga tempelprostituerade (hebr. qadesh).
15Han räddar (drar ut) de bedrövade ur deras bedrövelse
och klär av (öppnar) deras öron i förtryck.
16Och han lockar dig från nödens mun,
till en rymlig plats utan trångmål,
med ditt bord fullt av fet aska (hebr. deshen)
[Ordet används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer (3 Mos 1:6; 6:10). Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]
17Och du är full av dom över de onda,
dom och rättvisa tar dem i sitt grepp.
18Eftersom vreden (hebr. chema) annars lockar dem till straff,
och rikedom blir en muta som inte varar.
19Förbered ditt nödrop (hebr. shoa), inte guld
och all styrka (hebr. maamats) och vigör (hebr. koach).
20Längta inte efter natten
när människor stiger upp (lämnar, försvinner) från sina platser.
21Håll (vakta, skydda, bevara) dig från att vända ditt ansikte till synd,
för detta har du valt framför bedrövelse.
22Se, Gud (El) är upphöjd i sin styrka (hebr. koach),
vem är en lärare (regn – hebr. moreh) som han?
[Det hebreiska ordet för regn är moreh och kan betyda både höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot jarah som har att göra med att ”skjuta ut något”. Ett moln ”skjuter ut” regndroppar mot marken och en lärare ”skjuter ut ord” till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3-10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som ”vattnade”, men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
23Vem har tillägnat honom hans vägar?
Och vem har sagt: ”Du har gjort orätt (det som är ont/fel)?”
24Kom ihåg att du förökar hans gärningar (arbete – hebr. paal)
som männen sjunger om.
25Alla människor skådar på det,
männen betraktar det avlägset.
26Se, Gud (El) är stor och inte möjlig att känna (bli intimt förtrogen med) antalet av hans år (hans ålder)
går inte att räkna (vi kan inte veta hur gammal Gud är).
27Han skrapar av vattendropparna,
för att sila fram regn till dimman,
28som flödar (hebr. nazal) från skyn (hebr. shachaq)
och droppar på människornas skaror.
29Kan någon förstå molnens utbredning,
ropen från hans boning (ordagrant lövhydda, sukka).
[Lövhyddan kan syfta på Guds boning i himlen och ropen skulle kunna vara åskans ljud, men de vanliga orden för detta finns inte här.]
30Se, han sprider sitt ljus över den
och han täcker havens djup.
31för i detta dömer han folken,
han ger mat i överflöd.
32Han täcker över sina händer med ljus
och befaller det att möta (krocka med) marken.
33Ljudet från det (åskan) berättar om hans närvaro,
likaså boskapen det som stiger upp.
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln