Job 37
37
[Kanske har redan molnen tornat upp sig i det oväder och den storm där Gud till sist talar med Job, se Job 38:1.]
1Ja, inför sådant [oväder] bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2Hör, hör (lyssna och lyd noga – hebr. shama shama) dundret från hans röst,
och mullret som går ut från hans mun.
3Han sänder ut det över hela himlarna,
sina blixtar till jordens ändar.
4Efter [blixten] hörs en rytande röst,
han dundrar med sin väldiga röst,
han håller inte tillbaka (”hack i häl”, tätt följer – hebr. aqav) blixtarna när han låter sin röst höras.
5Gud (El) dundrar underbart (förunderligt) med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
[Fyra gånger används ordet röst, hebr. qol, i vers 4-5.]
6För till snön säger han: ”Fall över jorden!”,
och [på samma sätt till] regn och regnskuren: ”Regna i skurar!”
[Frasen regn och regnskur (hebr. geshem matar) upprepas två gånger. I den andra upprepningen står matar i plural (mitrot), vilket troligtvis beskriver hur regnet intensifieras och kommer som flera skurar.]
7Alla människors (hebr. adam) händer blir som förseglade [regnet gör att allt arbete på fälten upphör],
så att alla [bräckliga] människor (hebr. enosh) ska förstå hans verk (gärningar).
8Allt levande rör sig in i sin håla (gömsle – hebr. erev),
de blir kvar i sina boningar (hebr. meonah).
[Här används två ovanliga ord (håla och boningar) som också återkommer i omvänd ordning i Job 39:2.]
9Från kammaren (den innersta, mest privata rummet) kommer stormvinden,
och med nordanvinden kommer kölden.
10med sin livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] sänder Gud (El) frost,
och de vida vattnen fryser.
11Också med väta (hebr. ri) lastar han molnen,
sprider (kastar) ut sitt moln av ljus (hebr. anan or) [hans åskmoln].
12De [åskmolnen] far runt åt alla håll efter hans styrning
och utför allt han befaller dem över hela jordens yta.
13Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land eller visa hans godhet.
14Lyssna [med emfas] noga på detta, Job!
Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. [Ps 111:2]
15Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram från sitt moln?
16Förstår du jämvikten (balansen) i molnen [Job 26:8],
ett verk av honom [Gud själv] som är fullkomlig i kunskap [Job 36:4]?
[Versen kan kopplas med föregående i en fråga hur Job kan förstå hur hans kläder blir varma, men kanske troligare är det en inledning till vers 18 som har en bild av hur Gud spänner ut skyarna som en klädnad.]
17Du, vars kläder blir varma
när jorden blir stilla under [den varma] sydvinden:
18Kan du, som han [Gud], expandera (sprida ut) skyarna (universum),
som är starkare än en gjuten metallspegel?
[Här används det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt. Här antyds hur universum expanderar, se även 2 Sam 22:10; Job 9:8.]
19Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget att lägga fram (inga argument vi kan rada upp – hebr. arach).
20Ska det tillräknas honom att jag vill tala?
Om en man säger något, då blir han uppslukad!
[Ingen kan se Gud och leva, 2 Mos 19:21; 33:20; Dom 6:22.]
21Men nu, ingen kan väl se på ljuset [solen eller Guds härlighetsljus] som strålar (hebr. bahir) i skyarna
när vinden har gått fram och skingrat dem?
[Igen refereras till stormen som är synlig under hela denna dialog.]
22Från norr (hebr. tsafon) kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät omger Gud (Eloha).
[Om bara några få verser kommer Gud att träda fram ”glänsande och skrämmande” i stormvinden. Det vanliga ordet för norr tsafon används här. Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan det moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit. Det behöver inte vara detta som Eliho refererar till, det kan också vara så att nordanvinden med regn ofta rensade luften och gav klar sikt, se Ords 25:23. Andra ser en referens till norrsken, men det är inte så troligt.]
23Den Allsmäktige (Shaddaj) – honom kan vi inte hitta (förstå),
han är stor i styrka
och rättvisa och överflödande i rättfärdighet, han plågar inte.
24Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enosh) honom.
Han ser inte alla de visa i hjärtat.
[Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog (Job 34-37) inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]
Nu markerat:
Job 37: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln
Job 37
37
[Kanske har redan molnen tornat upp sig i det oväder och den storm där Gud till sist talar med Job, se Job 38:1.]
1Ja, inför sådant [oväder] bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2Hör, hör (lyssna och lyd noga – hebr. shama shama) dundret från hans röst,
och mullret som går ut från hans mun.
3Han sänder ut det över hela himlarna,
sina blixtar till jordens ändar.
4Efter [blixten] hörs en rytande röst,
han dundrar med sin väldiga röst,
han håller inte tillbaka (”hack i häl”, tätt följer – hebr. aqav) blixtarna när han låter sin röst höras.
5Gud (El) dundrar underbart (förunderligt) med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
[Fyra gånger används ordet röst, hebr. qol, i vers 4-5.]
6För till snön säger han: ”Fall över jorden!”,
och [på samma sätt till] regn och regnskuren: ”Regna i skurar!”
[Frasen regn och regnskur (hebr. geshem matar) upprepas två gånger. I den andra upprepningen står matar i plural (mitrot), vilket troligtvis beskriver hur regnet intensifieras och kommer som flera skurar.]
7Alla människors (hebr. adam) händer blir som förseglade [regnet gör att allt arbete på fälten upphör],
så att alla [bräckliga] människor (hebr. enosh) ska förstå hans verk (gärningar).
8Allt levande rör sig in i sin håla (gömsle – hebr. erev),
de blir kvar i sina boningar (hebr. meonah).
[Här används två ovanliga ord (håla och boningar) som också återkommer i omvänd ordning i Job 39:2.]
9Från kammaren (den innersta, mest privata rummet) kommer stormvinden,
och med nordanvinden kommer kölden.
10med sin livsande (hebr. neshamah) [1 Mos 2:7] sänder Gud (El) frost,
och de vida vattnen fryser.
11Också med väta (hebr. ri) lastar han molnen,
sprider (kastar) ut sitt moln av ljus (hebr. anan or) [hans åskmoln].
12De [åskmolnen] far runt åt alla håll efter hans styrning
och utför allt han befaller dem över hela jordens yta.
13Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land eller visa hans godhet.
14Lyssna [med emfas] noga på detta, Job!
Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. [Ps 111:2]
15Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram från sitt moln?
16Förstår du jämvikten (balansen) i molnen [Job 26:8],
ett verk av honom [Gud själv] som är fullkomlig i kunskap [Job 36:4]?
[Versen kan kopplas med föregående i en fråga hur Job kan förstå hur hans kläder blir varma, men kanske troligare är det en inledning till vers 18 som har en bild av hur Gud spänner ut skyarna som en klädnad.]
17Du, vars kläder blir varma
när jorden blir stilla under [den varma] sydvinden:
18Kan du, som han [Gud], expandera (sprida ut) skyarna (universum),
som är starkare än en gjuten metallspegel?
[Här används det hebreiska ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt. Här antyds hur universum expanderar, se även 2 Sam 22:10; Job 9:8.]
19Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget att lägga fram (inga argument vi kan rada upp – hebr. arach).
20Ska det tillräknas honom att jag vill tala?
Om en man säger något, då blir han uppslukad!
[Ingen kan se Gud och leva, 2 Mos 19:21; 33:20; Dom 6:22.]
21Men nu, ingen kan väl se på ljuset [solen eller Guds härlighetsljus] som strålar (hebr. bahir) i skyarna
när vinden har gått fram och skingrat dem?
[Igen refereras till stormen som är synlig under hela denna dialog.]
22Från norr (hebr. tsafon) kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät omger Gud (Eloha).
[Om bara några få verser kommer Gud att träda fram ”glänsande och skrämmande” i stormvinden. Det vanliga ordet för norr tsafon används här. Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan det moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit. Det behöver inte vara detta som Eliho refererar till, det kan också vara så att nordanvinden med regn ofta rensade luften och gav klar sikt, se Ords 25:23. Andra ser en referens till norrsken, men det är inte så troligt.]
23Den Allsmäktige (Shaddaj) – honom kan vi inte hitta (förstå),
han är stor i styrka
och rättvisa och överflödande i rättfärdighet, han plågar inte.
24Därför fruktar [bräckliga] människor (hebr. enosh) honom.
Han ser inte alla de visa i hjärtat.
[Sista raden kan tolkas på minst två sätt. Som en fråga, skulle Gud inte se och ta sig an den som är vis i hjärtat. Ett annat sätt är ett konstaterande att Gud inte ser på den som anser sig vis i sitt eget hjärta. Det är nästan ironiskt att de två sista hebreiska orden i Elihos 6 kapitel långa monolog (Job 34-37) inte avslutas på ett entydigt sätt i hebreiskan. Bokens läsare börjar vid det här laget känna med Jobs frustration att inte få några klara svar. Men allt kommer förändras i nästa vers då Gud själv träder fram!]
Nu markerat:
:
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln