Job Inledning
Inledning
Jobs bok är ett litterärt poetiskt mästerverk. Den behandlar frågan om hur en allsmäktig och god Gud kan tillåta lidande, det s.k. teodicé-problemet. Det är intressant att denna fråga, som människor genom alla tider har brottats med, är temat för det som sannolikt är Bibelns äldsta bok! Några nyckelverser för förståelsen, där både författaren själv och Gud säger att Job är en god och hederlig man är Job 1:1; 1:8. Han är inte syndfri, men gör allt för att leva rätt, se Job 42:6. Gud säger också att Jobs tre bekanta (Elifaz, Bildad och Tsofar) har fel om Job, se Job 42:7. Deras repliker (Job 4-5; 8; 11; 15; 18; 20; 22; 25) och även troligtvis Elihos tal (Job 32-37) innehåller alltså uttalanden som Gud inte håller med om. Vi måste därför vara försiktiga med att citera innehåll från den delen av Jobs bok i bemärkelsen ”Guds ord”, eftersom det är mänskliga tankar om Gud. Ordet för prat (hebr. milah) som också kan översättas babbel, förekommer ofta här. De långa dialogerna som tuggar om samma ämnen gång på gång gör att läsaren också blir delaktig i Jobs frustration över att allt detta mänskliga prat aldrig tar slut. Den efterlängtade vändningen i boken kommer i kapitel 38!
Jobs bok belyser att det finns en andlig verklighet och syften som Job aldrig förstår. Hela boken är skriven som en rättegång. Job kräver att få ställa Gud till svars för det som hänt. Alla turer med anklagelser mot Job gör att han tidvis klagar högljutt på Gud. Det är dock skillnad mellan att anklaga och klaga. Den övervägande delen av psalmerna är ju klagopsalmer! Själva slutsatsen av Jobs bok är att när Gud väl talar, och relationen med universums skapare är upprättad, behövs inte längre svar på alla varför.
Det finns en dimension till i Jobs bok. Job är i sin person en profetia om Messias som fick lida oskyldigt, se 1 Pet 2:22.
Struktur:
Boken är baserad på dialoger mellan olika parter. Det börjar med en dialog i himlen och fortsätter med en lång utdragen dialog på jorden mellan Job och hans tre bekanta Elifaz, Bildad och Tsofar. Efter tre ronder med dessa tre bekanta dyker en fjärde person upp – Eliho. Enligt Job 35:4 är Eliho inte vän med vare sig Job eller någon av de andra. Boken avslutas med den tredje dialogen som är mellan himmel och jord.
1. Åklagarens två tal, Job 1-2
2. Prat på prat, Job 3-37
2.1 Rond 1 – Elifaz, Bildad och Tsofar, Job 3-14
2.2 Rond 2 – Elifaz, Bildad och Tsofar, Job 15-21
2.3 Rond 3 – Elifaz och Bildad, Job 22-31
2.4 Elihos fyra tal, Job 32-37
3. Guds två tal, Job 38-42
Skrivet: 2200–1400 f.Kr.
Berör tidsperioden: 2200–1400 f.Kr. Beskrivningar av rikedom i boskap och brännoffer, i frånvaro av tempel, passar in i ett patriarkaliskt samhälle på Abrahams tid. Job levde 140 år efter sin prövning, se Job 42:16. Han var troligtvis 70 år när han drabbades, vilket ger en livslängd på lite drygt 200 år. Job kan ha varit samtida med Abrahams far Tera, som blev 205 år, se 1 Mos 11:32. Abraham blev 175 år, se 1 Mos 25:7.
Författare: Okänd, enligt judisk tradition Mose. Andra förslag är Job själv eller Josef.
Referenser:
Jobs uthållighet refereras till i Jak 5:11.
Han omnämns som exempel på en rättfärdig man tillsammans med Noa och Daniel, se Hes 14:14. Hesekiel verkade vid tiden för Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. Eftersom Job är en känd referens då, måste boken ha varit skriven tidigare än 600 f.Kr.
Nu markerat:
Job Inledning: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln