3 Moseboken 11
11
ETT HELIGT FOLK (kap 11-15)
Rituell orenhet från djur
[Följande fem kapitel handlar om rituell renhet. Den består av sju enheter som alla börjar med ”Herren talade till Mose” (3 Mos 11:1; 12:1; 13:1; 14:1, 33; 15:1; 16:1) och avslutas med en sammanfattning som börjar med orden ”detta är undervisningen vad gäller ...” (3 Mos 11:46-47; 12:7; 13:59; 14:32; 14:54-56; 15:32). Den sjunde och sista sektionen handlar om försoningsdagen, då all rituell orenhet under året blir förlåten.]
1Herren (Jahveh) talade till Mose och Aron och sa till dem:
Rena och orena landdjur
(5 Mos 14:4-8)
2Tala till Israels söner och säg: Detta är de djur som ni ska äta av alla de djur som vandrar omkring på jorden. 3Alla som har klövar, som är kluvna helt igenom, och som [också] idisslar (för upp mat – hebr. maale gera), dem ska ni äta.
[Boskapsdjur, får och getter är partåiga hovdjur, vars klövar är delade i två. Detta är djur som idisslar och har ett komplext magsystem med tre eller fyra kammare. I 5 Mos 14:4-6 nämns totalt tio djur, både boskap och vilda, som är rena. Många olika förslag på vad som gör djuren rena/orena har getts. Det finns flera rent praktiska implikationer som att griskött innehåller trikiner, osv. Men kanske den enklaste förklaringen är att ”israeliternas matsedel” också ska likna ”Guds diet”. Om det inte kunde offras till Gud, då var det inte heller lämpligt att äta. Reglerna kring vad som fick ätas gjorde att israeliterna särskilde sig från andra folk. Det var svårt att ha gemenskap om man inte kunde äta tillsammans, se även Mark 7:19; Apg 10:13, 15, 28. Dessa dietbud har likheter med budet Adam och Eva fick att inte äta från ett visst träd, se 1 Mos 3:2.]
4Men dessa ska ni inte äta av dem som idisslar eller av dem som har delade klövar:
kamelen för den idisslar men har inte delade klövar,
den är oren för er,
5och klippgrävlingen [klippdassen, klipphyraxen – hebr. shafan], för den idisslar men har inte delade klövar,
den är oren för er,
6och harhonan (hebr. arnevet) för den idisslar men har inte delade klövar,
den är oren för er,
7och grisen, den har delade klövar men den drar inte in mat genom halsen (idisslar inte – hebr. gera lo jigar),
den är oren för er.
[Identifieringen av shafan och arnevet som klippgrävling (klipphyrax) och haren är inte helt kartlagd. Det hebreiska ordet shafan kommer från ett verb som betyder att täcka och gömma. På beskrivningen är det ett skyggt djur som ”gömmer sig” och bor i marken. Den maskulina formen är arnav har att göra med jord, och beskriver ett djur som rör sig på marken. Intressant nog används den feminina formen för honan. En tolkning är att vers 5-6 identifierar en och samma art – hanen och honan.
Ett problem med identifieringen är att varken klipphyraxen eller haren idisslar, enligt Carl von Linnés definition. Dock har haren har två typer av avföring, den första är mjuk, har näring kvar. Den mjuka avföringen äter haren upp och då skapas den andra typen av avföring som är de hårda kulorna som vi ser som harspillning. Klipphyraxens mage är uppdelad i tre avdelningar som processar maten i flera steg. Uttrycket maale gera har använts fem ggr (vers 3, 4, 5, 6) och översätts med ”idissla”, men här den sjätte gången för grisen (vers 7) används en annan fras (hebr. gera lo jigar) som är mer generell att föra in mat genom halsen. Genom att Bibeln använder båda dessa två termer vidgas Bibelns definition av vad idissla är, vilket kan inkludera klippgrävlingens och harens beteende, även om de i modern klassificering av djur inte räknas som idisslare.]
8Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.
Rena och orena vattendjur
(5 Mos 14:9-10)
9Detta ska ni äta av allt som finns i vattnet. Allt som har fenor och fjäll i vattnet, i haven och i floderna, det ska ni äta.
10Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. shiqats) för er. 11De ska vara något avskyvärt för er, ni ska inte äta av dess kött utan ni ska se dess kadaver som något avskyvärt. 12Vad det än må vara som inte har fenor och fjäll i vattnet ska vara något avskyvärt för er.
Rena och orena flygande varelser
(5 Mos 14:11-20)
[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 och här används hebr. of som beskriver något som flyger. (I parallellpassagen i 5 Mos 14:11 används tsipor som är ett ljudhärmande ord för det kvittrande lätet). Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 19) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.]
13Och dessa är de som ni ska betrakta som något avskyvärt bland fåglarna, dem ska ni inte äta, de är något avskyvärt [20 sorters flygande varelser som är orena räknas nu upp]:
örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
14och slagfalken
och gladan (höken)
enligt sitt slag (sin art; klassificering – hebr. min),
15alla korpar
enligt sitt slag,
16och strutshonan [hebr. bat jaana]
och nattskärran
och måsen
och höken
enligt sitt slag,
17och minervaugglan [en liten uggla; hebreiska ordet delar rot med kopp/bägare]
och skarven
och ökenuven
18och ibisen
och pelikanen
och smutsgamen
19och storken
och hägern
enligt sitt slag,
och härfågeln (hebr. dochifat)
och fladdermusen.
[Ordet för härfågel delar rot med ord som betyder stöts, slå eller krossa. Det kan syfta på härfågelns läte; ett stötvis upprepat trestavigt ”oop-oop-oop”. Härfågeln är en relativt liten och iögonfallande vacker fågel som i modern tid har utsetts till Israels nationalfågel! Ordet dochifat betyder än idag härfågel. Det är dock tveksamt om ordets betydelse passar på härfågeln, en relativt liten fågel som knappast förknippas med att stöta eller krossa på något sätt. Kanske det istället är hackspettar som avses? Dessa har ju beteendet att hacka i träd, vilket kan ses som en form av att stöta, slå och krossa. I så fall är den aktuella arten i området balkanspett.]
Rena och orena insekter
20Alla bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter ska vara något avskyvärt för er. 21Men dessa bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.
[Hebreiskan är väldigt exakt i sin beskrivning. Prepositionen ”fram/på” används för de fyra insekternas fyra ”fötter” (hebr. regel) i vers 21 och sedan beskrivs två kraftigare ben (hebr. kera) som den hoppar med. Totalt är det alltså sex fötter och två ben, vilket korrekt beskriver de sex gångbenen på denna grupp av insekter.]
22Av dem kan ni äta dessa,
den svärmande gräshoppan
enligt sitt slag,
den förtärande gräshoppan
enligt sitt slag,
och skalbaggen
enligt sitt slag,
och gräshoppan
enligt sitt slag.
23Men alla bevingade (flygande) småkryp som har fyra fötter [fram] ska vara något avskyvärt för er.
Orenhet från kadaver
24Och för dessa ska ni vara orena, vemhelst som kommer i beröring med deras kadaver ska vara oren till kvällen. 25Och den som bär ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
26Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena. 27Och vadhelst som går på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen. 28Och han som lyfter (bär bort) ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, de är orena för er.
29Dessa ska också vara orena för er bland de krypande tingen som kryper över jorden:
vesslan och musen och sköldpaddan
enligt sitt slag,
30och snoken och kameleonten och ödlan och snigeln och mullvaden.
31Dessa är orena för er bland allt som kryper, vemhelst som rör dem när de är döda ska vara oren till kvällen.
32Och vad som helst som råkar ramla på dem när de är döda ska vara orent, om det är ett redskap av trä eller kläder eller skinn eller säcktyg, vilket redskap det må vara som man gör något arbete med, det måste läggas i vatten och ska vara orent till kvällen, så ska det bli rent. 33Och alla lerkärl som de faller ner i, oavsett vad det innehåller, ska vara orent och ni ska krossa det. 34Och allt kött som man kan äta varpå sådant vatten kommer ska vara orent, och all dryck som man kan dricka i varje sådant kärl ska vara oren. 35Och varje ting varpå någon del av deras kadaver faller ska vara orent, oavsett om det är ugnen eller olika sorters krukor så ska de krossas, för de är orena och ska vara orena för dig. 36Men en källa (ett friskt källflöde – hebr. majan) eller brunn (hebr. bor) med samlat (hebr. miqveh) vatten ska vara ren, bara det som kommer i beröring med kadavret ska vara orent.
[För första gången i kapitlet nämns nu något som ska vara rent! Ordet att orena (hebr. tame) har använts 19 ggr hittills i kapitlet, men här kommer det efterlängtade ordet ren (hebr. tahor). Reningen finns i ett flödande ”levande” vatten. Det finns alltså hopp om att orenheten ska tvättas bort. Ordet miqveh används för den bassäng som kom att användas för rituella reningsdop. Samma ord miqveh översätts också med hopp, se Esra 10:2. Rotordet är qavah vars betydelse är att vänta och tvinna sig samman. Det finns hopp att orenheten ska bli ren, och profeten Jeremia använder uttrycket Israels hopp (hebr. Jisrael Miqveh) om Messias, se Jer 14:8; 17:13.]
37Och om någon del av kadavret faller på något utsäde som ska sås så ska det vara rent. 38Men om något vatten hälls över säden och någon del av kadavret faller på den då ska den vara oren för dig. [Anledningen kan vara att det blöta spannmålet var förberett för att användas i matlagning och bak, medan det torra inte var det.]
39Och om något djur som man kan äta av dör, ska den som rör dess kadaver vara oren till kvällen. 40Och den som äter av dess kadaver ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, också den som burit kadavret ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
41Och alla krypande ting som kryper över jorden ska vara något avskyvärt, det ska inte ätas. 42Vadhelst som går på buken och vadhelst som går på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt. 43Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena. 44För jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden. 45För jag är Herren (Jahveh) som för er ut ur Egyptens land för att vara er Gud (Elohim). Ni ska därför vara heliga, för jag är helig.
Sammanfattning
46Detta är undervisningen om:
djur (boskap, fyrfotadjur) [vers 2-8]
och om flygande varelser [vers 13-19]
och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen [vers 9-12]
och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, vers 20-23]
47För att göra åtskillnad mellan det orena
och det rena
och mellan djur som kan ätas
och djur som inte kan ätas.
[Primärt har denna distinktion att göra med att särskilja det judiska folket, se Rom 14:3-15; Apg 10:9-29. Jesus förklarar all mat ren, se Mark 7:19.]
Nu markerat:
3 Moseboken 11: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln