Lukas 20:27-40

Sedan kom det fram några saddukéer, de [är den mest liberala religiösa gruppen] som förnekar att det finns en uppståndelse. [De trodde inte heller på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se Apg 23:8.] De sa: ”Lärare, Mose har gett oss föreskriften att om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. [En korrekt sammanfattning av 5 Mos 25:5-10, som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se 1 Mos 38:8Rut 4:1-12.] Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. Den andre [yngre brodern] och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog utan att få några barn. Till sist dog också kvinnan. Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne.” [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i 1 Kor 15:12-58.] Jesus svarade dem: ”Den här världens människor (söner av den här tidsåldern) gifter sig och blir bortgifta. Men de som [av Gud] anses värdiga att få del av den nya tidsåldern [Guds rike som ska komma, se Luk 11:2] och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. De kan inte längre dö, för de är [odödliga] som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn. [Äktenskapets funktion för gemenskap och för att befolka jorden är då över, se 1 Mos 2:18-25.] Att de döda uppstår har Mose helt klart visat (han har uppenbarat något som är dolt) i berättelsen om törnbusken [2 Mos 3:6]. Här kallar Mose Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud [trots att de inte levde här på jorden då Mose sa detta]. Gud är inte en Gud för de döda utan för de levande, för honom lever alla.” [Saddukéerna hade använt Mose lag, 5 Mos 25:5, som argument för att det inte fanns någon uppståndelse, men nu använder Jesus Moses egna ord i berättelsen om den brinnande törnbusken för att bevisa motsatsen.] Då svarade några av de skriftlärda: ”Lärare, bra talat.” [Ännu en fråga om vilket som är det största budet kommer från en skriftlärd. Frågan och Jesu svar finns med både i Matt 22:34-40 och Mark 12:28-34. Anledningen att Lukas inte tar med den kan vara att han redan har med en liknande berättelse i Luk 10:25-28.] Efter detta vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.