Lukas 22:39-44

Han [Jesus] gick ut och begav sig till Olivberget som han brukade, och hans lärjungar följde honom. När han kom till platsen sa han till dem: ”Be att ni inte kommer i [ger efter för] frestelse.” [Jesus uppmuntrar dem inte att be att de inte ska bli frestade. De är frestade. Frestelse är en oundviklig del av det mänskliga livet. Istället uppmanar han sina lärjungar att inte ”gå in i” eller ”ge efter för” frestelse.] Han drog sig undan (”slet sig” bort) från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: ”Fader! Om du vill (har för avsikt), så ta bort den här bägaren från mig. Men ske inte min vilja (önskan) utan din.” [Jesu lidande liknas här vid en bägare som han måste tömma. En herde gick aldrig längre än ett stenkast från sina får för att kunna försvara dem från rovdjur. Grekiskan uttrycker starka känslor. Jesus ”sliter sig bort”, ”ber gång på gång”, ”säger i bönen” osv.] Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. [Han återfick styrka för att kunna gå igenom det som väntade.] Och då han kommit i svår ångest (vånda, kamp) bad han allt ivrigare [sträckte han sig till sitt yttersta i bön]. Hans svett blev som droppar av blod som föll ner på jorden (marken).

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Lukas 22:39-44