Matteus 20
20
De första och sista vingårdsarbetarnas lön
[Jesus berättar en liknelse för att illustrera påståendet i Matt 19:30: ”De första ska bli de sista, och de sista ska bli de första.” Gud liknas vid en vingårdsägare som hyr in säsongsarbetare för att bärga in druvskörden.]
1”Himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
3Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen – gr. agora). 4Han sa till dem: ’Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.’ Så de gick dit. 5Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.
6Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sa han till dem: ’Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?’ 7De svarade honom: ’Därför att ingen har anställt oss.’ Han sa till dem: ’Gå in till vingården ni också.’
8När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sa vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ 9De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön].
10När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar. 11När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren, 12och sa: ’De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.’
13Då svarade han en av dem och sa [personligen till honom]: ’Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag? 14Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig. 15Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?’
[Jesus använder inte det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är Matt 22:12 och Matt 26:50. Vid båda dessa tillfällen visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]
16Så ska de som [nu] är de sista [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista.” [En del manuskript har även: Många är kallade (inbjudna), men få är utvalda. Frasen återfinns i Matt 22:14.]
Jesus berättar för tredje gången att han ska dö
(Mark 10:32-34; Luk 18:31-34)
[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av Jeriko, se vers 29. Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se Matt 16:21; 17:22. Tematiskt hör detta ihop med hur ”de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista”. Jesus, den förstfödde över skapelsen, se Kol 1:15, skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och sättas över alla andra namn, se Fil 2:5-11.]
17När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides (för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen [medan de vandrade framåt] sa han till dem: 18”Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden. 19De ska utlämna honom åt hedningarna för att han ska hånas och pryglas hårt och bli korsfäst, men på den tredje dagen ska han uppstå.”
Jakob och Johannes söker positioner
(Mark 10:35-45)
20Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se Matt 27:56; Mark 15:40] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se Mark 10:35]. Hon föll på knä och ville be honom om något.
21Han frågade henne: ”Vad vill du?”
Hon sa: ”Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster.” [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
22Jesus svarade [och riktade sig nu främst till Jakob och Johannes]: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?”
De svarade: ”Ja, det kan vi.”
23Då sa han: ”Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till.”
[Det är uppenbart att Jakob och Johannes inte förstått vad de frågat efter. Bara Jesus kan bära världens synd. Att ”dricka bägaren” är en bild på att gå igenom lidande, se Ps 75:9; Jes 51:17. Jesus förutsäger dock att de kommer att lida för sin tro senare. Jakob halshöggs, se Apg 12:2; och Johannes deporterades till ön Patmos, se Upp 1:9. En liknande diskussion om vem som är störst sker även sista kvällen tillsammans med Jesus före hans korsfästelse, se Luk 22:24-27.]
24När de tio [andra lärjungarna] hörde detta blev de förargade på de båda bröderna (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett). [Deras missnöje bottnade i avundsjuka och samma begär att vara främst, så Jesus tar tillfället i akt och undervisar dem alla om sant tjänande.] 25Jesus kallade till sig dem [allihop] och sa: ”Ni vet att härskarna över hednafolken är herrar (utövar ett förtryckande herravälde), och de högt uppsatta (mäktiga) använder sin makt för att förtrycka dem (de styr som tyranner över folken). 26Så ska det inte vara hos er, utan den som vill vara stor bland er ska vara er [de andras] tjänare (gr. diakonos), 27och den som vill vara främst bland er ska vara er [de andras] slav (gr. doulos), 28just [precis på samma sätt] som Människosonen inte kom för att bli betjänad (gr. diakoneo), utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” [Jes 53:10-12; Joh 11:49-50]
Två blinda får sin syn
(Mark 10:46-52; Luk 18:35-43)
29Medan de var på väg ut från [den gamla staden] Jeriko följde en stor skara honom.
[Matteus och Markus beskriver att Jesus ”var på väg ut från Jeriko”, se Mark 10:46. Lukas däremot skriver att han ”närmar sig Jeriko” när denna händelse inträffar, se Luk 18:35. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända, men strax söder om den byggde Herodes den store en ny stad som kallades det romerska Jeriko. Här i det romerska Jeriko fanns palats, amfiteater, bassänger osv. och Herodes tillbringade vintrarna här.
En annan skillnad som inte heller den är en motsägelse är att Matteus skriver att det var två blinda, medan Markus och Lukas skriver att det var en. Av de två männen som fick sin syn väljer de att fokusera på den ene blinde som hette Bartimaios, se Mark 10:46; Luk 10:35.]
30Där [mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!” 31Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
32Då stannade Jesus och kallade till sig dem och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?”
33De svarade honom: ”Herre, gör så att våra ögon öppnas.”
34Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon och på en gång kunde de se, och de följde honom.
Nu markerat:
Matteus 20: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln