4 Moseboken 32
32
Stammarna öster om Jordan
(5 Mos 3:12-20)
1Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jaazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap. 2Och Gads söner och Rubens söner kom och talade med Mose och prästen Elazar och ledarna för församlingen och sa: 3”Atarot och Dibon och Jaazer och Nimra och Cheshbon och Elale och Sevam och Nevo och Beon, 4landet som Herren (Jahveh) slog inför Israels församling, är ett lämpligt land för boskap, och dina tjänare har boskap.” 5Och de sa: ”Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan.”
6Och Mose sa till Gads söner och Rubens söner: ”Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här? 7Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahveh) har gett dem? 8Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet. 9För när de gick upp i Eshkols dal och såg landet, vände de bort hjärtat på Israels söner så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahveh) har gett dem. 10Och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes den dagen och han svor och sa: 11Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig, 12förutom Kaleb, Jefunnes son, keiziten och Josua, Nuns son, eftersom de helhjärtat följde Herren (Jahveh). 13Och Herrens (Jahvehs) vrede var upptänd mot Israel och han lät dem vandra hit och dit i öknen i 40 år, till dess att hela den generation som hade gjort ont i Herrens (Jahvehs) ögon, var borta.
14Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahvehs) brinnande vrede mot Israel. 15För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk.”
16Och de kom nära honom och sa: ”Vi ska bygga stall här för vår boskap och städer för våra små, 17men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare. 18Vi ska inte återvända till våra hus, förrän Israels söner har intagit sin arvedel. [Substantivet arvedel (hebr. nachala) kommer från verbet inta (hebr. nachal).] 19För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan.”
20Och Mose sa till dem: ”Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahvehs) ansikte till striden,
21och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahvehs) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender framför sig, 22och landet underkuvas inför Herren (Jahveh), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahveh) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
23Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahveh), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er. 24Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat.”
25Och Gads söner och Rubens söner talade till Mose och sa: ”Dina tjänare ska göra som min herre har befallt. 26Våra små, våra fruar, vår småboskap och all vår boskap ska vara där i Gileads städer, 27men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahveh), för att strida som min herre talat.”
28Mose gav tydliga befallningar om dem till prästen Elazar och till Josua, Nuns son, och till huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar. 29Och Mose sa till dem: ”Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahveh), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning, 30men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land.”
31Och Gads söner och Rubens söner svarade och sa: ”Som Herren (Jahveh) har talat till sina tjänare så ska vi göra. 32Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahveh), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan.”
33Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.
34Och Gads söner byggde Dibon och Atarot och Aroer, 35och Atrot Shofan och Jaazer och Jogbeha, 36och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får. 37Och Rubens söner byggde [på nytt upp städerna] Cheshbon [längs kungsvägen i Moab] och Elale och Qirjatam 38och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.
39Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där. 40Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där. 41Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair. 42Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.
Nu markerat:
4 Moseboken 32: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln