Ordspråksboken 8
8
Fru vishet ropar
1Är det inte så att fru vishet ropar,
och fröken förstånd höjer sin röst?
[I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]
2Uppe på höjderna står hon,
vid vägen, där stigarna möts (vid vägskälet).
3Intill portarna,
vid ingången till staden ropar hon (klart och tydligt):
4”Till er människor (män – hebr. ish), jag ropar på er,
och jag riktar mig till hela mänskligheten (människors barn – hebr. bene adam).
5Ni oförståndiga, lär er klokhet (lär er urskilja vishet),
ni [självgoda arroganta] dårar, skaffa ett hjärta av förstånd (vishet, urskillningsförmåga).
6Lyssna, för jag vill berätta om fantastiska (förträffliga, överlägsna) saker,
när jag öppnar min mun så talar jag det som är rätt.
7Min mun talar (mumlar lågmält) vad som är sant (fast, bestående),
eftersom mina läppar hatar (avskyr) ondska.
8Alla ord från min mun är rättfärdiga,
i dem finns inget motstridigt (falskt, avogt) eller förvridet (fördärvat, korrupt, slingrande, perverst).
9De är uppenbara (självklara, lättillgängliga) för den som förstår,
och rätta för den som ständigt lär sig (hittar, fördjupar sin kunskap).
10Ta hellre emot min undervisning (förmaning) än [strävan efter] silver,
och [min] kunskap hellre än utvalt guld.
11Vishet är bättre än rubiner och pärlor,
ingenting som du kan tänkas önska dig går upp emot henne.
12Jag, visheten bor tillsammans med förstånd,
jag visar vägen till (ger klarhet, lär ut, äger) kunskap och insikt (gott omdöme).
13Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh)
är att hata [att inte göra] det onda.
Högfärd (stolthet) och högmod (arrogans, pompa: svulstig ståt),
ja, en ond väg [ett ont leverne] och en fördärvad (falsk, bedräglig) mun [perverst och förvridet tal],
det hatar jag.”
Sök vishet
14”Jag [visheten personifierad] har alla råd (anvisningar, rekommendationer),
jag är förstånd, jag har makt (kraft).
15Genom mig regerar kungar (ledare)
och dömer furstar rättvist (genom vishet kan rättvisa lagar skapas).
16Genom mig regerar härskare (ledare),
och stormän, ja, alla rättfärdiga ledare (domare) på jorden.
17Jag älskar dem som älskar mig,
och de som söker mig tidigt (som första prioritet, med ett ärligt hjärta, intensivt) finner mig.
18Rikedom och ära finns hos mig,
bestående välgång (framgång i varje område och relation) och rättfärdighet.
19Min frukt är bättre än guld, ja, bättre än finaste guld,
den vinning (utdelning, förtjänst) jag ger är bättre än utvalt silver.
20Jag går på rättfärdighetens väg,
mitt på rättvisans stigar (välkända upptrampade gångvägar),
21för att förse dem som älskar mig (har som livsstil att älska mig) med tillgångar (rikedomar, arv),
och fylla deras förrådshus.”
Vishetens ursprung
22”Herren (Jahveh) förvärvade (födde, skapade) mig [visheten personifierad] först av allt,
först av hans forntida skapelseverk.
23Jag blev tillsatt [fick min position] från evighet,
från starten (först, som huvud), ja, redan innan jorden fanns.
24När det ännu inte fanns oceaners djup, föddes jag,
när det ännu inte fanns källor som flödade över med vatten.
25Innan bergen fick sin form (grund),
innan höjderna hade skapats, föddes jag.
26Innan han hade skapat öppet land
och fälten eller jordens (markens) första stoft (partiklar).
27När han beredde (fastställde) himlarna, fanns jag [visheten personifierad] där,
när han ritade en cirkel över [vatten] djupen.
28När han stadfäste molnen däruppe,
då de underjordiska vattenkällorna växte sig starka. [För att hålla uppe vattnet ovanför och hålla tillbaka vattnet under, se 1 Mos 1:7-11; Job 26:8.]
29När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning,
när han fastställde jordens grund (fundament, grundval).
30Då var jag [visheten personifierad] bredvid honom som en mästare (koordinator av arbetet),
och jag var dagligen hans ögonsten, och jag gladde mig alltid inför honom.
31Jag gladde mig (njöt, var förtjust) på den bebodda delen av jorden,
jag fann nöje i (roades av) att vara bland människorna.”
Visheten vill välsigna
32”Lyssna nu därför på mig [visheten personifierad], mina vänner (barn):
Välsignade (glada, lyckliga, avundsvärda) är de som håller sig till mina vägar.
33Ta till er min tillrättavisning (förmaning) och bli visa,
ignorera (förkasta, vägra) den inte.
34Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som lyssnar på mig,
som dagligen vakar vid mina portar och väntar utanför dörrposterna.
35För den som ständigt finner mig [visheten personifierad],
hittar livet och får (producerar, drar till sig) Herrens (Jahvehs) villkorade nåd (favör, glädje, fröjd, gillande, acceptans – hebr. ratson).
36Men den som undviker (syndar mot) mig skadar sig själv (sin egen själ – hebr. nefesh),
alla som hatar (avvisar) mig älskar döden.”
Nu markerat:
Ordspråksboken 8: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln