Psaltaren 102
102
Psalm 102 – En bön om hjälp
[Överskriften till psalmen är speciell. Istället för att ange författare, plats eller omständighet, beskrivs istället sinnesstämningen hos någon som är betryckt och ansatt.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Introduktion, vers 2-3
2. Klagan, vers 4-12
3. Förtröstan på Gud, vers 13-23
4. Bön, vers 24-25
5. Förnyat hopp, vers 26-29]
1En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i sitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahveh).
______
Introduktion
2Herre (Jahveh), hör min bön,
ja, låt mitt rop komma inför dig.
3Göm inte ditt ansikte för mig [ignorera inte mig]
på min nöds dag (i tider av stor begränsning och trångmål).
Vänd ditt öra (lyssna noga) till mig,
den dag då jag ropar [höjer min röst i bön], svara mig med hast (fort).
Klagan
4Mina dagar försvinner som rök,
och mina ben brinner som en eldstad.
5Mitt hjärta är slaget (attackerat, bränt) och förvissnat som gräs [Hos 9:16],
för jag glömmer att äta mitt bröd.
[Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.]
6På grund av min suckande röst
åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär).
7Jag är som en pelikan i öknen,
jag har blivit som en minervauggla [en liten ihopkurad uggla] på en övergiven plats. [Jes 34:10-15; Sef 2:13-15]
8Jag tittar och har blivit
som en ensam fågel på taket.
9Mina fiender hånar mig hela dagen,
de som är arga på mig använder mig som en förbannelse.
10Jag har ätit aska som bröd,
och blandat min dryck med tårar.
11På grund av din harm och din vrede,
för du tog upp mig och kastade bort mig,
12är mina dagar som en lång skugga
och jag vissnar bort som gräs.
Förtröstan
13Men du Herre (Jahveh) sitter på tronen för evigt,
och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
14Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne,
för hennes bestämda tid har kommit.
15Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar
och visar oförtjänt nåd mot hennes stoft [grus].
16Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahvehs) namn,
alla jordens kungar din härlighet.
17När Herren (Jahveh) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
när han har visat sig i sin härlighet,
18när han har sett de utblottades böner,
och inte föraktat deras böner.
19Detta ska skrivas för kommande generationer,
och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Jah, kortformen av Guds namn).
20För han har sett ner från sin helgedom i höjden,
från himlarna har Herren (Jahveh) skådat ner på jorden,
21för att höra jämmern från de fångna,
för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner),
22för att människor ska återberätta om Herrens (Jahvehs) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
och förkunna hans lov i Jerusalem.
23När folken samlas,
och kungarikena för att tjäna Herren (Jahveh).
Bön
24Han försvagar min styrka på vägen,
han förkortar mina dagar (gör dem färre).
25Jag säger: ”Min Gud (El), ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet),
du vars år varar genom alla släkten (generationer).
Förnyat hopp
26En gång lade du jordens grund,
och himlarna är skapade av dina händer.
27De ska förgås,
men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
28Du är densamme (du förändras inte),
dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn ska bo här,
och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet).”
Nu markerat:
Psaltaren 102: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln