Psaltaren 126
126
Psalm 126 – Ge oss liv på nytt
[Detta är den sjunde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen inleds med minnet av vad Gud har gjort och den glädje det gett upphov till. Utifrån den ansatsen formas en gemensam bön att Gud på nytt ska visa sin kraft och vända sorgen till glädje. Psalmen kopplas ofta ihop med Ps 137 – som inleder den babyloniska fångenskapen. Denna psalm beskriver troligtvis slutet på denna period.
Författare: Okänd, ett förslag är Esra.
Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Ordet ”för tillbaka” (hebr. sub) används i vers 1 och 4.
1. Förtröstan, vers 1-3
2. Vädjan, vers 4
3. Lovprisning, vers 5-6]
1En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
______
Tidigare glädje
När Herren (Jahveh) förde tillbaka Sions fångar ...
det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt; vi kunde knappt tro att det var sant).
[Syftar troligtvis på återtåget från exilen, se 2 Krön 36:22-23; Esra 1. Verbroten för att drömma (hebr. chalam) har även betydelsen ”att vara stark; bli stark”.]
2Då fylldes vår mun med skratt,
och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop).
Då sa man bland hednafolken:
”Herren (Jahveh) har gjort stora ting med dem!”
3Herren (Jahveh) har gjort något stort med oss;
vi är glada.
Vädjan
4För tillbaka våra fångar, Herre (Jahveh),
på samma sätt som strömmarna i Negev [öknen i söder].
[Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]
Från sorg till glädje
[Vers 5 formar en kiasm där kontrasten mellan tårar och jubel står centralt inramad av verben för att så och skörda. Hebreiska prepositionen bet (i) betonar hur både sorgen och glädjen involverar hela personen – de sår och skördar inte med tårar och jubel, utan i tårar och jubel.]
5De som sår
i tårar –
i jubel (höga triumferande glädjerop)
ska de skörda. [Matt 5:4]
6Den som går ut [går fram och tillbaka] gråtande (under sorg),
bärande på sitt [dyrbara, sista] utsäde –
han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop),
bärande på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!]
[Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]
Nu markerat:
Psaltaren 126: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln