En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: ”när han flydde för sin son”, se Ps 3:1.]
______
Herre (Jahveh), hör min bön,
lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd),
i din trofasthet, svara mig
– i din rättfärdighet ...
Inled inte en rättsprocess med din tjänare,
för inför dig är ingen levande [varelse] rättfärdig [Rom 3:22Gal 2:16].
För fienden har förföljt min själ (mig – hebr. nefesh)
han har krossat mitt liv i grunden,
han har fått mig att bo i mörkret,
som de som har varit döda länge. [Klag 3:6]
Min ande förtvinar i mig [Ps 142:3],
mitt hjärta är förskräckt i mig (är som förlamat).
Jag kommer ihåg forna dagar
[ordagrant: ”dagar från öster” – anspelar på det som varit];
begrundar (har tänkt på) [lågmält reflekterar jag över]
ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort],
talar [samtalar förtroligt] om dina händers agerande. [Ps 77:13]
Jag sträcker mina händer mot dig i bön,
min själ (mitt inre; hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ...
[Meningen är inte fullständig, det är en ”aposiopesis”. I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: ”vänta bara ...” I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv uppmanande verb i en desperat vädjan till Gud:]
Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig, Herre (Jahveh),
min ande orkar inte mer (min ande förgås; jag har ingen styrka kvar).
Dölj inte ditt ansikte för mig,
så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen).
Låt mig få höra om (hörsamma, förstå) [möta; uppmärksamt få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) på morgonen,
för på dig förtröstar (litar) jag.
Låt mig [personligen] få veta (lära känna) [visa mig] den väg jag ska gå,
för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [Ps 25:1]
[En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]
Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, Herre (Jahveh),
jag flyr till dig för skydd.
Lär mig (egga/sporra mig; träna mig i) att göra din vilja (göra din villkorade nåd – hebr. ratson),
för du är min Gud (Elohim).
Låt din goda Ande [som kommer med din välsignade närvaro]
leda mig in på jämn mark (in i rättrådighetens land – hebr. b-erets mishor).
För ditt namns skull, Herre (Jahveh),
uppliva mig [ge mig andligt liv på nytt, se även Ps 119:2537508893] –
i din rättfärdighet,
led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden [denna trånga passage – denna känslomässigt pressade situation],
och i din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed)
tysta (hugg av; utplåna) mina fiender,
och förgör alla dem som plågar min själ (mitt liv, mitt inre)
Bibelappen
Bibelappen för barn
