Psaltaren 33:1-22

Jubla (höj gälla triumferande jubelrop) i Herren (Jahveh), alla ni rättfärdiga; lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga) [som vandrar rakt fram på Guds väg]. Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahveh) med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor), prisa (spela till) honom med tiosträngad nevel-lyra (hebr. nevel). [Kinnor-harpan var ett bärbart instrument (1 Sam 10:5). Galileiska sjön heter på hebreiska jam Kinneret (Harpsjön), just för att formen på sjön liknar en harpa. Kinnor-harpan användes för att spela ljusare toner och hade sju eller tio strängar. Nevel-lyran var större och hade (enligt den judiske historikern Josefus) vanligtvis 12 strängar med djupare toner. Här nämns en snarlik version som hade 10 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder och liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se Job 38:37. Se även Ps 150:32 Sam 6:5.] Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom, spela skickligt [knäpp helhjärtat på strängarna] med glädje [skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel]! [Uttrycket ”en ny sång” behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med ”för” och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är alltings Skapare! I GT används frasen ”en ny sång” sju gånger, se Ps 33:340:496:198:1144:9149:1Jes 42:10, och två gånger i NT, se Upp 5:914:3.] För Herrens (Jahvehs) ord är rätt (sant, rättfärdigt; leder rakt fram), och han är trofast (hebr. emonah) i allt han gör (ordagrant: allt hans verk – i stadighet). [Detta är den första av 22 förekomster av hebr. emonah i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT. Guds ord står stadigt och Gud är trofast!] Han älskar rättfärdighet och rätt [han finner glädje i att döma rättvist], jorden är full av Herrens (Jahvehs) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Nåden fyller hela jorden.] Genom Herrens (Jahvehs) ord blev himlarna till, och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn]. Han samlar havets vatten som i en hög (på en plats som en vall, damm eller i en vinlägel), han lägger oceanerna (djupen) i [deras] förvaringsrum. [1 Mos 1:9] Må hela jorden frukta (vörda) Herren (Jahveh), må alla som bor i världen förundras av (respektera, hedra; bäva för) honom. För han talade och det blev till, han befallde och det stod där. [I skapelsen talade Gud och det blev till, se 1 Mos 1:3691114-15202426. I föregående vers nämns jorden och världen som står i feminin form. Här används maskulin form för ”det” två gånger. Referensen är dock ändå till ”allt” skapat som finns i världen. Ljus, mellanrum, vatten osv. som skapas i Första Moseboken har i hebreiskan maskulint genus.] Herren (Jahveh) upphäver (annullerar) hednafolkens beslut (rådslag; gör hedningarnas planer om intet), han sätter stopp för (håller tillbaka; hindrar) folkens planer (tankar). Herrens (Jahvehs) beslut (planer, rådslut) står fast för evigt, hans hjärtas planer (tankar) från släkte till släkte. Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahveh), det folk som han har utvalt till sin egendom (sin arvedel) [2 Mos 19:5]. [Vers 12 är psalmens centrum.] Från himlarna blickar Herren (Jahveh) ned, han ser alla människors barn (Adams söner). Från sin boning [där han sitter på sin tron] betraktar han alla som bor på jorden. Han som [precis som en krukmakare] formar [vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet; han som förstår (ser, uppfattar) alla deras verk [intellektuellt kan urskilja allt de gör]. [Versen inleds ordagrant: ”Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta”. Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet jachad placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar ”alla mänskliga hjärtan” utan snarare att ”varje individuellt hjärta” är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som Ps 94:9, nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?] Ingen kung räddas av [kan få seger genom] en stor armé, en hjälte (mäktig krigare) kan inte befrias (rädda sig själv) genom stor styrka. En falsk trygghet är stridshästen [den eller någon annan världslig kraft garanterar inte seger], trots att den har stor [fysisk] styrka kan den inte heller rädda [befria någon]. [Tre gånger används ordet ”stor” (hebr. rov) i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant inleder hebreiskan: ”en lögn är hästen för seger”.] Se, Herrens (Jahvehs) öga är vänt till dem som fruktar (vördar, respekterar) honom, till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), för att rädda (rycka bort) dem från döden, och hålla dem vid liv (upprätthålla/bevara dem) under [tider av] hungersnöd. Hela vår varelse (vår själ) väntar på [dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren (Jahveh); han är vår hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och vår sköld (beskyddare). [Han kommer till vår undsättning!] För i honom gläder sig vårt hjärta, för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn. Låt din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahveh), vara [vila] över oss, på samma sätt som vi [tålmodigt] hoppas (väntar, förtröstar) på dig.