Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim),
försvara mig (avgör min sak),
från ett kärlekslöst (trolöst) folk,
från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person],
rädda (befria) mig.
För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)!
Varför har du förkastat mig?
Varför måste jag gå runt i sorg,
förtryckt av fienden?
Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
till dina boningar [templet i Jerusalem].
Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah gijil; ”Gud, min jublande glädje”)!
Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim).
Bibelappen
Bibelappen för barn
