Psaltaren 43:1-5
Psaltaren 43:1-5 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Skaffa mig rätt, Gud, för min talan mot ett kärlekslöst folk. Rädda mig från falska och orättfärdiga människor. Ty du, Gud, är min starkhet, varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, ansatt av fiender? Sänd ditt ljus och din sanning. Må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg, till dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud! Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Psaltaren 43:1-5 Karl XII 1873 (SK73)
Döm mig, Gud, och uträtta min sak emot det oheliga folk; och fräls mig ifrå de falska och onda menniskor. Ty du äst, Gud, min starkhet; hvi bortdrifver du mig? Hvi låter du mig gå så sorgse, då min fiende tränger mig? Sänd ditt ljus och dina sanning, att de leda mig, och föra mig till ditt helga berg, och till dina boning; Att jag ingår till Guds altare, till Gud, som min glädje och fröjd är, och tackar dig, Gud, på harpo, min Gud. Hvad bedröfvar du dig, min själ, och äst så orolig i mig? Hoppas uppå Gud; ty jag skall ännu tacka honom, att han mitt ansigtes hjelp och min Gud är.
Psaltaren 43:1-5 Svenska 1917 (SVEN)
Skaffa mig rätt, o Gud, och utför min sak mot ett folk utan fromhet; rädda mig ifrån falska och orättfärdiga människor. Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender? Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud. Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Psaltaren 43:1-5 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Döm mig rättvist, Gud, ta dig an min sak mot ett kärlekslöst folk! Rädda mig från falska och onda människor, för du, Gud, är min styrka. Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sorgsen, trängd av fiender? Sänd ditt ljus och din sanning. Låt dem leda mig, låt dem föra mig till ditt heliga berg och dina boningar, så att jag får gå in till Guds altare, till Gud som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud! Varför så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig? Hoppas på Gud. Jag ska åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.
Psaltaren 43:1-5 nuBibeln (NUB)
Gud, skaffa mig rätt, försvara min sak mot ett hjärtlöst folk, rädda mig från svekfulla och onda människor. Du, Gud, är min fästning. Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden? Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning. Jag vill gå till Guds altare, till Gud, min glädje och fröjd. Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud. Varför är jag så nedstämd, varför så orolig inom mig? Vänta på Gud! Jag ska åter prisa honom, min räddare och min Gud.
Psaltaren 43:1-5 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Döm mig (ge en rättvis dom), Gud (Elohim), försvara mig (avgör min sak), från ett kärlekslöst (trolöst) folk, från en falsk och ond människa [folk i kollektiv singular, eller en specifik person], rädda (befria) mig. För du är den Gud (Elohim) som är mitt värn (min tillflykt, skydd, försvar)! Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå runt i sorg, förtryckt av fienden? Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen], må de leda mig [till dig]. De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg], till dina boningar [templet i Jerusalem]. Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret], till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah gijil; ”Gud, min jublande glädje”)! Jag ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa], Gud (Elohim), min Gud (Elohim)! Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh), och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig? Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim), för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom, min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim).
Psaltaren 43:1-5 Bibel 2000 (B2000)
Skaffa mig rätt, o Gud, ta dig an min sak! Rädda mig från ett trolöst folk, från falska, fördärvade människor! Du är min Gud, min tillflykt. Varför har du stött bort mig? Varför måste jag gå sörjande, plågad av fiender? Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig, låt dem föra mig till ditt heliga berg och till din boning, så att jag får komma till Guds altare, till Gud, min glädje och fröjd, och tacka dig till lyrans klang, Gud, min Gud. Varför är du tyngd av sorg, min själ, och full av oro? Sätt ditt hopp till Gud! Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.