Psaltaren 50
50
Psalm 50 – Sann tillbedjan
[Denna psalm är skriven som en domstolsförhandling där Herren ställer frågor till sitt folk. Det finns likheter med Jes 1:2-20. Gud värdesätter äkta tillbedjan framför tomma religiösa ritualer. Detta är den första psalmen som tillskrivs Asaf.
Författare: Asaf
Struktur:
1. Introduktion, vers 1-6
2. En rätt tillbedjan, vers 7-15
3. En rätt livsstil, vers 16-21
4. Slutsats, vers 22-23]
1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, denna och Ps 73-83.]
______
Gud (El), Herrarnas Gud (Elohim Jahveh) [Gudarnas gudar – den mäktige Guden],
har talat och kallat (namngett) jorden
från solens uppgång till dess nedgång [från öst till väst – över hela jorden].
[Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande. Kombinationen av Guds namn El Elohim Jahveh är ovanlig, se även vers 14 och 22.]
2Från Sion [templet i Jerusalem], skönhetens fulländning, har Gud (Elohim) strålat fram (visat sig i glans),
3vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga).
En förtärande eld stormar kraftigt framför honom
och runt omkring honom.
4Han kallar på himlarna däruppe
och på jorden, till att döma sitt folk.
[Himlarna och jorden är Guds vittnen när han dömer, se 5 Mos 32:1.]
5Samla mina heliga till mig,
dem som har ingått förbund med mig genom ett offer.
6Himlarna berättar om hans rättfärdighet,
för Gud (Elohim) själv är domare.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
7 [Vers 7-15 riktar sig till folket i stort:]
Hör mitt folk och jag ska tala,
Israel och jag ska vittna mot dig.
Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
8Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
dina brännoffer är ständigt inför mig.
9Jag har inget behov av en tjur från ditt hus,
eller boskap från din fålla.
10Alla skogens djur är mina,
boskapen på tusen kullar.
[Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv.]
11Jag känner alla bergets fåglar
och fältets vilda djur är mina.
12Om jag blev hungrig, skulle jag berätta det för dig [Israel],
världen tillhör mig och allt som finns i den.
13Äter jag tjurars kött
eller dricker jag getters blod?
14Offra tacksägelsens offer till Gud (Elohim) [3 Mos 7:11-18]
och uppfyll dina löften till den Högste (Elion).
15Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
jag ska befria dig och du ska ära mig.
16 [Vers 16-23 riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
”Vad gör du (vad har du för dig)?
Räknar mina förordningar (ordagrant ”saker inristat” – hebr. chukim) och tar mitt förbund i din mun?
[Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför 2 Tim 3:5.]
17Du hatar tillrättavisning
och kastar mitt ord bakom dig (vänder ryggen till det).
18När du ser en tjuv är du belåten med honom,
och din del är tillsammans med äktenskapsbrytare.
19Du har öppnat din mun för ondska,
och din tunga främjar svek och bedrägeri.
20Du sitter och talar mot din broder,
skvallrar om din egen mors son.
21Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst?
Du tänker att jag är likadan som du,
men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.
22Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
23Ett lovets offer ärar mig,
och till den som styr sina steg rätt
ska jag visa Guds (Elohims) frälsning.”
Nu markerat:
Psaltaren 50: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln