Psaltaren 59:1-17

Psaltaren 59:1-17 SKB

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). [Bakgrund:] När Saul sände [soldater] och lät bevaka hans hus för att döda honom. [Saul sände soldater för att döda David på morgonen nästa dag. Davids hustru Mikal får höra detta och hissar ner David från ett fönster tidigt på morgonen före gryningen och David beger sig till profeten Samuel i Rama, se 1 Sam 19:11-17.] ______ Rädda (ryck bort) mig från mina fiender, min Gud (Elohim), beskydda mig (sätt mig på en hög plats), långt bort från dem som reser sig upp mot mig. Rädda (ryck bort) mig från överträdarnas hantlangare (de som medvetet ägnar sig åt synd och uppror mot Gud), rädda mig från blodtörstiga människor (som aktivt arbetar för att skada andra). För se, för de ligger i bakhåll efter mitt liv (min själ – hebr. nefesh), trotsiga människor väcker upp strid mot mig. Inte för mina överträdelser eller synder, Gud (Jahveh), jag är utan skuld, men de skyndar (rusar) iväg och hittar på saker (onda uppsåt). Vakna, till att hjälpa mig, och se [hur illa de beter sig]! Därför Herre, härskarornas Gud (Jahveh Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim), res dig upp och straffa alla hednafolk. Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser. [Här används ett uttryck som även kan betyda ”quisling”.] Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] De återvänder på kvällen (vid solnedgången), de ylar och morrar som hundar och går runt i och omkring (omringar) staden. Se, de kräks (spyr) med sina munnar, svärd (plural) är i deras läppar: För vem lyssnar? [När allt kommer omkring, är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15-16 med samma tema, men med lite andra ord.] Men du Gud (Jahveh) ska skratta åt dem. Du ska göra alla länder till åtlöje. Min styrka, jag väntar (hoppas) på dig, för Gud (Elohim) är mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd). Min nåds (kärleksfulle omsorgs; trofaste) Gud (Elohim) ska komma och möta mig. Gud (Elohim) ska låta mig se ner på mina motståndare. [Verbet ”möta mig” har en hebreisk rot qedem, som betyder öster eller fronten, men det är även ett uttryck som beskriver att man möter både sig själv och Gud – både bakåt och framåt. Den rika innebörden blir att jag och Gud ömsesidigt går varandra till mötes, men också att Gud just därför även går framför mig.] [Psalmen började med en bön att befria från fiender, se vers 2-6, och fortsatte med bön mot dem, vers 9-11. Nu kommer några uppseendeväckande fraser som inleds med en bön att inte förgöra motståndarna. Syftet kan vara detsamma som efter Josuas död då Gud inte genast drev undan kanaanéerna, utan lät dem vara kvar. Hotet från fienden gjorde att israeliterna vandrade på Guds väg, se Dom 2:20-23.] Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma, låt dem vandra hit och dit genom din makt. Slå ner dem, Herre (Adonaj) vår sköld, för deras muns synd och deras läppars ord, låt dem fångas i sin stolthet, för förbannelser och lögner som de återberättar. Förtär (gör slut på) dem i vrede, förtär dem så att de inte längre finns, och låt dem veta att Gud (Elohim) regerar i Jakob, till jordens yttersta gräns. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] De återvänder på kvällen (solnedgången), de ylar och morrar som hundar och går runt i och omkring (omringar) staden. De vankar hit och dit efter mat. Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten). [Psalmen avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ett men och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 diktar och sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.] Men jag ska (vill) sjunga om din makt (styrka, starkhet), ja, var morgon (vid soluppgången) ska jag jubla (vill jag sjunga) högt i glädje (höjer jag höga triumferande glädjerop) över din nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed). För du är (har varit/kommer alltid vara) mitt försvarstorn (värn; mina murars höga fäste/säkra höjd) och min tillflykt i tider av nöd (på min nöds dag – hebr. tsar) [är trängd och står inför svårigheter, oro och bekymmer].