Romarbrevet 11
11
Israels framtid – de kommer tillbaka
Gud har inte förkastat sitt folk
[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel 9 att Gud är allsmäktig och i kapitel 10 att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?]
1Jag frågar nu: Har då Gud helt och hållet förkastat (förskjutit) sitt folk?
Absolut inte!
Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. [Paulus var Abrahams ättling, se 2 Kor 11:22. Paulus härstammade från Benjamins stam, se Fil 3:5. Mose refererar till Benjamin som ”Den Herren älskar”, se 5 Mos 33:12. Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se 1 Mos 35:16-18. Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.]
2Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt. Vet ni inte vad Skriften säger [i 1 Kung 18:16-19:18] där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel. [Efter Elias spektakulära seger över baalsprofeterna på berget Karmel, fick Isebels hot honom att fly till berget Horeb, där Elia klagar över israeliterna och säger:]
3Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv. [1 Kung 19:10, 14]
4Men vad är Guds svar till honom?
Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. [1 Kung 19:18]
5På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd. 6Men är det av nåd (Guds favör och kraft), så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd. 7Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. 8Som det står skrivet:
Gud har gett dem en likgiltighetens ande,
ögon som inte ser
och öron som inte hör,
ända till denna dag. [5 Mos 29:4; Jes 29:10]
9David säger:
Låt deras bord [deras överflöd av mat, välfärd] bli en snara och ett nät,
en fälla och ett straff för dem.
10Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och böj deras rygg för alltid. [Ps 69:23-24]
[Här beskriver en önskan om att motståndarna när de tror att de har allt i god ordning, mat på bordet och allt annat är lugnt och ordnat, mitt i detta ska fångas på eget grepp och bli tagna på bar gärning med sina onda uppsåt. Jfr 1 Thess 5:3 där en liknande fras används när någon tror sig vara trygg.]
Israels avfall är inte slutgiltigt
11Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)?
Absolut inte!
Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att ”väcka deras avund”. [5 Mos 32:21] 12Om nu deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal bli det?
[Även om judarna och Israel har varit temat sedan kapitel 9, har Paulus ändå riktat sig till troende hedningar. Paulus judiska landsmän omnämns i tredje person, se Rom 9:4-5, 32; 10:1-3, 18; 11:1, 7. Paulus påminner den hednakristna gruppen i Rom att det är dem han riktar sig till.]
13Nu talar jag till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, 14om jag på något sätt kan få mina landsmän att bli avundsjuka, och på så vis frälsa några av dem. 15För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda? 16Om förstlingsbrödet (förstlingsfrukten) är heligt, är hela degen helig [4 Mos 15:19-21]. Och om roten är helig (avskild för tjänst), är också grenarna heliga. [Eftersom Abraham och patriarkerna var Guds utvalda folk är också deras ättlingar det.]
17Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, 18då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19Nu invänder du kanske: ”Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in.”
20Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. 21För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig. 22Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. 23Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. 24För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?
[Varför väljer Paulus att använda ett olivträd för sin bild? Trädet är en symbol på fred. Efter syndafloden när Noa skickar ut duvan kommer den tillbaka med en kvist från just ett olivträd, se 1 Mos 8:11. Runt Medelhavet, och speciellt i Israel, är olivträdet det viktigaste av alla träd eftersom dess frukt, olivoljan, är källan till mat, ljus, hygienartiklar och helande.]
Hela Israel ska bli frälst
25Syskon (bröder och systrar i tron), jag vill att ni ska känna till detta mysterium (denna hemlighet som tidigare varit dold) så att ni inte har för höga tankar om er själva. En del av Israel har drabbats av förhärdelse [så att de inte tar emot evangeliet], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26Det är på det sättet hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet [Jes 59:20-21; 27:9]:
Från Sion ska Frälsaren komma
och ta bort ogudaktighet från Jakob.
27Och detta är mitt förbund med dem,
när jag tar bort deras synder.
28När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, 29för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. 30Det fanns en tid förut när ni [hedningar] var olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras [israeliternas] olydnad. 31Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått. 32Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla [både judar och hedningar].
Lovprisning inför Guds storhet och nåd
[Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet, hur stor Guds nåd är!
På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning.]
33O vilket djup av rikedom (överflöd)
och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga (omöjliga att teoretiskt förstå) är inte hans domar (beslut)
och hur outrannsakliga (omöjliga att spåra) hans vägar (metoder).
34Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)?
Vem har varit hans rådgivare? [Jes 40:13]
35Vem har skänkt honom något
som han måste återgälda (är han skyldig någon något)? [Job 41:11]
36Från honom
och genom honom
och till honom
är ju allting. [Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom.]
Honom tillhör äran i evighet,
amen (låt det ske så, det är sant).
Nu markerat:
Romarbrevet 11: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln