Markusevangeliet 4:26-41

Jesus sade: "Guds rike är som när en man sår säd i jorden. Han sover och stiger upp, natt blir dag och säden växer och skjuter i höjden, han vet inte hur. Av sig själv ger jorden gröda: först strå, sedan ax och sedan moget vete i axet. Och när grödan är mogen låter han genast skäran gå, för skördetiden är inne." Han sade också: "Vad ska vi likna Guds rike vid? Vilken liknelse ska vi använda? Det är som ett senapskorn. När man sår det är det minst av alla frön på jorden. Men när det blivit sått, växer det upp och blir större än alla andra köksväxter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." Med många sådana liknelser predikade han ordet för dem, på ett sådant sätt att de kunde förstå. Han talade bara i liknelser till dem. Men när han var ensam med sina lärjungar förklarade han allt. På kvällen samma dag sade Jesus till sina lärjungar: "Vi far över till andra sidan." De lämnade folket och tog med honom i båten som han var. Även andra båtar följde med. Då kom en stark stormvind, och vågorna slog in i båten så att den höll på att fyllas. Själv låg han i aktern på en dyna och sov. De väckte honom och sade: "Mästare! Bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: "Tig! Var tyst!" Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla. Han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni fortfarande ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder ju honom!"