Markus 4:26-41

Han sa också: ”Guds rike är som när en man sår säd på marken. Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan att han vet hur. Det är jorden som får säden att gro, först strå, sedan ax, och till slut är vetet moget. När grödan mognar kommer han med sin lie och skördar den, eftersom det är dags att skörda.” Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda? Det är som ett senapsfrö som sås i jorden. Det är det minsta av alla frön som sås i jorden, men när det har såtts växer det upp och blir störst bland kryddväxterna och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.” Jesus förkunnade ordet för dem i många sådana liknelser, så mycket de nu kunde förstå. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, men när han blev ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem. När det blev kväll sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. Men då blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?” Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt. Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?” Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med vinden och sjön lyder?”