Psaltaren 62:1-12

Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla. Hur länge ska ni storma mot en enda man, tillsammans slå ner honom som en lutande vägg, en fallfärdig mur? De rådslår om att störta honom från hans höjd. De älskar lögn, de välsignar med sin mun men förbannar i sitt hjärta. Sela Bara hos Gud har du din ro, min själ, från honom kommer mitt hopp. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla. Hos Gud är min frälsning och min ära, i Gud är min starka klippa, min tillflykt. Lita alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela Människors barn är bara en vindpust, myndiga herrar sviker. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft. Lita inte till våld, hoppas inte på stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer. Ett har Gud talat, två ting har jag hört: Hos Gud finns makten