Psaltaren 62:1-12
Psaltaren 62:1-12 Svenska Folkbibeln (SFB98)
För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av David. Endast hos Gud söker min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla. Hur länge vill ni rasa mot denne man, tillsammans slå ner honom som om han vore en lutande vägg, en nerbruten mur? De rådslår om att störta honom ner från hans höjd. De älskar lögn, med munnen välsignar de, men i sitt innersta förbannar de. Sela. Endast i Gud har du din ro, min själ, ty från honom kommer mitt hopp. Endast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall inte vackla. Hos Gud är min frälsning och min ära, min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud. Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela. Människobarn är bara en vindpust, myndiga herrar fulla av lögn. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft. Lita inte på våld sätt inte ert hopp till stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer. En gång har Gud sagt det, två gånger har jag hört det: Hos Gud är makten
Psaltaren 62:1-12 Karl XII 1873 (SK73)
En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper. Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är. Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur? De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. Sela. Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp. Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller. När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud. Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. Sela. Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro. Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå. Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är. Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.
Psaltaren 62:1-12 Svenska 1917 (SVEN)
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning. Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla. Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur? De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela. Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp. Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla. Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud. Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela. Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans. Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå. En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; [ (Psalms 62:13) och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar. ]
Psaltaren 62:1-12 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla. Hur länge ska ni storma mot en enda man, tillsammans slå ner honom som en lutande vägg, en fallfärdig mur? De rådslår om att störta honom från hans höjd. De älskar lögn, de välsignar med sin mun men förbannar i sitt hjärta. Sela Bara hos Gud har du din ro, min själ, från honom kommer mitt hopp. Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla. Hos Gud är min frälsning och min ära, i Gud är min starka klippa, min tillflykt. Lita alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela Människors barn är bara en vindpust, myndiga herrar sviker. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft. Lita inte till våld, hoppas inte på stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer. Ett har Gud talat, två ting har jag hört: Hos Gud finns makten
Psaltaren 62:1-12 nuBibeln (NUB)
Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning. Endast han är min klippa, min räddning och min borg. Jag ska aldrig vackla. Hur länge ska ni ansätta en människa, kasta er över honom allesammans, som mot en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman? De tänker störta ner honom från hans höga plats, och de gillar lögn. Med sin mun välsignar de, men i sitt inre förbannar de. Séla Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp. Endast han är min klippa, min räddning och min borg. Jag ska aldrig vackla. Min frälsning och min ära finns hos Gud. Han är min tillflykt, min starka klippa. Förtrösta alltid på honom, du folk! utgjut ditt hjärta för honom, för Gud är vår tillflykt. Séla Människobarnen är bara en vindpust, även de höga bland dem är en lögn. I vågskålen väger de lätt, ja, mindre än luft. Sätt inte er tillit till våld eller ert hopp till stöldgods. Om er rikedom växer, fäst inte ert hjärta vid den. Ett har Gud talat, två saker har jag hört: att Gud har styrkan
Psaltaren 62:1-12 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Till Jedutun. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. [Jedutun är en av Davids tre lovsångsledare. De andra två är Asaf och Heman, se 1 Krön 16:41-4225:1-62 Krön 5:12.] ______ Bara hos Gud (Elohim) får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud), från honom kommer min räddning (frälsning). Bara han är min klippa och min räddning, mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd), jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker). [Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.] Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)? Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur. Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är) hur de ska störta ner (vanära) honom. [Ordagrant är versen: ”Bara, från höjden störta planerar de för.”] De älskar lögn (falskhet), med munnen välsignar de, men i sitt hjärta förbannar de. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Bara hos Gud (Elohim) kan min själ (mitt inre) vara stilla, för mitt hopp (mina förväntningar) kommer bara från honom. Bara han är min klippa och min räddning (frälsning), mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd), jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte]. [Här utelämnar David adjektivet ”mycket” i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: ”jag ska inte vackla”. Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.] Gud (Elohim) är den som befriar och upphöjer mig. Gud är min starka beskyddare och min tillflykt. Förtrösta (lita) alltid på honom, ni människor, utgjut era hjärtan (uttryck alla era känslor) inför honom [i bön]! Gud (Elohim) är vår tillflykt. Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Bara en vindfläkt (ett andetag; fåfänglighet – hebr. hevel) är människor (Adams söner), människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt). Skulle man lägga dem alla i vågskålen, väger de lättare än luft. Sätt inte ditt hopp till vad du kan vinna genom utpressning, sätt inte falska förhoppningar till vad du kan få genom att råna. Om rikedomen växer, så bli inte för fäst vid den (låt inte ditt hjärta fångas av den). Gud har talat en gång, två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger)
Psaltaren 62:1-12 Bibel 2000 (B2000)
För körledaren. En psalm av David. Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer min räddning. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Hur länge skall ni ansätta mig, samfällt storma an som mot en lutande vägg, en fallfärdig mur? De har enats om att störta ner mig. De älskar svek, med munnen välsignar de, men i sitt hjärta förbannar de. Bara hos Gud finner jag ro, från honom kommer mitt hopp. Han är klippan som räddar mig, min borg där jag står trygg. Från Gud kommer min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt, min starka klippa. Sätt alltid din lit till honom, du folk, öppna ditt hjärta inför honom. Gud är vår tillflykt. Bara en vindfläkt är människorna, de dödliga endast ett bländverk. Läggs de i vågskålen höjer den sig, ja, de är lättare än luft. Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den. Ett har Gud talat, två ting har jag hört: att Gud har makten