Psaltaren 62
62
1
Allenast hos Gud är frälsning.
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. 2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning. 3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla. 4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur? 5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela. 6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp. 7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla. 8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud. 9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela. 10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans. 11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå. 12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; [ (Psalms 62:13) och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar. ]
Nu markerat:
Psaltaren 62: SVEN
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in