Job 11
11
Sofars första tal
1Sofar från Naama sade:
2Skall detta ordsvall inte besvaras,
skall en pratmakare få sista ordet?
3Ditt svammel förstummar alla,
du smädar och ingen sätter dig på plats.
4Du tror att du kommer med sanningen
och att du är fläckfri inför Gud.
5Om ändå Gud ville tala,
ta till orda och svara dig!
6Han skulle kunna avslöja vishetens dolda djup
— där finns klokhet i dubbelt mått.
Då förstod du att Gud inte utkräver hela din skuld.
7Kan du tränga in i Guds hemligheter,
in i den Väldiges fullkomlighet?
8Högre än himlen är den
— vad kan du göra? —
djupare än dödsriket
— vad förstår du?
9Längre än jorden sträcker den sig,
vidare än havet.
10Om han vill gripa och spärra in
och kalla till rättegång,
vem kan då hindra honom?
11Han känner de lögnaktiga,
han känner igen synden när han ser den.
12Om fånen kan få förstånd,
då kan vildåsnan födas som människa!
13Men om du tar ditt förnuft till fånga
och lyfter dina händer i bön till honom,
14om du lägger bort allt som är syndigt
och inte låter någon ondska bo hos dig,
15då kan du fläckfri, med högburet huvud,
stå stark och utan fruktan.
16Du kan glömma ditt lidande,
minnas det som bortrunnet vatten.
17Din tillvaro blir ljus som den klaraste dag,
själva mörkret blir till morgon.
18Du kan vara full av tillförsikt och hopp,
du är beskyddad och kan sova tryggt.
19Ingen skall hota din vila,
många skall söka din gunst.
20Men de gudlösa stirrar med tom blick,
berövade varje utväg.
Deras hopp är en vanmäktig suck.
Nu markerat:
Job 11: B2000
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.