Lukasevangeliet 6

6
Lärjungarna plockar ax på sabbaten
1En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 2Några av fariseerna sade: »Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?« 3Då svarade Jesus dem: »Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.« 5Och Jesus sade till dem: »Människosonen är herre över sabbaten.«
Mannen med en förtvinad hand
6En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand. 7De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom hit.« Då reste han sig och gick fram, 9och Jesus sade till dem: »Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?« 10Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: »Håll fram handen.« Det gjorde han, och strax var handen bra igen. 11Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
De tolv utses
12Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. 13När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: 14Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 16Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.
Jesus förkunnar och botar
17Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon 18hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, 19och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.
Saligprisningar och verop
20Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
»Saliga ni som är fattiga,
er tillhör Guds rike.
21Saliga ni som hungrar nu,
ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu,
ni skall få skratta.
22Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. 23Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
24Men ve er som är rika,
ni har fått ut er glädje.
25Ve er som är mätta nu,
ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu,
ni skall få sörja och gråta.
26Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.
Älska era fiender
27Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. 28Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. 29Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 30Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. 32Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. 34Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. 35Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. 36Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
Döm inte
37Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. 38Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«
39Han gav dem också en liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? 40Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. 41Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 42Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.
Varje träd känns igen på sin frukt
43Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. 44Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.
Huset på berggrunden och huset på marken
46Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? 47Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem — vem han är lik, det skall jag visa er. 48Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. 49Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor.«

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in