För körledaren. Av Korachs ättlingar, en dikt, en kärlekssång.
Mitt hjärta brusar av härliga ord,
jag sjunger en sång till kungens ära,
min tunga är en snabb skrivares penna.
Skönast är du bland människor,
ur din mun flödar ljuvligt tal.
Därför har Gud välsignat dig för evigt.
Fäst svärdet vid din sida, o hjälte,
i höghet och majestät!
Vinn seger! Dra ut för sanning och rätt!
Din starka hand skall utföra bragder.
Folken stupar för dig,
dina vässade pilar sitter
i hjärtat på dina fiender, konung.
Din tron, gudomlige, består i tid och evighet,
din kungaspira är rättens spira.
Du älskar det rätta, du hatar orätt.
Därför har Gud, din Gud, smort dig
med glädjens olja mer än dina likar.
Av myrra, aloe och kassia doftar dina kläder,
du gläds åt strängars klang från elfenbensgemaken.
Kungadottern står bland dina skatter,
i Ofir-guld står bruden på din högra sida.
Hör, min dotter, lyssna och lär!
Glöm ditt folk och din släkt!
Kungen åtrår din skönhet,
han är din herre, böj dig för honom!
Dotter av Tyros, de rika bland folket
skall söka din gunst med gåvor.
I all sin prakt träder kungadottern in,
av guldbrokad är hennes klänning.
I lysande färger förs hon fram till kungen,
fram till dig, följd av tärnor, hennes väninnor.
De förs fram under glädje och jubel,
de tågar in i kungens palats.
Dina söner skall träda i dina fäders ställe,
du gör dem till furstar i hela världen.