1 Korinthierbrevet 12
12
1Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder. 2I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren. 3Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda. 4Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en. 5Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en. 6Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom. 7Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns. 8Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom; 9Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom; 10Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse. 11Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes. 12Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus. 13Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda. 14Ty lekamen är icke en lem, utan månge, 15När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom? 16Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom? 17Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten? 18Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville. 19Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen? 20Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en. 21Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet; 22Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden. 23Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest. 24Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt; 25På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva. 26Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med. 27Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del. 28Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål. 29Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare? 30Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda? 31Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.
Nu markerat:
1 Korinthierbrevet 12: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in