Apostlagärningarna 11
11
1Då fingo Apostlarna, och de bröder som med dem voro i Judeen, höra att ock Hedningarne anammade Guds ord. 2Och då Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro af omskärelsen kifva med honom; 3Sägande: Du hafver ingångit till de män, som förhud hafva, och hafver ätit med dem. 4Då begynte Petrus förtälja dem af begynnelsen, det ena med det andra, sägandes: 5Jag var i Joppe stad bedjandes; då kom jag uti en dvala, och såg ena syn; nämliga ett fat nederkomma, såsom ett stort linnet kläde, fyrahörnadt, nederlåtet af himmelen; och det kom intill mig. 6Och när jag gaf der akt uppå med ögonen, vardt jag varse, och fick se fyrafött djur på jordene, och vilddjur, och de der krypande äro, och de der flygande äro under himmelen; 7Och hörde en röst, sägandes till mig: Statt upp, Petre; slagta, och ät. 8Och jag sade: Ingalunda, Herre; ty intet menligit eller orent hafver någon tid kommit i min mun. 9Svarade mig åter rösten af himmelen: Det Gud hafver rent gjort, det måste du icke räkna menligit. 10Och det skedde tre resor; och vardt allt åter upptaget i himmelen. 11Och si, i det samma voro tre män för huset, der jag uti var, de der sände voro till mig af Cesareen. 12Och sade Anden till mig, att jag skulle gå med dem, och tvifla intet. Då följde mig ock desse sex bröderna, och vi kommo uti mansens hus. 13Och han förtäljde för oss, att han hade sett en Ängel i sitt hus, den der för honom stod, och sade till honom: Sänd ut några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus. 14Den skall säga dig ord, hvarmed du skall frälst varda, och allt ditt hus. 15När jag hade begynt mitt tal, föll den Helge Ande ned på dem, såsom han ock i förstone nederföll på oss. 16Så kom mig ihåg det Herren sagt hade: Johannes hade döpt eder i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda. 17Efter nu Gud hafver gifvit dem lika gåfvo med oss, som troddom på Herran Jesum Christum; ho är jag, att jag kunde stå emot Gud? 18När de detta hörde, tigde de, och prisade Gud, sägande: Så hafver ock nu Gud gifvit Hedningomen bättring till lifs. 19Och de som förströdde voro, för den bedröfvelsens skull, som påkommen var för Stephani skull, vandrade omkring allt intill Phenicen, och Cypren, och Antiochien, talande ordet för ingom, utan allenast för Judomen. 20Och voro någre män ibland dem, af Cypren och Cyrenen; när de kommo till Antiochien, talade de ock till de Greker, predikandes Herran Jesum. 21Och Herrans hand var med dem; och en stor hop togo vid trona, och omvände sig till Herran. 22Så kommo då tidende härom för den församling, som var i Jerusalem; då sände de Barnabam, att han skulle fara till Antiochien. 23När han der kom, och fick se Guds nåd, vardt han glad; och förmanade dem alla, att de af hjertat skulle faste blifva, och hålla sig intill Herran; 24Ty han var en god man, och full med den Helga Anda, och tro. Och en stor hop med folk förökades intill Herran. 25Sedan for Barnabas till Tarsen, och ville uppsöka Saulum. 26Då han honom fann, tog han honom med sig till Antiochien. Och så begaf det sig, att de ett helt år omgingo med den församlingene, och lärde mycket folk; och att Lärjungarna begynte först der i Antiochien kallas Christne. 27Och uti de dagar kommo någre Propheter till med af Jerusalem till Antiochien. 28Och en af dem, benämnd Agabus, stod upp, och underviste dem genom Andan, att en stor hunger komma skulle öfver hela verldena; hvilken som skedde under den Kejsaren Claudius. 29Då satte Lärjungarna sig före, efter som hvar förmådde, att sända något till hjelp till de bröder, som bodde i Judeen; 30Hvilket de ock gjorde; och sände till de äldsta, genom Barnabe och Sauli hand.
Nu markerat:
Apostlagärningarna 11: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in