Johannes 6
6
1Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias. 2Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro. 3Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar. 4Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid. 5Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta? 6Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra. 7Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke. 8Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder: 9Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många? 10Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män. 11Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville. 12Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras. 13Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade. 14När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena. 15När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena. 16Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet; 17Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen. 18Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå. 19När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade. 20Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke. 21Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till. 22Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena; 23Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse; 24När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum. 25Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit? 26Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte. 27Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat. 28Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk? 29Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver. 30Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du? 31Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta. 32Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen. 33Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif. 34Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet. 35Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta. 36Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke. 37Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut. 38Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver. 39Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen. 40Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. 41Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen; 42Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen? 43Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder. 44Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. 45Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig. 46Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren. 47Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif. 48Jag är lifsens bröd. 49Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde. 50Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö. 51Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif. 52Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta? 53Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder. 54Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. 55Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken. 56Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom. 57Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull. 58Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga. 59Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum. 60Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra? 61Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder? 62Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var? 63Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif. 64Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle. 65Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader. 66Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom. 67Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort? 68Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord; 69Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son. 70Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul. 71Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.
Nu markerat:
Johannes 6: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
