Job 21
21
1Job svarade och sade: 2Hörer dock till min ord, och låter säga eder; 3Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig. 4Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda? 5Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen. 6När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött. 7Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar? 8Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem. 9Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem. 10Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam. 11Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa. 12De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande; 13De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; 14De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar; 15Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom? 16Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig. 17Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede. 18De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer. 19Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat, 20Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka. 21Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva. 22Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga? 23Denne dör frisk och helbregda, rik och säll. 24Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg. 25Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje. 26Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem. 27Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig. 28Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde? 29Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder? 30Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han. 31Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör? 32Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen. 33Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal. 34Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Nu markerat:
Job 21: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in