Ordspråksboken 15
15
1Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad. 2De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap. 3Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda. 4En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg. 5En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok. 6Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf. 7De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så. 8Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig. 9Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad. 10Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö. 11Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? 12En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa. 13Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet. 14Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga. 15En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd. 16Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro. 17Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat. 18En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif. 19Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät. 20En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder. 21Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom. 22De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande. 23Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit. 24Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. 25Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso. 26De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt. 27Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva. 28Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt. 29Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han. 30Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet. 31Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa. 32Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok. 33Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
Nu markerat:
Ordspråksboken 15: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in