Psaltaren 146
146
1Halleluja. Lofva Herran, min själ. 2Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är. 3Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa. 4Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag. 5Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står; 6Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga; 7Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna. 8Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga. 9Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg. 10Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.
Nu markerat:
Psaltaren 146: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in