Domarboken 21

21
1
Benjamins stam upprÀttas Äter.
Men Israels mÀn hade svurit i Mispa och sagt: »Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru Ät nÄgon benjaminit.» 2Och nu kom folket till Betel och stannade dÀr Ànda till aftonen inför Guds ansikte; och de brusto ut i bitter grÄt 3och sade: »Varför, o HERRE, Israels Gud, har sÄdant fÄtt ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?» 4Dagen dÀrefter stod folket bittida upp och byggde dÀr ett altare och offrade brÀnnoffer och tackoffer. 5och Israels barn sade: »Finnes nÄgon bland Israels alla stammar, som icke kom upp till HERREN med den övriga församlingen?» Ty man hade svurit en dyr ed, att den som icke komme upp till HERREN i Mispa skulle straffas med döden. 6Och Israels barn ömkade sig över sin broder Benjamin och sade: »Nu har en hel stam blivit borthuggen frÄn Israel. 7Vad skola vi göra för dem som Àro kvar, sÄ att de kunna fÄ hustrur? Ty sjÀlva hava vi ju svurit vid HERREN att icke Ät dem giva hustrur av vÄra döttrar.» 8Och dÄ frÄgade Äter: »Finnes bland Israels stammar nÄgon som icke kom upp till HERREN i Mispa?» Och se, frÄn Jabes i Gilead hade ingen kommit till lÀgret, till församlingen dÀr.Dom. 20,1 f. 9Ty nÀr folket mönstrades, befanns det att ingen av invÄnarna i Jabes i Gilead var dÀr. 10DÄ sÀnde menigheten dit tolv tusen av de tappraste mÀnnen och bjöd dessa och sade: »GÄn Ästad och slÄn invÄnarna i Jabes i Gilead med svÀrdsegg, ocksÄ kvinnor och barn. 11Ja, detta Àr vad I skolen göra: allt mankön och alla de kvinnor som hava haft med mankön att skaffa skolen I giva till spillo. 12Men bland invÄnarna i Jabes i Gilead funno de fyra hundra unga kvinnor som voro jungfrur och icke hade haft med mÀn, med mankön, att skaffa. Dessa förde de dÄ till lÀgret i Silo i Kanaans land. 13Sedan sÀnde hela menigheten Ästad och underhandlade med de benjaminiter som befunno sig pÄ Rimmons klippa, och tillbjöd dem fred. 14SÄ vÀnde nu Benjamin tillbaka; och man gav dem till hustrur de kvinnor frÄn Jabes i Gilead, som man hade lÄtit leva. Men dessa rÀckte ingalunda till för dem. 15Och folket ömkade sig över Benjamin, eftersom HERREN hade gjort en rÀmna bland Israels stammar. 16Och de Àldste i menigheten sade: »Vad skola vi göra med dem som Àro kvar, sÄ att de kunna fÄ hustrur? Ty alla kvinnor Àro ju utrotade ur Benjamin.» 17Och de sade ytterligare: »De undkomna av Benjamin mÄste fÄ en besittning, sÄ att icke en stam bliver utplÄnad ur Israel. 18Men sjÀlva kunna vi icke Ät dem giva hustrur av vÄra döttrar, ty Israels barn hava svurit och sagt: Förbannad vare den som giver en hustru Ät Benjamin.» 19Och de sade vidare: »En HERREN högtid plÀgar ju hÄllas Är efter Är i Silo, som ligger norr om Betel, öster om den vÀg som gÄr frÄn Betel upp till Sikem, och söder om Lebona.» 20Och de bjödo Benjamins barn och sade: »GÄn Ästad och lÀggen eder i försÄt i vingÄrdarna. 21NÀr I dÄ fÄn se Silos döttrar komma ut för att uppföra sina dansar, skolen I komma fram ur vingÄrdarna, och var och en av eder skall bland Silos döttrar rycka till sig en som kan bliva hans hustru; dÀrefter skolen I begiva eder hem till Benjamins land. 22Om sedan deras fÀder eller deras bröder komma och beklaga sig för oss, vilja vi sÀga till dem: 'Förunnen oss dem; ty ingen av oss har tagit sig nÄgon hustru i kriget. I haven ju dÄ icke sjÀlva givit dem Ät dessa; ty i sÄdant fall haden I Ädragit eder skuld.'» 23Och Benjamins barn gjorde sÄ och skaffade sig hustrur, lika mÄnga som de sjÀlva voro, bland de dansande kvinnor som de rövade. Sedan begÄvo de sig tillbaka till sin arvedel och byggde Äter upp stÀderna och bosatte sig i dem. 24OcksÄ de övriga israeliterna begÄvo sig bort dÀrifrÄn, var och en till sin stam och sin slÀkt, och drogo ut dÀrifrÄn, var och en till sin arvedel. 25PÄ den tiden fanns ingen konung i Israel; var och en gjorde vad honom behagade.

MĂ€rk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in