Apostlagärningarna 17:16-34

Medan Paulus väntade på Silas och Timotheos gick han omkring i Athen, och han blev fruktansvärt upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden. Han besökte som vanligt synagogan och talade till judarna och de greker som tillbad Israels Gud, men dessutom talade han varje dag på torget till alla som råkade vara där. Han diskuterade också med en del av filosoferna, både epikureer och stoiker. Men när Paulus berättade för dem om Jesus och att han hade uppstått från de döda, sa några: "Vad är det här för underliga idéer han har snappat upp? Vad menar han?" Andra sa: "Han försöker pracka på oss en främmande religion." Sedan tog de honom med sig till areopagen och sa: "Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen, för det är ganska märkliga saker du har att säga. Tala om för oss vad det här handlar om." (En sådan utfrågning var inte ovanlig, för både athenarna och de utlänningar som bodde där, använde all sin tid till att diskutera de senaste idéerna.) Paulus ställde sig alltså inför areopagen och sa: "Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa, för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: 'Åt en okänd gud'. Och det är denna gud jag vill berätta för er om, honom som ni har tillbett utan att veta vem det är. Den Gud som har skapat världen och allt som finns i den, han är Herre över både himlen och jorden, och han bor inte i något tempel som är byggt av människor. Människor kan inte tillfredsställa hans behov, eftersom han inte har några! Det är ju han själv som låter oss leva och andas, och som fyller alla våra behov. Han skapade alla folk och riken från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde hur länge rikena skulle existera och stakade ut deras gränser. Hans syfte med allt detta var att människorna skulle söka Gud och kanske hitta vägen till honom. Men han är inte långt borta från någon av oss, för det är i honom vi lever och rör oss och existerar, precis som några av era egna poeter säger: 'Vi kommer från honom.' Om det alltså är sant att vi kommer från honom, då kan ju inte Gud vara ett föremål, något som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten. Under lång tid har Gud haft överseende med människans okunnighet om detta, men nu kräver han att alla ska lämna avgudarna och vända om till honom. Gud har nämligen fastställt en dag då han ska döma världen med rättvisa, genom en man som han i förväg har bestämt för den här uppgiften. Det har han bevisat inför alla människor genom att låta den mannen uppstå från de döda." När de hörde Paulus tala om en person som uppstått från de döda började några skratta, men andra sa: "Vi vill höra mer om det där en annan gång." Sedan var diskussionen över och Paulus lämnade dem. Några athenare förenade sig i alla fall med honom och började tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.