Galaterbrevet 2
2
Paulus möter församlingsledarna i Jerusalem
1Efter 14 Är kom jag tillbaka till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Titus var ocksÄ med oss. 2Den gÄngen reste jag dit dÀrför att Gud hade visat mig att jag skulle göra det. Och vid ett sÀrskilt möte trÀffade jag församlingens ledare och berÀttade för dem om innehÄllet i det glada budskap jag sprider till icke-judiska folk. Jag ville att de skulle godkÀnna min undervisning, sÄ att jag inte hade arbetat, eller fortsatte att arbeta, i onödan bland dessa folk. 3Och de accepterade min undervisning. De krÀvde inte ens att min icke-judiska reskamrat Titus skulle omskÀras.
4Just frÄgan om omskÀrelse av icke-judiska mÀn var en av de saker vi diskuterade. NÄgra falska troende hade nÀmligen lurat sig in bland oss för att spionera pÄ den frihet Jesus Kristus har gett alla som lever i gemenskap med honom. Dessa mÀn ville göra oss till slavar under judiska regler och lagar. 5Men inte ett ögonblick gav vi efter och stÀllde upp pÄ deras krav. Vi ville att alla icke-judar Àven i framtiden skulle fÄ höra ett oförÀndrat budskap om Jesus.
6Ledarna för församlingen i Jerusalem accepterade alltsÄ min undervisning. Att dessa ledare tidigare hade varit Jesus nÀrmaste efterföljare hör inte hit, för i Guds ögon Àr alla lika. Men dessa mÀn, som nu har ett sÄ högt anseende bland alla de troende, ville alltsÄ inte lÀgga till nÄgot till min undervisning. 7TvÀrtom insÄg de att jag hade fÄtt i uppdrag att sprida det glada budskapet om Jesus till icke-judiska folk, medan Petrus hade fÄtt i uppdrag att arbeta bland judarna. 8Samma Gud som hade gett Petrus kraft att vara hans sÀndebud bland judarna, hade ju gett mig kraft att arbeta bland icke-judiska folk. 9SÄ nÀr församlingens frÀmsta ledare, Jakob, Petrus och Johannes, förstod vilket uppdrag Gud i sin godhet hade gett mig, rÀckte de mig och Barnabas handen som tecken pÄ vÄrt samarbete. Vi skulle fortsÀtta att arbeta bland icke-judiska folk, medan de sjÀlva skulle arbeta bland judarna. 10Det enda de bad oss om var att vi skulle hjÀlpa de fattiga bland de troende i Jerusalem, och det har jag verkligen försökt göra sedan dess.
Paulus gick emot Petrus i Antiochia
11Men nÀr Petrus kom till Antiochia blev jag tvungen att anklaga honom helt öppet, eftersom han handlade alldeles fel. 12NÀr han först kom till oss brukade han Àta tillsammans med de troende som inte var judar, men nÀr nÄgra andra troende kom frÄn Jakob och församlingen i Jerusalem, vÄgade han inte lÀngre Àta tillsammans med icke-judar. Han var rÀdd för att bli ovÀn med den grupp som krÀvde att alla troende mÀn som inte var judar mÄste omskÀras. 13De andra troende judarna betedde sig pÄ samma fega sÀtt, och till och med Barnabas drogs med i detta.
14Men nÀr jag sÄg att de handlade tvÀrtemot det sanna budskapet om Jesus, dÄ sa jag till Petrus inför alla de troende: "Du Àr född jude, men följer sedan lÀnge icke-judiska traditioner istÀllet för judiska. Varför vill du dÄ plötsligt tvinga icke-judarna att följa judiska traditioner?
15Du och jag föddes som judar. Vi Àr inte nÄgra 'syndare' som inte kÀnner till Moses lag#Moses lag, eller den judiska lagen, finns nedtecknad i Första till Femte Moseboken.. 16Men vi insÄg att man blir skuldfri inför Gud genom att tro pÄ Jesus Kristus, och inte genom att lyda lagen. DÀrför började vi sjÀlva tro pÄ Kristus, sÄ att vi skulle bli skuldfria inför Gud genom vÄr tro pÄ Kristus och inte pÄ grund av att vi lytt lagen. Ingen kan ju nÄgonsin bli skuldfri inför Gud genom att lyda lagen.
17Vi som ville bli skuldfria inför Gud genom vÄr tro pÄ Kristus, blev alltsÄ i judarnas ögon lika dessa 'syndare' som inte kÀnner till Moses lag. Men betyder det att Kristus har fÄtt oss att synda? Nej, naturligtvis inte! 18Om jag dÀremot bygger upp det jag har rivit ner, och Àn en gÄng försöker bli skuldfri genom att lyda lagen, dÄ blir jag en verklig syndare. 19Det Àr ju lagen som fÄr mig att synda, och dÀrför har jag övergett lagen, eftersom den ÀndÄ inte kunde rÀdda mig. Ja, jag dog bort frÄn lagen för att leva för Gud, nÀr jag lÀt mitt gamla jag spikas fast pÄ korset tillsammans med Kristus. 20Och nu lever jag, Àven om mitt gamla jag Àr dött, för Kristus lever i mig. SÄ lÀnge jag lever hÀr pÄ jorden, lever jag alltsÄ genom min tro pÄ Guds Son, han som har Àlskat mig och gett sitt liv för att ta straffet för mina synder. 21Jag tillhör inte dem som anser att den nÄd Gud visade oss var meningslös. Om vi hade kunnat lyda hela Moses lag, och genom detta blivit skuldfria inför Gud, dÄ hade ju inte Kristus behövt dö."
Nu markerat:
Galaterbrevet 2: BSV
MĂ€rk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.Ÿ
Used by permission. All rights reserved worldwide.