2 Kungaboken 23
23
Josia gör slut på all avgudadyrkan
(2 Krön 34:3-7; 34:29-33)
1Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2Han gick upp till Herrens hus, tillsammans med alla män i Juda, alla invånarna i Jerusalem, präster och profeter och allt folk, både små och stora. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i Herrens hus. 3Kungen stod vid sin pelare och förnyade inför Herren förbundet, så att de skulle hålla sig till Herren, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och sin själ fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev. Och hela folket trädde in i förbundet.
4Sedan befallde kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten att föra ut ur Herrens tempel alla föremål som hade tillverkats för Baal, Ashera och himlens hela härskara. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel. 5Josia avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereldar på offerplatserna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och himlens hela härskara. 6Han tog bort asherapålen från Herrens hus och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Han krossade den till stoft och strödde ut askan över den allmänna begravningsplatsen. 7Han rev också ner husen runt Herrens hus där de manliga prostituerade höll till och där kvinnorna vävde tyg åt Ashera.
8Josia lät hämta alla Herrens präster från Judas städer och orenade offerplatserna där de hade tänt offereld, från Geva till Beer Sheva. Han rev ner offerplatserna vid portarna, vid Josuas, Jerusalems borgmästares, port, som ligger till vänster om stadsporten. 9Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid Herrens altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.
10Sedan orenade Josia Tofet i Ben-Hinnoms dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok. 11Han tog bort de hästar, som Juda kungar hade invigt åt solen. De stod vid ingången till Herrens hus, intill hovmannen Netan-Meleks rum i förgården. Han brände upp solvagnarna. 12Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket intill Achas övre sal och de altaren Manasse hade byggt på de båda förgårdarna till Herrens hus. Han slog sönder dem alla, och gruset av dem kastade han i Kidrons dal.
13Sedan orenade han offerplatserna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, moabiternas vidrighet, och åt Milkom, ammoniternas avskyvärde gud. 14Josia slog sönder stenstoderna och högg ner asherorna. Han täckte platsen där de stått med människoben. 15Han rev också ner offerplatsen som Jerobeam, Nevats son, hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han brände offerplatsen och krossade allting till grus och brände upp asherapålen.
16När Josia såg sig omkring, fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då lät han benen i dem brännas på altaret för att orena det, i enlighet med det Herrens ord som gudsmannen förkunnat#23:16 Septuaginta tillägger här: den gången Jerobeam stod vid altaret under högtiden. Josia vände nu blicken åt ett annat håll och upptäckte graven där gudsmannen vilade, han som hade uttalat dessa ord skulle ske med dessa ting.
17”Vad är det för monument där borta?” frågade han. ”Det är gudsmannens grav”, svarade männen från staden. ”Han kom från Juda, och det var han som förutsade det du just nu har gjort på altaret i Betel!” 18”Låt då den graven vara och rör inte hans ben!” svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samaria.
19Josia förstörde alla templen på offerplatserna i Samariens städer. De hade byggts av Israels kungar och väckt Herrens vrede. Men nu gjorde Josia med dem på samma sätt som han gjort i Betel. 20Han avrättade prästerna som fanns på offerplatserna på altarena och brände människoben på dem. Sedan återvände han till Jerusalem.
Josia utlyser ett påskfirande
(2 Krön 35:1; 35:8-19)
21Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden till Herrens, deras Guds, ära, precis som det var föreskrivet i förbundsboken. 22Det hade inte firats någon sådan påsk sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda. 23Först under kung Josias artonde regeringsår firades denna påsk till Herrens ära i Jerusalem.
24Josia gjorde sig också av med andebesvärjarna och spåmännen, husgudar och avgudar, alla vidrigheter som fanns i Juda och i Jerusalem. Han följde de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i Herrens hus. 25Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så som han omvänt sig till Herren av hela sitt hjärta, av hela sin själ och av hela sin kraft och följt hela Moses lag.
26Men Herrens vrede som flammat upp brann trots allt fortfarande mot Juda för allt det onda som Manasse hade gjort och som väckt hans vrede. 27”Jag ska fördriva Juda precis som jag har fördrivit Israel”, sa Herren. ”Jag ska förkasta min utvalda stad Jerusalem och det tempel där jag hade sagt: ’Mitt namn skall vara där.#23:27 1 Kung 8:29’ ”
28Josias historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
29På hans tid tågade farao Neko, kungen av Egypten, för att strida mot den assyriske kungen vid floden Eufrat, och kung Josia drog ut för att möta honom. Men när de möttes vid Megiddo blev han dödad. 30Josias tjänare förde hans kropp i en vagn från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav. Hans son Joachas smordes av folket i landet till kung efter honom.
Joachas regerar i Juda
(2 Krön 36:2-4)
31Joachas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. 32Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans förfäder hade gjort.
33Farao Neko lät tillfångata honom i Rivla i Hamat och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han krävde av landet tre och ett halvt ton silver och trettiofem kilo#23:33 Ordagrant: 100 talenter…en talent. guld i skatt.
34Farao Neko insatte sedan Josias son Eljakim till kung efter sin far, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joachas fördes till Egypten, där han sedan dog. 35Jojakim betalade silvret och guldet till farao. Men han måste beskatta landet för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade. Av var och en indrevs hans andel av silvret och guldet och betalades till farao Neko.
Jojakim regerar i Juda
Början av exilen till Babylon
36Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sevudda och var dotter till Pedaja från Ruma.
37Jojakim gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som sina förfäder.
Nu markerat:
2 Kungaboken 23: NUB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.