Job 41
41
1Ingen är så dum att han vågar reta den.
Vem vågar då sätta sig upp mot mig?
2Vem kan kräva att jag ska betala tillbaka något?
Allt som finns under himlen är mitt.
3Jag tänker inte tiga om dess lemmar,
styrka och sköna form.#41:3 Grundtextens innebörd är osäker.
4Vem kan klä av den dess hölje,
vem vågar närma sig den med betsel?
5Vem vågar öppna dörrarna till dess gap,
som omgärdas av dess fruktansvärda tänder?
6Sköldarna på dess rygg
sitter tätt sammanfogade, som sigill.
7De sluter så tätt intill varandra
att ingen luft kan tränga in mellan dem.
8De är fästade vid varandra, de sitter ihop,
och ingenting kan skilja dem åt.
9Dess fnysning kastar ut gnistor av ljus,
dess ögon glöder som morgonrodnadens strålar.
10Eldslågor strömmar ut ur dess mun,
gnistor skjuts ut.
11Rök kommer ur dess näsborrar,
som från en kokande gryta på elden.
12Dess andedräkt kan antända kol,
och lågor väller fram ur dess mun.
13Styrkan bor i dess nacke,
från den utgår förskräckelse.
14Dess hudveck är fasta, inte slappa,
de är orubbliga.
15Dess hjärta#41:15 Kan ev. syfta på dess bröst här. Annars står hjärtat i hebreiskan, när det används som metafor i samband med människan, oftast för det innersta, medvetna livet. är hårt som sten,
ja, som en kvarnsten.
16När den reser sig drabbas de mäktiga av förfäran,
de ryggar tillbaka när den drar fram.#41:16 Grundtextens innebörd är osäker; de mäktiga kan också översättas gudarna.
17Varken svärd som når den,
spjut, pil eller pansar, har någon effekt.
18Järn är som ett strå för den,
och koppar som murket trä.
19Inga pilar får den att fly.
Slungstenar är för den som agnar.
20Klubban är för den som ett halmstrå,
och den skrattar åt lansars rassel.
21Dess buk är som krukskärvor,
och den lämnar efter sig ett spår i dyn som av trösksläde.
22Den får djupet att koka som en gryta
och havet att sjuda som ett smörjelsekärl.
23Den lämnar efter sig ett gnistrande ljus,
som om djupet skulle bära silverhår.
24Dess like finns inte på jorden,
en skapelse utan fruktan.
25Den ser#41:25 De hebreiska verben för ”se” och ”frukta” liknar varandra, och om det skulle vara det senare som avses, kan översättningen bli: Allt upphöjt fruktar den, kungen över alla stolta rovdjur.Men det enda som skulle kunna tyda på denna tolkning är en viss parallellism till föregående vers. på allt upphöjt
och är kung över alla stolta djur.
Nu markerat:
Job 41: NUB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Copyright © 2015 av Biblica, Inc.®
Utgiven med tillstånd från Biblica, Inc.® Alla rättigheter förbehållna över hela världen.