Första Korinthierbrevet 7:1-40

Dela

Första Korinthierbrevet 7:1-40 nuBibeln (NUB)

Jag ska nu svara på det ni skrev: ”Det är bäst för en man att inte röra vid en kvinna.” Nej, på grund av kroppsliga begär, bör varje man leva med sin egen hustru och varje kvinna med sin egen man. Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig till, och likadant hustrun sin man. En kvinnas kropp tillhör inte henne själv utan hennes man, och på samma sätt tillhör en mans kropp inte honom själv utan hans hustru. Håll er inte ifrån varandra utom under en kort tid, och då bara om ni är överens om att ni båda vill koncentrera er på att be. Sedan ska ni komma tillsammans igen, annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. Men detta sista säger jag som en tillåtelse, inte som en befallning. Helst skulle jag önska att alla levde som jag. Men var och en har sin nådegåva från Gud, den ena har denna, den andra en annan. Till ogifta och änkor vill jag säga att det är bättre att förbli som jag. Men om de inte kan leva avhållsamt, bör de gifta sig. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. Till er som nu är gifta har jag däremot en befallning, som kommer från Herren: Hustrun får inte skilja sig från sin man, men om hon nu ändå gör det ska hon förbli ogift eller försona sig med sin man, och mannen får inte skilja sig från sin hustru. Här vill jag göra ett tillägg till de övriga, jag, inte Herren: Om en troende man har en hustru som inte delar hans tro men ändå vill leva med honom, får han inte skilja sig från henne. Och om en troende kvinna har en man som inte delar hennes tro men ändå vill leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. Den man som inte tror är helgad genom sin hustru, och den kvinna som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle ju era barn vara orena och inte heliga som de är nu. Om den som inte tror däremot vill skilja sig, så låt den personen få göra det. Då är den troende mannen eller kvinnan inte bunden. Gud har ju kallat er att leva i frid, för hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man, eller du, man, att du kan rädda din hustru? Var och en bör fortsätta att leva i den ställning han hade fått av Herren när Gud kallade honom. Det är den uppmaning jag ger i alla församlingar. Den som var omskuren när han blev kallad, ska inte försöka ändra på det. Den som var oomskuren behöver inte heller låta omskära sig. Det spelar ingen roll om en man är omskuren eller ej. Det viktiga är att hålla Guds bud. Var och en ska alltså förbli i den situation han befann sig i när han blev kallad. Var du slav när du blev kallad, så oroa dig inte över det, men om du kan bli fri, så gör det. Den som var slav när Herren kallade honom är Herrens frigivne. Och den som var fri när han blev kallad är Kristus slav. Ni är köpta, och priset är betalt. Bli inte slavar under människor. Syskon, förbli var och en inför Gud i den situation som ni befann er i när ni blev kallade. När det gäller dem som aldrig varit gifta, har jag ingen särskild befallning från Herren. Men som trovärdig på grund av Herrens barmhärtighet kan jag ge er ett råd. Jag anser alltså att det är bäst att förbli vad man är, med tanke på den svåra tid vi lever i. Är du gift ska du inte skilja dig. Är du inte gift, ska du inte försöka hitta någon att gifta dig med. Om du ändå gifter dig så är det ingen synd, och om en ogift kvinna gifter sig är det inte heller någon synd. Men de som gifter sig kommer att drabbas av många svårigheter här i livet, som jag önskar att ni slapp gå igenom. Vad jag vill säga, syskon, är att det inte är lång tid kvar. Därför måste de som har en hustru leva som om de ingen hade, de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gjorde det, de som köper något som om de inte fick äga det, och de som håller på med världsliga saker som om de inte kunde utnyttja dem. Den nuvarande världen går ju mot sitt slut. Jag vill bespara er extra bekymmer. En ogift ägnar sig åt det som tillhör Herren, hur han ska kunna behaga Herren. Men en gift ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur han ska behaga sin hustru. Han blir splittrad. På samma sätt ägnar sig en ogift kvinna eller flicka åt det som tillhör Herren, för att vara helig till både kropp och själ. Men en gift kvinna ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur hon ska behaga sin man. Jag säger detta för ert eget bästa, inte för att begränsa er frihet, utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla er till Herren. Om någon tror att han handlar orätt mot den vuxna flicka han är trolovad med och vill gifta sig, då bör han gifta sig. Han syndar inte, utan de kan gifta sig. Men den som i sitt hjärta är övertygad och inte känner något tvång, utan har sin vilja under kontroll och i sitt hjärta har bestämt sig för att inte gifta sig, han handlar rätt. Den som gifter sig handlar alltså rätt, men den som inte gifter sig handlar ännu bättre. En gift kvinna är bunden till sin man så länge han lever. Men om hennes man dör, kan hon gifta om sig med vem hon vill, bara det är med en troende. Fast enligt min åsikt är det lyckligare för henne att förbli som hon är. Och jag tror att också jag har Guds Ande.

Första Korinthierbrevet 7:1-40 Svenska Folkbibeln (SFB98)

I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning. Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat. Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man - skiljer hon sig skall hon förbli ogift eller försona sig med sin man - och en man får inte överge sin hustru. Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars vore era barn orena, men nu är de heliga. Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? Bara det vet vi, att var och en skall leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, då Gud kallade honom. Detta föreskriver jag i alla församlingar. Blev någon kallad som omskuren, skall han inte försöka att dölja det. Blev någon kallad som oomskuren, skall han inte låta omskära sig. Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. Var och en skall bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav. Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav. Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor. Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad. I fråga om de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren, men jag ger ett råd såsom den som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. Jag menar då att i det svåra läge som nu råder är det bäst för en människa att förbli som hon är. Är du bunden vid en hustru, försök då inte att bli fri. Är du inte bunden, så försök inte att få hustru. Men även om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. Sådana kommer dock att få utstå lidanden, och jag vill skona er. Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade, och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det, och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång, och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer. Den ogifte är angelägen om det som tillhör Herren, hur han skall göra som Herren vill. Den gifte är angelägen om det som tillhör världen, hur han skall vara sin hustru till lags, och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan, jungfrun, tänker på det som tillhör Herren, att hon skall vara helig både till kropp och själ, men den gifta kvinnan tänker på det som tillhör världen, hur hon skall vara sin man till lags. Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att snärja er, utan för att ni skall leva anständigt och stadigt hålla er till Herren och inte slitas hit och dit. Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. Den däremot som är fast i sitt sinne och inte står under tvång, utan kan handla fritt efter sin egen vilja och har föresatt sig att låta sin dotter förbli ogift, han gör något som är bra. Alltså: den som gifter bort sin ogifta dotter gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre. En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.

Första Korinthierbrevet 7:1-40 Nya Levande Bibeln (BSV)

Jag ska nu försöka svara på de frågor ni ställde angående sex och äktenskap. Ja, det är bäst för en troende att inte gifta sig. Men eftersom så många frestas att leva i sexuell lössläppthet, bör var och en som vill gifta sig göra det. Gifta par ska sedan ha ett regelbundet sexliv, för det är både mannens och kvinnans rätt som gifta. En gift kvinna tillhör sin man, och inte sig själv. Och en gift man tillhör sin fru, och inte sig själv. Gör inget uppehåll i er sexuella relation utom under en kort tid, och då bara om ni är överens om att båda vill koncentrera sig på att be. Sedan måste ni komma tillsammans igen, annars kan Satan fresta er, eftersom er längtan efter sex blir för stark. Men jag befaller er inte att göra ett sådant uppehåll, utan säger bara att ni kan göra det om ni vill. Helst skulle jag naturligtvis önska att alla levde ogifta, som jag gör. Men vi är inte alla lika. Gud har gett oss olika gåvor. En del har fått förmågan att leva som ogifta, andra inte. Till er som är änklingar eller änkor vill jag säga att det är bättre att ni förblir ogifta, precis som jag. Men om ni inte kan leva utan en sexuell relation, så gift er. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. Till er som nu är gifta har jag däremot en befallning, eftersom den kommer från Herren Jesus själv: Frun får inte skilja sig från sin man, och mannen får inte skilja sig från sin fru. Men om ni ändå skulle skilja er, måste ni förbli ogifta, eller försonas med varandra. Här skulle jag vilja göra ett tillägg, som inte är en direkt befallning från Herren: Om en troende man har en fru som inte delar hans tro men ändå vill leva med honom, får han inte skilja sig från henne. Och om en troende kvinna har en man som inte delar hennes tro men ändå vill leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. Den man som inte tror kommer nära Gud genom att han är förenad med sin troende fru, och den kvinna som inte tror kommer nära Gud genom att hon är förenad med sin troende man. Annars skulle ju deras barn inte höra till Guds folk, men nu tillhör de Gud. Om den som inte tror däremot vill skilja sig, så låt honom få det. Då är den troende mannen eller kvinnan inte längre bunden. Gud vill ju att man ska leva i frid med den person man är gift med, och det finns ingen garanti för att den troende parten i ett äktenskap ska kunna få den andre att börja tro genom att de fortsätter att leva tillsammans. En allmän regel är att var och en bör fortsätta att leva i den ställning han hade då Gud inbjöd honom att få tillhöra honom. Det är så jag undervisar i alla församlingar. Den som var jude när han blev inbjuden att få tillhöra Gud, kan fortsätta att vara jude. Och den som var icke-jude kan fortsätta att vara icke-jude. Icke-judiska män behöver inte gå igenom den judiska omskärelseceremonin. Det spelar ingen roll för Gud om en man är omskuren eller ej. Det viktiga är att vi lever så som Gud vill. Ni ska alltså fortsätta i den situation ni befann er i när Gud inbjöd er att få tillhöra honom. Var du slav när du fick Guds inbjudan att få tillhöra honom, så oroa dig inte över det, även om du naturligtvis ska ta chansen att bli fri om du får ett erbjudande. Den slav som genom sin tro tillhör Herren Jesus, kan ju glädja sig över att Herren har köpt honom fri från hans slaveri under synden. Och den som är fri och tillhör Herren Jesus måste komma ihåg att han nu är en slav till Jesus Kristus. Ja, Gud har köpt er alla fria från ert slaveri under synden, och har redan betalat priset för er. Se därför till att ni inte blir slavar under människors regler. Fortsätt, kära syskon, att tjäna Gud i den situation ni befann er i när ni tackade ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom. När det gäller dem som aldrig har varit gifta, har jag ingen särskild befallning från Herren Jesus. Men Herren har i sin godhet gett mig uppdraget att undervisa, och därför kan ni lita på de råd jag ger er. Jag anser alltså att det är bäst att vara ogift, med tanke på de förföljelser de troende blir utsatta för. Den som redan är gift ska naturligtvis inte skilja sig. Men om du inte är gift, ska du inte försöka hitta någon att gifta dig med. De män och kvinnor som ändå bestämmer sig för att gifta sig, de går inte emot Guds vilja. Men de kommer att drabbas av många svårigheter, som jag önskar att de slapp gå igenom. Låt mig säga en sak, kära syskon. Den nuvarande världen kommer snart att gå under. Det är inte lång tid kvar. Därför måste den man som är gift inte bara leva för sitt äktenskap, den som är ledsen eller glad får inte vara upptagen med sina känslor, den som köper något får inte vara upptagen med det materiella, och den som håller på med världsliga saker får inte bli så upptagen med dem att de betyder allt för honom. Jag vill bespara er en massa extra bekymmer. En ogift man har tid att tjäna Herren Jesus och göra det som gläder Herren. Men en gift man måste tänka på hem och familj och göra det som gläder hans fru. Han blir splittrad i sina intressen. På samma sätt har en ogift kvinna eller flicka tid att tjäna Herren, eftersom både hennes kropp och själ tillhör Gud. Men en gift kvinna måste tänka på hem och familj och göra det som gläder hennes man. Jag har inte gett er dessa regler för att begränsa er frihet, utan för att hjälpa er. Det enda jag vill är att ni ska kunna tjäna Herren Jesus och leva helt för honom utan att vara upptagna med en massa andra saker. Om ett par är förlovat och har bestämt sig för att inte gifta sig, men mannen tycker att han handlar fel mot sin fästmö, eller om han själv inte kan avstå från sex, och därför tycker att de bör gifta sig, då ska de gifta sig. De går inte emot Guds vilja. Om ett förlovat par däremot klarar att hålla fast vid sitt beslut om att inte gifta sig, och inte är tvingade till det av någon annan, då handlar de rätt om de förblir ogifta. De som gifter sig handlar alltså rätt, men de som inte gifter sig handlar ännu bättre. En gift kvinna är bunden till sin man så länge han lever. Men om hennes man dör, kan hon gifta om sig med vem hon vill, bara det är med en troende. Fast enligt min åsikt är det bättre för henne att leva som ogift. Och jag tror att det är Guds Ande som talar genom mig när jag säger detta.

Första Korinthierbrevet 7:1-40 Karl XII 1873 (SK73)

Nu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru. Dock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man. Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen. Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun. Drager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull. Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud; Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så. Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag. Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna. Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen. Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna. Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig. Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig. Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig. Om ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss. Ty huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga? Dock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar. Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig. Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud. Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är. Äst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre; Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden. I ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar. Hvar och en, käre bröder, der han uti kallad är, der blifve han uti när Gudi. Men om jungfrur hafver jag icke Herrans bud; utan jag säger mina mening, såsom den der barmhertighet fått hafver af Herranom, till att vara trogen. Så menar jag nu sådant vara godt, för den nöd som förhanden är, att menniskone skall godt vara så blifva. Äst du vid hustru bunden, begära icke skiljas vid henne; äst du ock utan hustru, så begära icke hustru. Men gifter du dig, syndar du intet, och om en jungfru gifter sig, syndar hon intet; dock varda sådana lidande lekamlig bekymmer; men jag skonade eder gerna. Men det säger jag: Käre bröder, tiden är kort. Öfver detta: De som hustrur hafva, vare såsom de inga hade; Och de som gråta, såsom de intet greto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet; Och de som bruka denna verldena, såsom de brukade icke; ty denna verldenes väsende förgås. Men jag ville gerna, att I voren utan omsorg. Den der ogift är, han aktar det Herranom tillhörer, huru han skall täckas Herranom. Men den som gifter sig, han aktar hvad verldene tillhörer, att han skall behaga hustrune. Och det är skilnad på en qvinna, och en jungfru; den som ogift är, hon aktar det Herranom tillhörer, att hon skall blifva helig både till kropp och till anda; men den som gifter sig, hon aktar det verldene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom. Men detta säger jag till det som eder kan gagneligit vara, och icke att jag vill kasta band på eder; utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och blifva vid Herran, utan allt hinder. Men om någor låter sig tycka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru, sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så göre som han vill, han syndar intet; han låte henne gifta sig. Men om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja, och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru så blifva, han gör väl. Den nu utgifter henne, han gör väl; men den icke utgifter henne, han gör bätter. Hustrun är bunden till lagen, så länge hennes man lefver; men när hennes man är afsomnad, är hon fri att gifva sig enom androm, hvem hon vill; dock att det sker i Herranom. Men saligare är hon, om hon så blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag ock hafver Guds Anda.

Första Korinthierbrevet 7:1-40 Svenska 1917 (SVEN)

Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta: En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna; men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man. Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man. Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun. Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt. Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en befallning. Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den andre så. Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl, om de förbliva i samma ställning som jag. Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär. Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru. Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke förskjuta henne. Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke förskjuta mannen. Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. -- Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvång underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid. Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru? Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar. Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren, så låte han icke omskära sig. Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud. Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev kallad. Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre därav. Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne. I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors trälar. Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning vari han har blivit kallad. Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd, såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende värd. Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att den människa gör väl, som förbliver såsom hon är. Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan hustru, så sök icke att få hustru. Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle gärna vilja skona eder. Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga, och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de icke behålla det, och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk av den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut; och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Den man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör Herren till, huru han skall behaga Herren; men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru han skall behaga sin hustru, och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som icke längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru hon skall behaga sin man. Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel och stadigt förbliva vid Herren. Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Må hon få gifta sig. Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då gör denne väl. Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som icke gifter bort henne, han gör ännu bättre. En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren. Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande.

Första Korinthierbrevet 7:1-40 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat. Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär. De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man – skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru. Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga. Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar. Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud. Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det. Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav. Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor. Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad. När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er. Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, och de som brukar den här världen som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit. Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra. Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre. En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.

Första Korinthierbrevet 7:1-40 Svenska Kärnbibeln (SKB)

När det gäller det ni skrev: ”Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna.” Men på grund av [risken och frestelserna för] sexuella synder (otukt i plural – gr. porneia) [som var utbrett och allmänt accepterat i Korint] ska varje man ha [umgänge med] sin hustru och varje hustru [umgänge med] sin man. Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. [Frasen ”detta säger jag” syftar framåt på samma sätt som i 1 Kor 4:17. Till skillnad från fallet med incest och frågan om det är förenligt med kristen tro att gå till prostituerade som hade ett tydligt svar, finns det inget entydigt svar om änkor och änkemän bör gifta om sig. I vers 7 är det tydligt att en av de andliga gåvorna är att kunna leva ogift. Den rådande situationen i omvärlden spelade också roll, se 1 Kor 7:26.] Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning: Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat. [Vi vet inte så mycket om Paulus äktenskapliga historia. Vi vet att han läste under rabbinen Gamaliel, men inte om han själv blev en rabbin, se Apg 22:3. Om så är fallet måste han ha varit gift tidigare, eftersom giftermål var ett krav för att bli en rabbin vid den här tiden. Rabbinsk tradition ger en minimiålder för giftermål på 18 år för pojkar (Mishnah Abot 5:21). Om man inte är gift vid 20 års ålder förbannas man av Gud (T.B. Sanh. 76b). Det vi vet med säkerhet är att han inte är gift när han skriver detta brev. Kanske var Paulus änkeman, det kan antydas i följande vers.] Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär. [Nu tar Paulus upp lite mer komplicerade frågor som rör skilsmässa, se även Rom 7:1-3] De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: ”En hustru får inte skilja sig från sin man.” [Matt 5:31-3219:4-9] Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru. Till de andra säger jag, inte Herren: Om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. Om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga. [I judisk tradition, vad gäller heligt och orent, antogs det oheliga vanhelga det heliga. Jesus vänder på detta. I Mark 5:21-43 orenar varken kvinnan med blödningar eller Jairus döda dotter Jesus. Han rör vid det som anses orent utan att själv bli orenad, i stället helas och renas det han rör vid.] Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är [den troende] brodern eller systern inte moraliskt bunden [vid äktenskapet] som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Eller hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru? [Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i vers 17, 20 och 24. Terminologin är hämtad från 4 Mos 26:52-56 som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i Gal 3:28 där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.] Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar. Var någon [judisk man] redan omskuren när han blev kallad [av Gud]? Då ska han inte ändra på det. [Ta bort sin judiska identitet genom kirurgiskt ingrepp, ordagrant ”skaffa sig förhud”.] Var någon [icke-judisk man] oomskuren när han blev kallad [av Gud]? Då ska han inte låta omskära sig. Detta ingrepp som kallas omskärelse har ingen betydelse, och detta fysiska ingrepp där man åter blir oomskuren har heller ingen betydelse, vad som betyder något är att man håller Guds bud. [Den grekiska kulturen hade nakenhet som ideal. I Jerusalem byggs ca 175 f.Kr. den första romerska idrottsanläggningen. Det grekiska ordet är gymnasium, av grekiskans gymnos (naken), eftersom man tränade och tävlade nakna. Våra ord ”gym” och ”gymnastik” kommer från detta ord. Både Första Mackabeerboken 1:17 och i Josefus verk Judiska fornminnen (bok 12, 5:1), talas det om hur grekiska judiska män skämdes för sin judiska identitet och gjorde kirurgiska ingrepp för att ”skaffa förhud” och bli oomskurna.] Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. Var du slav när du blev kallad [av Gud]? Bekymra dig inte över det, men om du kan bli fri (få din frihet), så tag den chansen. [Sista delen är ordagrant ”men även om du kan bli fri, använd den”. Det går att översättas så att betydelsen blir ”även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.” I ljuset av 1 Tim 1:10 där slavhandlare jämförs med mördare, och innehållet i nästa vers, är det troligast att betydelsen är att Paulus inte är emot att en slav blir frigiven, se även brevet till Filemon.] Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är slav till den Smorde (Messias, Kristus). Ni är köpta till ett högt pris [Jesus betalade med sitt liv på korset], så bli inte slavar under människor. Syskon (bröder och systrar i tron), var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad. När det gäller de kvinnor som lever ogifta (jungfrur) har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna (jungfru) gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er. Men det säger jag, syskon (bröder och systrar i tron): Tiden är kort, från och med nu: Låt även de som har hustrur leva som om de inte hade det, och de som gråter [vid en begravning] som om de inte grät, de som är glada [vid en födsel] som om de inte var det, de som köper något [egendomar] som om de inte fick behålla det, och de som brukar den här världen [säljer och köper varor] som om de inte brukade den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång. Jag vill att ni ska vara fria från bekymmer. Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. Detta säger jag för att bygga upp er (för er vinst och ert eget bästa), inte för att begränsa er (lägga band på er), så ni utan distraktion kan leva rätt och troget hålla fast vid Herren. [Paulus avslutar nu sina riktlinjer med att vara tydlig med att äktenskapet är något gott och att det inte är fel att gifta sig. Dock under rådande omständigheter i världen kommer det att bli extra bekymmer att bilda familj, varför Paulus i detta läge avråder. Han är fullt förvissad om att Herren förmår fylla de ogiftas grundläggande längtan och behov. Vers 36 är svåröversatt och kan antingen syfta på en far som är på väg att gifta bort sin giftasvuxna dotter, eller en ung man som trolovats med en ung flicka. Oavsett, så är slutsatsen densamma – det är inte syndigt att gifta sig.] Men om någon tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill, han syndar inte, låt dem gifta sig. Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra. Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre. En hustru är bunden så länge hennes man lever. Om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. [Uttrycket ”i Herren” innebär att hon gifter sig med en troende man, se 2 Kor 6:14. Senare i 1 Tim 5:9-13 uppmanar han yngre änkor att gifta om sig.] Men lyckligare (saligare) är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande.

Första Korinthierbrevet 7:1-40 Bibel 2000 (B2000)

Nu till det ni skrev. Det är bäst för en man att inte alls röra någon kvinna. Men med tanke på all den otukt som finns skall mannen leva med sin hustru och kvinnan med sin man. Mannen skall ge hustrun vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte själv över sin kropp, det gör mannen. Likaså bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. Håll er inte ifrån varandra annat än för en tid, om ni har enats om det för att ostört kunna ägna er åt bön och sedan vara tillsammans igen. Annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte förmår leva avhållsamt. Detta säger jag som ett medgivande, inte som en befallning. Helst ville jag att alla levde som jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat. Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå. De gifta ger jag denna föreskrift som inte är min utan Herrens: en hustru får inte lämna sin man — men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen — och en man får inte skilja sig från sin hustru. Till de övriga säger jag själv, inte Herren: om någon broder har en hustru som inte är troende men är villig att leva med honom, får han inte skilja sig från henne. Och om någon kvinna har en man som inte är troende men är villig att leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. Ty mannen som inte tror har helgats genom sin hustru, och hustrun som inte tror har helgats genom sin troende man. Annars vore era barn orena, inte heliga som nu. Men om den som inte tror vill skilja sig, så må han göra det. I sådana fall är den troende brodern eller systern inte bunden. Gud har kallat er att leva i frid, och hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man och du, man, att du kan rädda din hustru? I övrigt skall var och en leva med den lott som Herren har tilldelat honom, sådan han var då Gud kallade honom. Det är den regel jag ger alla församlingar. Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det. Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig. Omskärelse eller förhud, det är likgiltigt, vad som betyder något är att man håller Guds bud. Var och en skall förbli vad han var när han blev kallad. Var du slav när du blev kallad, så fäst dig inte vid det. Och även om du kan bli fri, så förbli hellre vad du är. Ty slaven som har kallats att tillhöra Herren är Herrens frigivne. Och likaså är den frie som har blivit kallad Kristi slav. Gud har köpt er och priset är betalt; bli inte slavar under människor. Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad. I fråga om dem som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag kan ge ett råd tack vare den tilltro som Herren i sin barmhärtighet har visat mig. Jag anser alltså detta vara bäst i den svåra tid som nu är inne — det är bäst att leva på det viset. Är du bunden vid en kvinna, sök då inte att bli löst. Har du blivit löst från en kvinna, sök då inte att finna någon annan. Men om du gifter dig är det ingen synd. Och om den ogifta kvinnan gifter sig är det ingen synd. Men de som gör så kommer att få det svårt här på jorden, och jag vill inte kräva för mycket av er. Men det säger jag, bröder: tiden krymper. Även de som har en hustru måste nu leva som om de ingen hade, de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte fick behålla det och de som lever i världen som om de inte levde av den. Ty den värld som nu är går mot sitt slut, och jag ser helst att ni slipper bekymra er. Den ogifte tänker på vad som hör Herren till, hur han skall vara Herren till lags. Men den gifte tänker på vad som hör världen till, hur han skall vara sin hustru till lags, och det gör honom kluven. En ogift kvinna eller flicka tänker på vad som hör Herren till, på att hon skall vara helig till kropp och själ. Men den gifta kvinnan tänker på vad som hör världen till, hur hon skall vara sin man till lags. Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla fast vid Herren. Men om någon tycker att han handlar otillbörligt mot sin flicka när han ansätts av driften och inte har något val, då får han göra det han vill: han syndar inte, de får gifta sig. Men den som står fast i sin föresats och inte känner något tvång utan är herre över sin vilja och i sitt inre har bestämt sig för att låta flickan förbli orörd, han handlar rätt. Alltså: den som gifter sig med flickan handlar rätt, och den som inte gifter sig handlar bättre. En kvinna är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör är hon fri att gifta sig med vem hon vill, bara det är med en kristen. Men långt bättre är det för henne om hon förblir som hon är, det är min uppfattning, och jag menar att även jag har Guds ande.