Apostlagärningarna 2:1-21

Dela

Apostlagärningarna 2:1-21 nuBibeln (NUB)

När pingstdagen kom, var de troende alla samlade. Då hördes plötsligt ett dån från himlen som en väldig storm och det fyllde hela huset där de satt. Sedan såg de något som såg ut som eldslågor och de delade på sig och stannade över var och en av dem. Och alla blev fyllda av den heliga Anden och började tala andra språk som Anden gav dem. Många hängivna judar från olika länder var i Jerusalem och när de hörde dånet, samlades en stor mängd människor. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas. De var helt förbluffade och sa: ”Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, Asien, Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga gärningar på våra egna språk!” De var förvirrade och visste inte vad de skulle tro och de frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” Men andra sa hånfullt: ”De är väl bara fulla av sött vin!” Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel: ’Det ska ske i den sista tiden, säger Gud, att jag ska utgjuta min Ande över alla människor. Era söner och döttrar ska profetera, era unga män ska se syner, och era gamla män ska ha drömmar. Också över mina tjänare och tjänarinnor ska jag på den tiden utgjuta min Ande, och de ska profetera. Jag ska låta tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln. Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens stora och underbara dag kommer. Men var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad.’

Apostlagärningarna 2:1-21 Bibel 2000 (B2000)

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.« I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: »Vad betyder detta?« Men andra gjorde sig lustiga och sade: »De har druckit sig fulla på halvjäst vin.« Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande , och de skall profetera. Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

Apostlagärningarna 2:1-21 Svenska Folkbibeln (SFB98)

När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien, i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin." Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: " Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. " "Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera." "Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök." "Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga." "Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst."

Apostlagärningarna 2:1-21 Nya Levande Bibeln (BSV)

När pingstdagen kom, sju veckor efter att Jesus uppstått från de döda, var de troende alla samlade. Då hördes plötsligt ett dån från himlen, som ljudet av en väldig storm, och det fyllde hela huset där de var samlade. Sedan visade sig något som såg ut som eldslågor, och de delade på sig och stannade över var och en av dem. Och alla blev fyllda av Guds heliga Ande och började en efter en tala andra språk som Anden gav dem. Många hängivna judar från olika länder bodde i Jerusalem, och när de hörde dånet, kom en stor mängd människor springande för att se vad som stod på. Förvånade fick de då höra sina egna språk talas! De var helt förbluffade och sa: "Hur kan det komma sig? De här människorna är ju alla från Galileen, och ändå hör vi dem tala på våra egna språk. Vi är parther, meder och elamiter. Vi kommer från Mesopotamien, Judeen, Kappadokien, Pontos, provinsen Asien, Frygien, Pamfylien, Egypten och från trakten kring Kyrene i Libyen. Vi är besökare från Rom, både judar och sådana som omvänts till judendomen, vi är kretensare och araber. Och ändå hör vi dessa människor tala om Guds mäktiga under på våra egna språk!" De stod där förvirrade och visste inte vad de skulle tro, och de frågade varandra: "Vad kan det här betyda?" Men andra i folkskaran sa hånfullt: "Äsch, de är väl bara fulla!" Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra sändebuden och började tala högt och tydligt till folket. Han sa: "Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Några av er säger att de här männen är fulla. Men det är inte sant. Folk dricker sig väl inte berusade klockan nio på morgonen? Nej, det ni just har fått vara med om var förutsagt redan för länge sedan, då Gud sa genom profeten Joel: 'Under den här världens sista tid ska jag låta min Ande komma över alla människor. Era söner och döttrar ska framföra budskap från mig, era unga män ska se syner och era gamla män ska ha drömmar. Ja, min Ande ska komma över alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska framföra budskap från mig. Jag ska låta märkliga tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln. Solen ska bli mörk och månen blodröd innan Herrens stora och underbara dag kommer. Men var och en som tillber Herren ska bli räddad.'

Apostlagärningarna 2:1-21 Karl XII 1873 (SK73)

Och då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endrägteliga tillsammans. Och vardt hastigt ett dön af himmelen, såsom ett mägtigt stort väder kommit hade; och uppfyllde allt huset, der de såto. Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittandes på kvar och en af dem. Och de vordo alle uppfyllde af den Helga Anda, och begynte till att tala med annor tungomål, efter som Anden gaf dem att tala. Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män af allahanda folk, som under himmelen är. Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne; ty de hörde dem tala kvar och en med sitt eget mål; Och vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägande emellan sig: Si, äro icke alle desse, som tala, Galileiske? Huru höre vi då hvar och en sitt tungomål, der vi uti födde äre? Parther och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto och Asien; Phrygien och Pamphylien, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utländningar af Rom; Judar och Proselyter, Creter och Araber; vi höre dem med våra tungor tala Guds dråpeliga verk. Och förskräckte de sig alle, och förundrade sig, sägande emellan sig: Hvad månn detta vilja vara? Och somlige gjorde gack af dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin. Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron; Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen; Utan det är det som sagdt är genom Propheten Joel: Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af minom Anda öfver allt kött; och edre söner och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre äldste skola drömma drömmar. Och öfver mina tjenare, och öfver mina tjenarinnor skall jag i de dagar utgjuta af minom Anda; och de skola prophetera. Och jag skall gifva under ofvan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod och eld, och rökdamb. Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och uppenbarlige Herrans dag kommer. Och skall ske, att hvar och en som åkallar Herrans Namn, han skall blifva salig.

Apostlagärningarna 2:1-21 Svenska 1917 (SVEN)

När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra. Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto. Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem. Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala. Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen. Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas? Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien, i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom, vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.» Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?» Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.» Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord: Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen. Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:  'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud,  att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött,  och edra söner och edra döttrar skola profetera,  och edra ynglingar skola se syner,  och edra gamla män skola hava drömmar;  ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor  skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,  och de skola profetera.  Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen  och tecken nere på jorden:  blod och eld och rökmoln.  Solen skall vändas i mörker  och månen i blod,  förrän Herrens dag kommer,  den stora och härliga.  Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn,  han skall varda frälst.'

Apostlagärningarna 2:1-21 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk under himlen. När dånet hördes samlades folkskaran, och alla var skakade eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade frågade de: "Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien, i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!" De var alla häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan det här betyda?" Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla på sött vin." Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen på morgonen! Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera. Och jag ska göra under uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och moln av rök. Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

Apostlagärningarna 2:1-21 Svenska Kärnbibeln (SKB)

När pingstdagen uppfylldes (var inne, fullkomnades, fullbordades) [dels rent kronologiskt, men främst att tiden var inne för uppfyllandet av löftet om den helige Ande, se Apg 1:4], var de alla tillsammans (i harmoni, enhet) på en plats (samma ställe). [Det grekiska ordet för pingst är pentekoste som betyder femtio, eftersom man firade denna högtid på den femtionde dagen efter påsk. Den judiska högtiden kallas shavuot (veckohögtiden). Detta var en av de tre stora högtiderna då många vallfärdade till Jerusalem. Den infaller i maj eller juni och man bar fram förstlingsfrukten av främst spannmålsskörden i templet, se 3 Mos 23:15-165 Mos 16:10-11. Högtiden firas till minnet av den dag då Israels folk fick de tio budorden vid berget Sinai. Nu fullkomnas den.] Då kom plötsligt ett ljud (dån) från himlen, som när en våldsam storm drar fram, och fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld syntes, de fördelade sig och satte sig på var och en av dem. De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala andra språk (tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord (klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud). [Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att ordet ”hus” anges i vers 2. Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se Apg 1:4, så de var någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se Apg 1:13. Även om ordet för ”hus” är en ovanlig benämning på templet eller någon av dess pelarhallar, så kan ordet användas så, se Apg 7:47. Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se Apg 2:615. Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, miqveh på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3 000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se Apg 2:41.] I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk (etniska grupper) under himlen. När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt [sitt eget språk] talas. De häpnade (tappade helt fattningen) och fylldes sedan av förundran (började spekulera i orsaken). [Alla apostlarna kom från Galileen. I Jerusalem ansågs galiléer vara olärda landsortsbor, se Joh 1:46. I Galileen talade man också en speciell dialekt som man inte kunde missta sig på, se Matt 26:73. Att dessa enkla män skulle kunna tala något annat språk var otänkbart.] De sa: ”Är inte alla dessa som talar galiléer? Hur är det då möjligt att var och en av oss hör sin egen speciella dialekt från där vi var födda (våra modersmål). [Femton områden där man talade olika dialekter och språk nämns i vers 9-11. Uppräkningen börjar från öster och går västerut.] Vi som är: parter [folkslag från Iran och Afghanistan], meder [från nuvarande nordvästra Iran] elamiter [Elam motsvarar dagens södra Iran, se 1 Mos 10:22Dan 8:2]; besökare från [ordagrant ’de som är bosatta i’]: Mesopotamien [Irak], Judéen, Kappadokien [östra Turkiet], Pontus [norra Turkiet], den romerska provinsen Asien [västra Turkiet], Frygien [centrala Turkiet], Pamfylien [södra Turkiet], Egypten, Libyens [västra Egypten] landsändar vid Kyrene [norra hamnen i Libyen]; inflyttade främlingar från Rom: både judar och proselyter [som konverterat till judendomen från andra religioner], kreter [från ön Kreta] och araber [från ökenområdet Arabien, nuvarande Saudiarabien]. Vi alla hör dem tala på våra egna dialekter (språk) om Guds underbara (mäktiga, stora) gärningar.” De var alla häpna (förvånade, visste inte vad de skulle tro). De frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?” Men andra gjorde sig lustiga över dem och sa: ”De har druckit sig fulla på sött vin.” Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): ”Ni män från Judéen och invånare i Jerusalem, detta bör ni känna till (jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord. Dessa män är inte druckna som ni tror, det är ju bara tredje timmen på dagen (klockan är ju bara nio på morgonen)! [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen, då solen gick upp.] Nej, detta är [det första skeendet av] vad som är sagt genom profeten Joel [Joel 2:28-32]: ’Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött. [Över alla människor, utan hänsyn till ålder, kön eller ställning.] Era söner och döttrar ska profetera (tala inspirerat av Gud). Era unga män (ungdomar) ska se syner. Era gamla män ska ha drömmar (gudomligt inspirerade drömmar). Ja, över mina tjänare, både män och kvinnor, ska jag i de dagarna utgjuta min Ande, och de ska profetera (tala inspirerat av Gud). [Tala uppbyggelse, uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3.] Jag ska låta häpnadsväckande under synas uppe i skyn, och tecken (mirakler vars syfte är att bekräfta vad Gud gör) nere på jorden – blod, eld och rökmoln. Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora (magnifika) och iögonfallande (när något blir helt uppenbart och synligt). [Dagen då Jesus kommer tillbaka.] Och det ska ske [då] att var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad).’