Predikaren 2:12-16
Predikaren 2:12-16 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Sedan vände jag mig för att se på visheten och oförnuftet och dårskapen. Ty vad kan den människa göra som kommer efter kungen? Bara det som man redan förut har gjort. Jag insåg då att visheten har samma företräde framför dårskapen som ljuset framför mörkret: Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda. Då sade jag i mitt hjärta: Som det går dåren, så skall det gå mig. Vilken nytta har jag då haft av all min vishet? Jag sade i mitt hjärta: Också detta är förgängligt. Ty varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar skall båda vara glömda. Hur dör den vise? Som dåren!
Predikaren 2:12-16 Karl XII 1873 (SK73)
Då vände jag mig till att se vishet (och klokhet), galenskap och dårskap; ty hvilken är den menniska, som det göra kan efter Konungenom, den henne gjort hafver? Då såg jag, att visheten öfvergick dårskapen, såsom ljuset mörkret; Så att den vise hafver sin ögon i hufvudet, men de dårar gå i mörkret; och märkte dock, att dem ena går som dem andra. Då tänkte jag i mitt hjerta: Medan dem galnom går såsom mig, hvarföre hafver jag då farit efter vishet? Då tänkte jag i mitt hjerta, att sådant är ock fåfängelighet. Ty man tänker icke på den visa evinnerliga, såsom icke heller på den galna; och de tillkommande dagar förgäta allt; och såsom den vise dör, så ock den galne.
Predikaren 2:12-16 Svenska 1917 (SVEN)
När jag alltså vände mig till att jämföra vishet med oförnuft och dårskap -- ty vad kunna de människor göra, som komma efter konungen, annat än detsamma som man redan förut har gjort? -- då insåg jag att visheten väl har samma företräde framför dårskapen, som ljuset har framför mörkret: Den vise har ögon i sitt huvud, men dåren vandrar i mörker. Dock märkte jag att det går den ene som den andre. Då sade jag i mitt hjärta: »Såsom det går dåren, så skall det ock gå mig; vad gagn har då därav att jag är förmer i vishet?» Och jag sade i mitt hjärta att också detta var fåfänglighet. Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som dårens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara förgätet. Och måste icke den vise dö såväl som dåren?
Predikaren 2:12-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Sedan vände jag mig för att betrakta vishet och dumhet och dårskap – för vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som redan är gjort! Då insåg jag att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har ögon i sitt huvud, medan dåren vandrar i mörker. Men jag märkte att samma öde drabbar dem båda. Då sade jag i mitt hjärta: Det som drabbar dåren ska drabba mig också. Vad har jag då för nytta av all min vishet? Och jag sade i mitt hjärta: Också det är förgängligt. För varken den vise eller dåren minns man för evigt. I kommande dagar är båda snart glömda. Och hur dör den vise? Som dåren!
Predikaren 2:12-16 nuBibeln (NUB)
Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap. Vad kan den göra som kommer efter kungen? Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare. Jag såg att visheten är förmer än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret. Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda. Jag sa för mig själv: ”Jag går samma öde till mötes som dåren. Vad har jag då för nytta av all min vishet?” Vidare sa jag för mig själv: ”Även detta är meningslöst.” Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt, snart är båda bortglömda. Både den vise och dåren dör.
Predikaren 2:12-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Jag, jag vände mig själv [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Qohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort? [Versen är inte helt lätt att översätta. Kungen kan syfta på Predikaren själv, kung Salomo, ”visa råd” eller Gud själv. En annan tolkning är att ”kungen” är den första människan som var Adam. Syftar det på Predikaren själv blir betydelsen till läsaren, att om han med alla sina resurser och möjligheter som kung inte lyckades hitta livets mening på dessa sju områden, ta honom på hans ord och tro inte att du själv kommer hitta det på något av dessa områden, det har redan prövats!] Sedan insåg jag att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen lika mycket som ljuset skiljer sig från (överglänser) mörkret. Den vise har ögon i sitt huvud (förmåga att se), medan [den oresonlige] dåren vandrar i mörker. Ändå insåg jag [djupt inom mig] – samma händelse drabbar dem båda. Då sa jag i mitt hjärta: ”Som det händer för dåren så kommer det också att hända för mig, varför har jag då mer vishet?” Så jag, jag talade i mitt hjärta: ”Detta är också fåfängt.” För av den vise mannen likaväl som dåren, finns inget minne för alltid, för i kommande dagar (tider) är allt som varit (ägt rum) för länge sedan, bortglömt. Och den vise mannen måste dö precis som dåren.
Predikaren 2:12-16 Bibel 2000 (B2000)
Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen. — Vad kan den göra som kommer efter kungen? Bara det som man förut gjort! — Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret. Den vise har ögon att se med, dåren vandrar i mörker. Men jag vet att samma öde drabbar dem båda. Jag tänkte: Dårens öde drabbar också mig. Vad har då all min vishet tjänat till? Och jag sade mig: Även detta är tomhet. Ty minnet av den vise lever inte evigt, inte längre än minnet av dåren. Inom kort är båda glömda. Och den vise dör liksom dåren.