Johannesevangeliet 4:43-54

Johannesevangeliet 4:43-54 Nya Levande Bibeln (BSV)

Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen. Han hade själv sagt att en profet som framför Guds budskap blir respekterad överallt utom i sin egen hemtrakt. Men nu tog galileerna emot honom med öppna armar, eftersom de hade varit i Jerusalem under påskhögtiden och sett alla hans under. Under vandringen genom Galileen kom han också tillbaka till staden Kana, där han en gång hade förvandlat vatten till vin. En man i kunglig tjänst hade vid samma tid en son som låg svårt sjuk i staden Kafarnaum. När mannen därför fick höra att Jesus hade kommit från Judeen och var i Galileen gick han till Kana för att träffa Jesus, och han bad honom att följa med till Kafarnaum för att bota hans pojke som låg döende. Jesus frågade: "Kan ni verkligen inte tro på mig, om ni inte ständigt får se under?" Men mannen bad: "Herre, kom innan min pojke dör." Då sa Jesus till honom: "Gå hem igen. Din son lever." Och mannen trodde på vad Jesus sa och gick hem igen. Medan han fortfarande var på väg, möttes han sedan av sina tjänare som meddelade att pojken levde och var frisk. Han frågade dem då vid vilken tid på dagen pojken hade börjat bli bättre, och de svarade: "Igår eftermiddag vid ettiden försvann plötsligt febern." Då förstod pappan att det hade hänt i samma stund som Jesus hade sagt till honom: "Din son lever." Och tjänstemannen och alla i hans hus började tro på Jesus. Detta var det andra undret Jesus gjorde, och han gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.

Johannesevangeliet 4:43-54 Svenska 1917 (SVEN)

Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen. Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget fädernesland. När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem vid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden. Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst, vilkens son låg sjuk. När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden. Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så tron I icke.» Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.» Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannen det ord som Jesus sade till honom, och gick. Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare och sade: »Din son kommer att leva.» Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med honom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade febern honom.» Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade till honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ock hela hans hus. Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.

Johannesevangeliet 4:43-54 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Nu, efter de två dagarna [i den samariska staden], gick han därifrån [vidare norrut] till Galileen. För Jesus hade själv vittnat om att en profet inte är ärad (aktad, respekterad) i sitt eget land [dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galileen]. När han nu kom till Galileen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där. [De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade honom inte.] Så kom Jesus åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vatten till vin [Joh 2:1-11]. I Kapernaum fanns en kunglig ämbetsman (gr. basilikos). [Han tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk (var svag, utan styrka). När han hörde att Jesus kommit tillbaka från Judéen till Galileen, gick han i väg [den två dagar långa resan till Kana] och bad (ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son, för sonen var på väg att dö. Då sa Jesus till honom: ”Om ni människor inte får se tecken och mirakler, så tror ni inte alls (litar ni inte på Gud).” Ämbetsmannen [som stod i kungens tjänst] sa till honom: ”Herre, kom ned innan mitt barn dör.” Jesus svarade honom: ”Gå i frid, din son lever.” Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick. Då han var på väg ner, mötte hans slavar (livegna tjänare) honom och sa: ”Din son lever!” [För att gå från Kana till Kapernaum gick man österut över bergen och sedan ner till Galileiska sjön. Den närmare fyra mil långa resan kunde inte göras på en dag, så det är på vägen nedför bergen på andra dagen som han möter sina tjänare.] Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sa: ”I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom.” [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.] Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid (samma timma) som Jesus sagt till honom, ”din son lever”. Han kom till tro (lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll (hus, familj, de som bodde hos honom). [Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se Apg 18:8.] Detta var det andra tecknet (miraklet) som Jesus gjorde i Galileen sedan han kommit från Judéen till Galileen.