Johannesevangeliet 6:60-71

Johannesevangeliet 6:60-71 Nya Levande Bibeln (BSV)

Till och med många av hans efterföljare som hörde honom, sa: "Nu går han för långt! Vem kan stå ut med att höra honom prata på det här viset?" Men Jesus var väl medveten om att hans efterföljare retade sig på det han hade sagt, och därför sa han till dem: "Får det här er att tappa tron på mig? Vad ska ni då tänka när ni får se mig, Människosonen, återvända till himlen? Det är bara Guds Ande som kan ge evigt liv. Ingen människa kan åstadkomma något sådant. Och det jag nyss sa kommer från Guds Ande, därför ger det er liv. Men det är några av er som inte tror på mig." Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem den person var som skulle förråda honom. Han fortsatte: "Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Far i himlen ger honom det som gåva." När han hade sagt detta, drog sig många efterföljare bort från honom och ville inte längre ha med honom att göra. Då vände sig Jesus till sina tolv närmaste efterföljare och frågade: "Tänker ni också ge er iväg?" Men Simon Petrus svarade: "Herre, till vem skulle vi gå? Bara du har det budskap som ger evigt liv, och vi tror och vet att du är Guds helige tjänare." Då sa Jesus: "Jag har själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul." Och den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, som senare skulle förråda honom, trots att han var en av Jesus tolv närmaste efterföljare.

Johannesevangeliet 6:60-71 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se vers 66-67] som hörde det sa: ”Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?” [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska ”äta mitt kött och dricka mitt blod”, se vers 53, och lyda det?] Jesus förstod (visste inom sig) att lärjungarna viskade (klagade) över detta, och sa till dem: ”Tar ni illa upp av detta (är detta en stötesten, upprör detta era känslor)? Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut [i himlen]? Det är Anden som ger liv (förnyar liv, ger förnyad kraft), mänsklig natur (köttet) är till ingen hjälp (gör ingen nytta, åstadkommer inget). De ord jag talar till er är ande och liv (ger ande och ger liv). Men det är [fortfarande] några av er som inte tror.” Jesus visste ju redan från början (begynnelsen) vilka som inte skulle tro och vem som skulle utlämna (förråda) honom. Jesus fortsatte: ”Ingen människa kan komma till mig om det inte ges honom (har tillåtits och gjorts möjligt) av Fadern.” Som ett resultat av detta gick många av hans lärjungar tillbaka [till sina tidigare sysslor] och vandrade (levde, följde) inte längre med honom. Då sa Jesus till de tolv: ”Vill inte ni också gå i väg?” Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande]. Vi har trott och vetat (förstått) [både satt vår förtröstan till och haft personlig kännedom om] att du är Guds Helige.” Jesus svarade dem: ”Utvalde jag inte [själv] er tolv? Och en av er är en djävul!” Detta sa han om Judas, Simon Iskariots son. Judas var en av de tolv, men senare skulle han utlämna (förråda) Jesus.